håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, de blåser i träa idaa
håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida
håhåjaja, håhåjaja, å de blåser i träa idaaaa

hade vi anledning att sjunga igår – men det gjorde vi inte.
I stället passade vi på att se ”I sista minuten” (North by Northwest). på TCM.

Visst tyckte vi det var upphetsande första gången, men nu när man inte behöver följa med i handlingen medan man håller på att dö av spänning,
– kan vi till fullo uppskatta Hitchcocks konstnärsskap – hans foto, skönhetssinne och överraskande, kontrastrika val av miljöer :
Från Manhattan via en busshållplats in the middle of nowhere till Mt Rushmore .

The title of the film is an anomaly and a clue to the absurd, confused plot in which no one is what he/she appears to be – there is no sharply delineated N by NW on a compass – it is an improbable direction.

In Shakespeare’s tragedy Hamlet (Act II, Scene II), Hamlet is quoted as saying: ”I am but mad north-north-west: when the wind is southerly, I know a hawk from a handsaw.”

Nu kan vi snegla vid sidan av handlingen och särskilt beundrar vi Hitchcoks sinne för svindlande vacker arkitektur:

How Alfred Hitchcock and Metro-Goldwyn-Mayer put a Frank Lloyd Wright house on top of Mount Rushmore in spite of common sense, Frank Lloyd Wright and the United States Government. Sort of.