Den fjärde oktober är ”vår dag”.
Jag har ju berättat om vårt första möte september 1954.
Nästa steg i vår kärlekssaga togs den 4 oktober samma år.
Det var ett danssteg!
Som så småningom kommer att framgå,
och som jag nu skapar en etikett för,
är att detta inte blev det sista.
Vi återgår till min recension av Carl Fehrmans ”Lärdomens Lund” där man kan läsa:
”Som portalfigurer till romantikens epok i Lundauniversitetets historia står en värmlänning och en skåning: Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh.
En meningsfull slump ordnade det så, att de skrevs in som studenter samma dag i universitetets matrikel:
den 4 oktober
1799.”
Det är heller ingen tillfällighet att jag noggrant citerat omständigheterna kring instiftandet av hälsningsgillet:
Tre år senare firades för första gången Tegnérfest den 4 oktober, på dagen för Tegnérs inskrivning vid akademin, med sång vid statyn och ett leve för hans minne. Till festen knöts – som tidigare nämnts – från 1868 ett hälsningsgille för de nyinskrivna studenterna med sång och tal.
Under femtiotalet var hälsningsgillet ett av de stora evenemangen i Lund. Till skillnad mot i Uppsala skilde man inte på nationerna utan ALLA samlades i Akademiska föreningens nyrenoverande stora sal, Rector Magnificus hälsade de nyinskrivna ”novitierna”, välkomna. Sedan hade man en studentafton med inbjuden talare.
SLUTLIGEN
vidtog dans med levande musik.
På den tiden var det sedvanligt att man blev tillfrågad av en kavaljer på förhand och man gick dit som par. Så hade skett för mig. I en paus satt vi och pustade längs väggen.
DÅ
lösgjorde sig min nyblivne elev ur mängden, gick artigt fram till min kavaljer, bugade sig och frågade om det var möjligt att få dansa med Gunilla.
Och på den vägen blev det…
Att sedan den fjärde oktober blev utnämnd till Kanelbullens dag tyckte vi bara var i sin ordning.
Att sedan den fjärde oktober blev utnämnd till Kanelbullens dag tyckte vi bara var i sin ordning.