Som kanske redan rapporterats på denna blogg hade min moder inte tålamod att upplära mig i den ädla kokkonsten. Mina insatser inskränkte sig till att skala potatis och springa och handla 2 l mjölk.

MEN

När vi blev med lägenhet 1957 – där det ju faktiskt fanns en sådan lyx som en elspis! – blev jag inspirerad att börja laga mat.
Men var hitta recepten?
Någon enstaka vecka kostade jag på mig att köpa Vecko-Journalen. Där hittade jag detta recept som jag således nu lagat av och till i 51 år!

Jag saxar ur min receptskatt:
Det fanns inte så mycket recept när jag växte upp – det som lagades var gamla familjerecept. Mamma Eva gjorde Skånsk äpplekaka med ströbröd, äpplemos och vaniljsås.
Jag har numera hennes recept men har aldrig lagat efter det.
Sedan kom Bonniers kokbok som Elsa fick av Rulle.
Där fanns äpplepaj på gammalt sätt och det lärde jag mig att laga. Det blev gott och vackert men tog väldig tid och det blev mycket disk. När jag började laga mat i större skala var ledmotivet att det skulle gå fort och lätt och bli mycket och gott. Den allra första receptet tog jag ur Veckojournalen 1957:.

4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 dl socker
125 g smör
1ägg
hackas till en grynig massa.Hälften bredes ut på en plåt på bakplåtspapper.
8 stora rårivna äpplen blandade med litet socker lägges över.
Sist strös resten av degen på.
Kakan gräddas i 225 ° i 20-25 min.
Den kan glaseras med florsocker eller aprikospuré.
Aprikospuré har jag aldrig använt, men inför dagens publicering försökte jag med litet florsocker – men det är överkurs.

Serveras nygräddad till kaffe eller té, eller med vispgrädde som dessert.
Försvinnande god…