Den 27 januari är tydligen utnämnd till förintelsens dag med anledning av att det var den dagen 1945 som koncentrationslägret i Auschwitz befriades.
Detta är ett klassfoto när jag går i 2:an läsåret 1943/44. Det måste vara taget EFTER den 1 oktober som var den dag Gestapo beslöt att internera de danska judarna. Merparten lyckades gudskelov ta sig över Sundet.
Av de 21 barnen är jag ett, det femte från vänster i mittraden. 4 barn är danska judar som just flytt över till Sverige (de två pojkarna överst längst till vänster, den tredje pojken från vänster i nedersta raden, liksom flickan nummer tre från höger). Pojken med glasögon i nedesta raden är finskt krigsbarn. Pojken med slips på min högra sida är holländare med svensk mamma som flytt till Sverige.

Andra världskrigets verklighet var ju högst påtaglig för min generation, och när vi på 50-talet kom till universitetet och så småningom ut som läkare, fick vi studiekamrater och kollegor som var flyktingar från de baltiska staterna, Ungernrevolten -56, Öst-Tyskland efter Berlinmurens byggande -61 och 68 – revolten i Prag, och som berättade sina personliga öden.

Nu efter murens fall etc, och med helt andra frågeställningar i MellanÖstern, är det ju inte utan att man kan bli litet trött på alla dagar och jubileer…

MEN
Jag är tacksam att vi faktiskt tittade på programmet om Tobias Rawet på SVT i tisdags!
Här finns ett längre inslag.