Dels för att unna mig den läsupplevelsen och dels för att rätt kunna uppskatta Bengt Ohlssons verk.
BO har ju utgått från samma händelser, men helt ur ”offrets” pastor Gregorius perspektiv.

Läs även

Medan vi väntar på våren hoppas jag kunna avverka ännu en ”gammal slamkrypare..”:

Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:

Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.

Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:

”Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? – det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.

I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om ”Är livet värt att leva?”, en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar ”fann mötet att livet inte är värt att leva”.
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan ” diskussionen får utgöra svar på frågan”

Det är kanske omfånget som avskräckt, men egentligen inte. Jag är ju väldigt intresserad av särskilt urgammal historia och Sture Linnérs berättarskap – det är nog snarare så att jag inte ”unnat” mig att försjunka i facklitteratur…