Den väldiga uppsjö av kokböcker, mattidningar och internetsajter som nu översköljer oss fanns ju inte under 70-talet.
Så sakteliga introducerades böcker om modern mtlagning under 80-talet.
Denna bok, utgiven 1982 på SvD:s förlag, har jag haft mycket glädje av.
Vid tiden för bokens tillkomst var EN matskribent i SvD men har sedan i många år skrivit för Sydsvenskan
Eja Nilsson är journalist och sedan många år Sydsvenska Dagbladets matskribent. Hon är bosatt i Köpenhamn och har skrivit ett flertal böcker, både på svenska och på danska, bland annat Invandrad mat. Hon är också en gärna anlitad föreläsare om framför allt matkulturer och mathistoria, ämnen som ständigt tycks fascinera.
Hon inleder boken med:
”Livet består av många dagar – och ännu flera måltider”,
säger ett ryskt ordspråk som jag har som ledstjärna i köket.
Just samling kring MÅLTIDEN som Eja Nilsson inspireras av har gjort att jag hittat många favoriter här t.ex:
Lammfrikassé med avgolemono
ca 3/4 kg lamm med ben t.ex. bringa eller bog
1/2 dl olja
vatten
ca 2 tsk salt
1/2 tsk grovmalen svartpeppar
ca 8 potatisar
1 pkt bladspenat
1 liten knippa dill
1-2 huvuden isbergssallad
till redning
1 citron
2 ägg
Skär köttet i lagom munsbitar.Värm oljan i en gryta och bryn köttet runtom. Häll på rikligt med vatten, smaksätt med salt och peppar och låt grytan koka upp och sjuda under lock 50-60 minuter.
Skala och halvera potatisen. Lägg ner den i grytan när ca 20 minuter återstår av koktiden.
Lägg i spenaten, skuren i bitar, och låt den hackade dillen att koka med de sista 10-15 minuterna.
När grytan är nästan färdig läggs den strimlade isbergssalladen i och får sjuda med under lock 5 minuter.
Skilj vitor och gulor. Pressa ur citronsaften. Vispa ihop citronaft och gulor och vispa äggvitorna atill styvt skum. Vänd ihop äggulor och vitor med försiktig hand.
Rör ned ägg-och citronskummet (=avgolemono) i grytan strax innan den ska serveras och bjud gott bröd till
Jag håller med dig, det är en väldigt fin bok! Precis som du säger så drunknar vi i kokböcker men det är alldeles för få fom pratar om sina matminnen. Smaker kan trigga igång riktiga tidsresor och jag tycker att det är underbart att höra min mormors berättelser om vad de åt hemma i bondeköket. Fler kokböcker borde innehålla historier inte bara recept!