Det är knappt att man tyar blogga i den här värmen… Vi är ändå gynnade här vid kusten – vi svingar oss bara upp till 28° mot Hästvedas 34,5° – den högsta julitemperaturen i Sverige sedan 1994.
MEN
Det är hög tid att proklamera den vinnande junistenen :
Jag presenterade hela åtta stenar, så trots ovanligt många röstande var det ingen sten som fick mer än två röster.
Det är hög tid att proklamera den vinnande junistenen :
Jag presenterade hela åtta stenar, så trots ovanligt många röstande var det ingen sten som fick mer än två röster.
H. H. skrev … -
Nr 1, den sten som vågat sig längst ut mot det stora djupet. Hjältemod måste premieras
- På grund av att H.H. var först och skrev den mest poetiska motiveringen, kombinerat med att det ser svalt och härligt ut därute – lägger jag min UTSLAGsröst på nr ETT som därmed blir vinnande!
- Lifvet går vidare:
- För att inte anstränga er alltför mycket får ni julikandidaterna på EN bild=12 st
- (enbart stenar i helfigur räknas)
De är alla stenar som under en följd av år tagits hem för dekoration i trädgården.(används som tyngder för att rädda tidningar och dukar från flykt)
Jag klagade igår över värmen..
MEN
Inatt hade vi ett hejdundrande åskväder
OCH
Mitt modem pajade
SÅ nu är jag inte uppkopplad och garanterar inte nya bloggposter förrän det nya anländer på posten, förhoppningsvis i slutet av veckan!
Den översta, eftersom den får mig att tänka på Gossen Gråsten av Werner Aspenström.
Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.
Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag framföra min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – som gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske,
som glanslöst men evigt grönskar.
Den mittersta i den högra raden: Jag tror att det är en mini-runsten med en viktig text som under hundratals år har skrapats och sköljts bort av sand och hav.
Jag är svag för de brunaktiga stenarna – de är inte så vanliga vid vår strand.
Jag väljer den brunvioletta med den vita "midjan"