1/2-31/8 1962 bodde vi i Jönköping.

den gamle och jag hade i december 1961 klarat av den sista tentan i medicine licenciat examen och tilldelades i januari av Kungliga medicinalstyrelsen våra legitimationer att utöva läkekonsten.

den gamle hade skyndat sig att skaffa arbete, vilket blev just på öronkliniken i Jönköping. Väl där skaffade han även lägenhet och den 1 februari kom resten av familjen, dvs jag och då endalammet Karl 19 månader via sovvagntransport (!) till Vätternmetropolen.

Son nummer två såg dagens ljus 7/3.

den gamle arbetade dygnet runt så vi fick roa oss på egen hand. Det goda med att de endast var tre läkare som dygnet runt skulle sköta otorhinopharyngologin i hela Jönköpings län var, att han tjänade gott om pengar = vi hade råd med att anställa en utexaminerad barnsköterska som husmors assistent.

Jag bestämde , i den professionella paus som uppstod, och efter att på bokrea införskaffat ovanstående bok, att vi skulle börja spela golf.

Trogen min vana startade jag på Kapitel 1:

What can your best golf be? av Tommy Armour.

Han hävdar där att ”the mental approach” är väl så viktig som den rent fysiska kompetensen.

”It is not solely the capacity to make great shots that makes champions, but the essential quality of making very few bad shots”

Huvudreglerna är två:

1. Play the shot you´ve got the greatest chance of playing well.

2. Play the shot that makes the next shot easy.

När jag, 3 månader efter införskaffandet av denna bok, tog min första golflektion och sedermera avancerade ut på banan, (fick handicap innan årets slut), hade jag stor glädje av dessa regler.