Jag beslöt mig för att besöka mina föräldrars grav.
När jag nu kostat på mig resan passade jag på att stavgå på slingan i Pålsjö skog.
Krematoriedammen var det ”vattendrag” som frös först, så att vi kunde åka skridskor. Under krigsvintrarna var det ju inte aktuellt med sådan service som att spola….
Å andra sidan var den lättillgänglig, vi skolungdomarna kunde åka spårvagn nästan ända fram. Bilbron till höger
OCH
”dekorations”-ön var ännu ej byggda.
Min far var ofta med och åkte, och han påpekade oupphörligen att det var Ragnar Östberg som var arkitekten. När min far 1960 begravdes här hade inte (den ganska fula tycker jag) tillbyggnaden kommit till än.
Bland de gravsatta hittade jag både min gamle sånglärare på Magnus Stenbocksskolan
(han var inkallad på min fars cykelbataljon, förlagd på Landskrona citadell under andra världskriget)
OCH
Tack för fina bilder. För mig kommer allhelgonahelgen alltid vara förknippat med det vackra Krematoriet.
Det är märkligt det här med tiden när man blir äldre. Morfars bortgång var så avlägsen när jag var barn, men nu när jag som vuxen ser deras gravsten så tänker jag ”14 år — det är inte så mycket".
Noterar f.ö. att din biologilärare var disputerad.
Noterar f.ö. att din biologilärare var disputerad.
OM
du hade öppnat länkarna så framgår det med all tydlighet…
Det var kvalitet på läroverken förr:
Av mina lärare på gymnasiet var lärarna i kristendom, historia, svenska språket, biologi och fysik disputerade (=lektorer)
Läraren i fysik var dessutom svensk mästare i schack…