LÅNGfredag.
När jag var barn var den verkligen LÅNGtråkig.
Jag slår en faktakoll på Google och vad hittar jag väl där?
Jo en kommentar som den blyga (sic) gjorde till ett av Lottens inlägg:
När jag var tonåring (som f.ö var ett begrepp som då ej var uppfunnet) var det
– uteslutet med bio på Långfredag och Juldag.(därav Annandagspremiär)
– För att utmana kyrkan och etablissemanget behövde SSU inte ta till större artilleri än att anordna en danstillställning på Långfredagen!
(Jfr kravallerna i samband med Ungdomens Hus på Nørrebro)
– På söndagar, OM man utförde arbete, borde man inte visa det – således kunde man inte hänga ut tvätt eller piska mattor.
– under högmässetid gällde ännu snävare restriktioner t.ex att inte spela grammofon för öppet fönster.
Vilket får mig osökt att tänka på Perry Mason
Vi skaffade TV 1960 när vi blev föräldrar. De 800tusen som hade TV blev ett nav för familjer och vänner – man samlades på lördagkvällen och tittade på TV och drack kaffe ur en termos (TV-kanna)
Här är mitt samlade förråd av TV-kannor från 60-talet som jag fortfarande har användning för vid stora familjehögtider!När jag letar efter uppgifter om NÄR avsnitten sändes hittar jag inget men väl en länk till Elisabet.
de som ej var med då må betänka att
– fram till 1969 fanns bara EN TV-kanal
– lördag var vanlig arbetsdag både för skolbarn och affärsinnehavare
Så det var högtidsstunder i familjens sköte när man bänkade sig framför Hylands hörna och Perry Mason!
Jag arbetade som barnläkare på Borås lasarett. Vi var bara 3 läkare som turades om att ha jouren. Från kl 18.00 var man ensam läkare i huset – från kl 15.00 på lördagar.
Jag frapperades i början av att vardagar var det vanligt att man ringde först vi 18-tiden för att konsultera om sjuka barn.
Jag frågade en gång en mamma varför hon inte hört av sig tidigare.
Jo, hon hade väntat på att mannen skulle komma hem, och dessutom – om hon måste in till sjukhuset var det ju han som skulle köra bilen!
Det var ju inte alltid så praktiskt för oss på sjukhuset att de flesta svårt sjuka kom på kvällen när vi bara var halv styrka och lab och röntgen hade skurit ner sin verksamhet….
MEN
På lördagar var det ALLDELES tyst i jourtelefonen och TOMT i väntrummet när de sände Perry Mason!
I samma ögonblick som avsnittet var slut bröt helvetet lös…
Å andra sidan kunde som regel jourhavande se avsnittet i lugn och ro.
Jag tillbringade barndomens (!) påskar i Huskvarna. I mitten av 1980-talet var det fortfarande tråååååkigt för det var sååååååå dött.
Min morfar, läkare, hade för vana att tillbringa 60-talets och 70-talets helger i trädgården. På långfredagar i Huskvarna var det ingen hit. Skvallret spreds i byn att DOKTORN minsann var ute i trädgården på självaste långfredagen. Så kunde man ju inte ha det så några tappra själar samlade mod för att ta sig an detta, hur konversationen förlöpte har jag aldrig klurat ut men det slutade med att han alltid röjde på kallvinden på långfredagar.
De blev förvånade när min mamma upplyste dem att jag hade gått ut med vänner på restaurang och har så gjort flera långfredagar i rad. DET hade minsann inte gått an då.
Känner igen det!
Det var visserligen på 40-talet i Helsingborg – men det kan kanske jämföras med Jönköping på 60-talet…
Vi bodde i hyreshus men med sopetunna på gården – man kunde knappt gå ut med avfallspåsen.
Om det var en solig aprilpåsk skyndades sig min mamma att stänga fönstrena så att grannarna inte hörde om vi skrattade. Min far, tyvärr tidigt bortgången, var en glad lax vi hade alltid KIF(=skånska för kul)