På bilden moster Ebba och våra tidigare grannar Edith och Verner på Ängatorpet. Här har de sålt sitt hemman och flyttat till Osby – de var bördiga från Wanås.
Åren 1980-92 var de ett ovärderligt stöd för oss vid vistelserna på torpet. Det var ju långt före mobiltelefoner och andra faciliteter. Var det problem med el, eld, telefon, vatten, snö, lie eller motorsåg – alltid ställde Verner upp.
Han lärde den gamle allt om hanterandet av motorsågen. Ibland när den gamle på lördagen startat motorsågen kom Verner farandes upprörd på cykel – han hörde på kilometersavstånd att det var något fel på ljudet – det behövdes justeringar!
Barnet framför är nu mer än 20 år – de 30 björkar som utgjorde råmaterialet måste ha avverkats för just 20 år sedan, eftersom förberedelserna med torkning och läggning tog några år.
Efter 2 år i stapel måste veden in under tak – det blev 99 fullastade skottkärror. Vedboden blev så full att huggkubben inte fick plats!
Igår fick vi hjälp av vår Vikengranne att forsla hem en tredjedel av det som finns kvar!
En pågående konstinstallation!
Bilden längst ner föreställer grabben med klabben.