Dagens födelsedagsbarn , som ju är född i Harens år, är inne i en intensiv festperiod. Viktigare än att gratulera henne på födelsedagen * är att harangera henne för utmärkelsen Kulturbloggen Award
Hon inte bara blev nominerad, hon avgick med segern i kategorin Övriga.

Hennes främsta meriter är som Språkpolis och för Julkalendern, som 2008 genomfördes för fjärde gången.

Vad ger man denna kvinna i födelsedagspresent om inte en Litteraturhistoria:

Vi läser ju i tidningen i dessa dagar om hur erbarmligt den svenska skolan står sig vid internationell jämförelse. Annat var det på min tid. Jag började läroverket 1947. Vi hade de yppersta lärare. I realskolan hade jag ”Klotis” (se länk) inte bara i historia utan även i Svenska. Hon var mycket sträng i sin bedömning, men hon såg verkligen till att förmedla Konsten att skriva svenska.

På gymnasiet hade jag i litteraturhistoria mannen nedan, i mitten;
När han pensionerades skrev han in sig på Lunds universitet och skrev en doktoravhandling om Selma Lagerlöf.
Sämre var det med läroböcker. Vi fick bekosta dem själv – och dessutom hade det ju inte producerats några nya sedan 1939!
I mitt hem fanns det vid denna tid begränsade ekonomiska ramar.

Min farbror, som gick på läroverket 1919 hade kvar sina läroböcker – så de fick jag överta!
(Det vållade visst huvudbry innan det upptäcktes att mitt ärvda svensk-engelska lexikon hade gammalstavning – översättningar av VEM/VILKA etc fick man söka under H!)

Boken är tryckt 1906. Den är uppenbarligen utgiven för att passa den nya realskola som kom till 1905.
Svenskämnet stärkte sin ställning på 1900-talet efter det att latinet 1905 enbart undervisades i
på latinlinjen.
Svenska blev det centrala bildningsämnet och timtalet ökade kraftigt fram till 1933. I 1905 års stadga krävdes godkänt betyg i svensk skrivning för både real- och studentexamen och svenska ingick också i den muntliga tentamen.
Det är från den här tiden som litteraturundervisningen blev en självständig och inte sällan dominerande del av ämnet.
Undervisningen moderniserades och anpassades till det faktum att bara en liten del av
läroverkseleverna gick vidare mot prästseminarier och ämbetsmannabanan.

Som framgår av ovanstående uteslöts Isländsk och fornsvensk litteratur i urval som redan förelåg i en volym från 1905, och som förutsattes bli studerad i Ring I.

Denna volym är således avsedd för Ring II/IV.

Så nu vet vi vad som kan väntas nästa Julkalender!

* Icke desto mindre :
”Ja då höjer vi en bägare för kvinnan,
tjusarinnan, älskarinnan och värdinnan.
Skål för söderns mörka ros
och nordens ljusa blå viol.

För en käck husar är hon gudinna,
om än slavinna eller en furstinna,
i våra hjärtan är hon alltid en härskarinna
och vi höjer våra glas och vi säger gutår”.
Från Löjtnantshjärtan svensk film från år 1942.
Manus och regi av Weyler Hildebrand. Musik av Jules Sylvain