I mitten på mars hade vi några dagar med 0° och dimma, mistluren gick. Dock var vårljuset starkt nog att avlöja både spindelväven och bråten i hörnorna, så jag kände mig föranlåten att ägna mig åt litet städning och sortering.
Då fann jag detta fotoDet innehåller för mig mycken information om dazumal:
Det bör ha varit 1948.
Det bör ha varit 1948.
1.DRÄKTEN
Jag är 13 år. Det är textilransonering, familjens ekonomi ytterst ansträngd, men ändå ville min mor att vi skulle vara välklädda. Det var svårt för henne att hänga med, jag växte så det knakade.
MEN
Hon sydde själv på sin elektriska Singer som hon fått i bröllopspresent 1930.
Ensemblen var högsta mode – inspirerat av ”Monty” och ökenråttorna!
Jag söker på nätet – där finns föga information utöver Ivar i Duvemålas:
”En jul fick ett paket från henne, som innehöll en s k Montydress med lägermössa
(Det betydde en kopia av general Montgomerys ökenråttors uniform från andra världskrigets strider i Afrika).”
Ensemblen var högsta mode – inspirerat av ”Monty” och ökenråttorna!
Jag söker på nätet – där finns föga information utöver Ivar i Duvemålas:
”En jul fick ett paket från henne, som innehöll en s k Montydress med lägermössa
(Det betydde en kopia av general Montgomerys ökenråttors uniform från andra världskrigets strider i Afrika).”
Bernhard Montgomery
2. PLATSEN
Platsen jag är fotograferad på – av morbror Rulle! minns jag – är också en efterkrigssensation:
Jag är ”uppställd” framför de första ”Höghusen” * som byggdes efter andra världskriget i Helsingborg. Det var en sensation med så höga hus och dessutom friliggande!
* Info från läsekretsen: Punkthusen kallades de ju!
3. FOTBEKLÄDNADEN
Nylonstrumpor fanns ju inte för gemene man – allra minst för 13-åringar. Detta ytterligt fula mode med sockar till lågskor var väl för tiden i stil med Cajsa Wargs ”Man tager vad man hafver…”
4. FRISYREN
Mer om denna i en ny bloggserie jag förbereder betitlad Mina frisyrer!
Jag är ”uppställd” framför de första ”Höghusen” * som byggdes efter andra världskriget i Helsingborg. Det var en sensation med så höga hus och dessutom friliggande!
* Info från läsekretsen: Punkthusen kallades de ju!
3. FOTBEKLÄDNADEN
Nylonstrumpor fanns ju inte för gemene man – allra minst för 13-åringar. Detta ytterligt fula mode med sockar till lågskor var väl för tiden i stil med Cajsa Wargs ”Man tager vad man hafver…”
4. FRISYREN
Mer om denna i en ny bloggserie jag förbereder betitlad Mina frisyrer!
Jojo! Nu är man med i modebloggandet.
Jag har just återvänt från påskbesök hos min syster i Ronneby.
– Vi enades om att sockor till lågskor är en horrör.
SAMTIDIGT som
– vi konstaterade att det tycks vara ett mode på väg in…
I am so glad I am not young anymore…
Min storasyster, som också heter Gunilla ,föddes 1938 och hon hade sommartid i början av femtiotalet ett par rutiga shorts med tillhörande skjorta med axelklaffar och bröstfickor med lock och jag tror att shortsfickorna hade läderskoning – denna utstyrsel, förmodligen sydd av Melka eller Algots kallades också Montydress.
Annars minns jag hur vi varje vår fick gå med mamma till Sidenhuset och välja tyg och mönster till sommarklänning. Klänningarna syddes sedan av en hemsömmerska till mamma själv, till mig och mina systrar och ibland fick vår bror en skjorta i samma tyg.
Först andra hälften av femtiotalet övergick vi till en blandning av egensömnad eller konfektionsköp.
@agneta: Precis!
I vår stad hette firman Nils Anderssons Eftr.Vår mor sydde varje år likadana examensklänningar till mig och min fyra år yngre syster.
Det var meningen att vi skulle kunna ha dem i flera år så att vi hade ett sortiment att välja mellan
MEN
I 10-12-årsåldern växte jag så snabbt på alla bredder så det blev problem. I textilransoneringens tid tog man till nödlösningar:
Min mosters avlidna svärmors finklänningar syddes om till mig.
Det har jag inte kommit över än…