Understreckaren är skriven av Christina Schmidt som 2007 disputerade på avhandlingen:
”Nostalgisk längtan och iskallt förnuft. Claude Lévi-Strauss som civilisationskritiker”
Hon intervjuade honom i hans hem 2006:
—
Oväntat var bara det varma, inåtvända leendet. Det var helt motsatt hans texters strama och klassiska språk, som förmedlar kyla. Det kontrasterade också mot den reserverade framtoning, som bland annat Simone de Beauvoir vittnat om. Hon tog sin licentiatexamen samtidigt med Lévi-Strauss och har berättat om det lustiga intryck han gjorde då han med död min höll sin provföreläsning om passionernas vansinne.—
Diverse citat:
-Vi kan ingenting annat göra än att acceptera att resultatet av alla våra mödor en dag kommer att vara spårlöst försvunna.
-Med stöd hos Jean-Jacques Rousseau menar han att dessa övergångar blev möjliga på grund av människans förmåga till medlidande.
– Medlidandet var, påpekar Lévi-Strauss, för Rousseau en inneboende förmåga, och musiken den bästa vägen att tillbakavisa den cartesianska motsättningen mellan det materiella och det sinnliga, kropp och själ. Via Arthur Schopenhauer kom även Richard Wagner fram till samma insikt.