Det var då för väl att jag läste recensionen – för ovanlighetens skull – av Bengt Jangfeldts Språket är Gud i lokalblaskan HD i stället för i SvD!
Sören Sommelius skriver där:
”Nobelföreläsningen ingår i essäsamlingen “Sorg och förnuft” från 1997, med ett motto av den brittiske poeten W H Auden, som var Brodskys stora inspirationskälla. Det var Auden som skrev att tiden avgudar språket och att språket alltså är större än tiden, som i sin tur är äldre och större än rummet. Eller med Jangfeldts titel, språket är Gud. I essän “Att behaga en skugga” berättar Brodsky om hur han drabbades av Audens iakttagelse, metafysik förklädd till barnkammarrim.
Till skillnad från Brodskys drabbande upplevelse (se Språket är Gud:1) har Auden smugit sig på mig:
Det börjar med min tyska läsebok Maresi.
Avsnittet där ur Thomas Manns Bruddenbroocks fick mig att läsa hela verket.
Under åren 1970-90, våra mest intensiva yrkesverksamma år, då vi även var uppfostrare, blev det inte läst mycket skönlitteratur.
Jag försökte varje sommar komma igenom ett kvalitetsverk och lyckades ett år med glädje tugga mig igenom TM:s Bergtagen
Sedan dess har jag varit fascinerad av den Mannska familjens samlade öde.
The poet as a young man
Första gången jag då hör talas om Wystan Auden är när det i en bok om syskonen Mann berättas om hur han 1935 ställer upp för att gifta sig med Erika Mann så att hon kan få ett brittiskt medborgarskap och därmed kunna få inresetillstånd till USA!
Först långt senare (1994) görs filmen Fyra bröllop och en begravning där ju dikten som läses vid begravningen väcker även ej normala poesiläsares intresse:
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come. Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves. He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong. The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
MEN
Det var först när jag snappade upp metaforen
To break bread with the dead
som poletten trillade ner
W.H.Auden is my man
och således Brodskys också
Den Auden Brodsky mötte 1972
Det var nån av mina litterära vänner i Lund, kommer ej ihåg vem, som berättade att han hade sett en studentafton med W H Auden, där denne läste "The Shield of Achilles".