Mitt förhållande till RIS är numera gott.
Det började inte så bra. Mina barndomsjular inföll ju under 40-talet. Då, under och strax efter andra världskriget, var ju mat ransonerad. Särskilt s.k. ”kolonialvaror” fanns över huvudtaget inte att köpa.
RIS var en sådan.
Risgrynsgröten på julafton var ju ett MÅSTE – det blev särskild tilldelning.
Tillagningsmetoderna var högst primitiva: Risgrynsgröt tillagades ungefär som ”risotto milanese”, dvs man spädde successivt, inte med vatten förstås, utan mjölk, rörde och rörde
– det hade ju en tendens att både bränna vid och koka över!
Så stod kvinnorna på julafton (i mitt barndomshem mostrarna och tant Cais) och rörde och rörde bokstavligen i timmavis….
Lagom till att det blev min uppgift att stå för julfirandet 1960 hade kokkonsten tagit ett jättekliv: Någon, KF:S provkök?, hade kommit på att man kunde korta av spädandet och rörandet åtskilliga timmar genom att FÖRST koka riset i vatten innan mjölken tillsattes.
Mikrovågsugnen har ju revolutionerat hela hanteringen…
Numera är det väl ingen som står hemma och koker gröt – nu kan vi ju lätt om en plätt köpa färdigkokt risgröt på rulle – dessutom är det ju ofta extrapris till jul om man köper två…
Föga anade Olrog…
Risgröten har i vårt hem troget funnits med på julafton men inte rönt någon strykande åtgång
jag tidigt hittade andra användningsområden – inte bara Ris à la Malta.
På sextio-sjuttiotalet inköpte man med fördel SAFFRAN på Apoteket – i denna broschyr har jag hittat åtskilliga trevliga recept.
Saffranspannkaka
3 (stora – annars 4 små) ägg
1 (=2) paket saffran (står det i det ursprungliga receptet men på den tiden var 1 pkt= 1g!)
1 dl russin
2 krm stött kardemumma
1 dl mald sötmandel
(jag brukar ta litet strösocker också…)
Stöt saffran med litet socker. Blanda det i gröten tillsammans med övriga ingredienser. Häll smeten i en smord form eller långpanna.
Grädda i nedre delen av ugnen i 200° i 30 minuter.
Serveras med sylt och grädde.
Nä nä, inte kan man köpa risgrynsgröten i korv. Korvgröten är ju så ohyggligt söt att tungan krullar sig. Osötad ska gröten vara. =) Sen kan den som vill söta på valfritt sätt på sin portion.
/Pernilla som äter sin gröt med lite salt och en klick smör.
Naturligtvis om man är grötäterska – men när man till stora grupper använder den som stomme i efterrätter går det, efter mitt förmenande bra.
De olika fabrikaten är dessutom olika mycket sötade.
Du kan ju mycket väl göra saffranspannkakan och utgå från hemlagad, ingen skugga över den (pannkakan alltså)!
En höjdare för FARMOR är ju Ris à la Malta som jag serverar till en julmåltid, och då är vi sällan mindre än 10.Det ska det vara Lill-Anders rårörda jordgubbssylt till – den finns alltid i frysen…
Jag glömde ju länken
OJ då!
För litet och för mycket skämmer allt!
MEN
Receptet på Lill-Anders kom ju med på ett litet hörn bland alla födelsedagsbarnen med 13 i…
Jag säger bara: apelsinris! Det var annandagens höjdpunkt under ett par år. Innehöll djupfryst apelsinjuicekoncentrat.
Men ris à la Malta, med rårörda jordgubbar smakar fotogen, det med.