Som framgår av tidigare inlägg har Berlinmuren och vad den representerade funnits som en kuslig kuliss till mer än halva vårt vuxna liv!
Visst kan man ibland sucka över käbblet i EU, men….
I det här fallet var det inte bättre förr!
Vikeningarna funderar
Allt var sannerligen inte bättre förr.
Jag som är född när muren redan var ett faktum, och gick i skolan när Sovjetunionen syntes oövervinnerlig såväl i hockeyrinken som utanför den, minns hur ytterligt förvånad jag var när muren föll och öst som vi kände det smulades sönder.
I familjen har vi numera ett sväryngel född i ett land som inte längre finns. Å andra sidan ser han sig inte som vare sig sovjet eller ryss utan som karel och hans "land" har slitits mellan Ryssland, Sovjetunionen, Finland och Sverige i århundranden…
Undrar hur många fler gånger vi får vara med om att kartan ritas om?
Man får betrakta tillvaron litet Sub specie æternitatis
Är det inte ett snyggt äkthetsintyg så säg?
När jag var i Berlin i mars 1990 kunde man köpa stenar med "äkthetsintyg", vilket kändes lite onödigt. Det var nämligen bara att köra fram bilen, öppna bagageluckan, och plocka skärvor av muren som låg överallt där den funnits.
För att min mor skulle få en sten som var lika "fin" som de köpta stenarna tillverkade jag ett eget "äkthetsintyg" till denna.
Egentligen borde jag gjor det till den andra högen jag plockade, för de går idag inte att skilja från vanliga betongklumpar.
/Gustav