En film som det aldrig blev av att jag såg, trots att jag fick rekommendationer från den gamle, som hade sett den någon gång mellan hans pensionering 1994 och min 1999, är Solens rike.
När jag började få tid att sitta och titta på film var det ju samtidigt som Ang Lee * började producera filmer som 臥虎藏龍 (= Crouching Tiger, Hidden Dragon), varför jag inte hade intresse av mera kinesiskt – och nu när jag fick syn på den i TV-tablån upptäckte jag att den med reklamen i TV3 tog tre timmar – det avskräckte nog också.
MEN NU
disponerar jag ju min tid. Jag hade faktiskt ingen aaaning om att det var Steven Spielberg som låg bkom…
Den gamle var helentusiastisk, så jag var en smula fundersam i början, hela första timmen innan huvudpersonen hamnar i krigsfångelägret är litet övertydlig och klicheartad, tycker man/jag.
MEN
Det tar sig!
Så småningom märks det att det inte är en dokumentär utan en allegori. Den skildrar ju dels hur en nioåring reagerar på att mista sina föräldrar och ombonade tillvaro, dels återger indirekt krigshändelserna i Kina 1941-45 inklusive fällandet av atombomben och Kamikazepiloterna.
När jag efter att ha sett filmen går in på Google och läser recensioner ser jag att de yngre, som inte har den gamles och mina referenser till andra världskriget inte har förstått detta! En väl använd eftermiddag!
Se även
* Vi som är korsordslösare har ju ytterligare en kontaktyta till Ang Lee….