Som den flitige läsaren av denna blogg är medveten om har jag (och tidigare den gamle) som livsfilosofi att ”här ska bare inte köpes och köpes”

Vi får gå tillbaka till Kreugerkraschen:
När min far var i Berlin 1920-23 (jag har så småningom upptäckt att han startade sin Sportaffär redan 1924

träffade han där andra svenskar – han berättade livfullt om umgänget på ett ”svenskcafé” på Unter den Linden där t.ex den unge Jules Sylvain= Stig Hansson (Det är inte helt klart när och varför Stig Hansson förvandlades till Jules Sylvain någon gång i mitten av på 20-talet. Det har påståtts att det var Ernst Rolf som tyckte att ingen framgångsrik schlagerkompositör kunde heta något så vanligt som Stig Hansson.) och Sven Jerring före sina svenska karriärer fanns med i gänget.

Min dyslektiske fader, som ju inte hade gått i läroverk fick där , på grund av de många besökarna med kulturella konstnärliga förhoppningar,en introduktion till kulturen – som ju bl.a. avspeglat sig i vår familjetradition att gå på konstmuseum

Nu kommer vi fram till det här med Kreugerkraschen:
Mina föräldrar gifte sig 1930.
Många i borgarklassen förlorade ju alla sina tillgångar på debentures , och det blev utförsäljningar av bohag på exekutiv aktion.
Jag minns från mina tonår hur min far fortfarande hade auktionskataloger kvar där han suckande kunde se hur priserna steg på då försålda Carl Larsson, Zorn etc –

”Tänk om jag haft de pengarna då”

Vilket han inte hade för dessa även på rea dyrgripar

Han köpte ändå på sig bohag: mattor och boksamlingar som gick för en spottstyver;

På tavlan ovan, som är målad av en av hans Berlinkompisar : Carl Ljungberg och som är en interiör från mina föräldrars första hem på Björnmarksgatan 2 i Helsingborg, finns en del av det inköpta att beskåda.