Våren 1957 blev vi ”tvungna” att gifta oss eftersom vi blev med lägenhet.
Några pengar till bosättning fanns ju inte.
Vi satsade på att utrusta sängkammare, kök och BADRUM – det stora vardagsrummet med parkettgolv stod tomt den första tiden.
Detta att ha EGET badkar var en ljuvlig lyx. Vi köpte badskum, ryggborste mm och badade varmbad så det stod härliga till.
På grund av vår gemensamma tendens att lägga på hullet investerade vi även i en Stathmos, personvågarnas Rolls Royce!
Stathmos tillverkning av personvågar är tydligen numera nedlagd.
Vi har i 50 år dagligen vägt oss på denna kära trotjänare.
MEN
I höstas dukade han under för en av den gamles NOGGRANNA rengöringsaktioner, föll pladask och kunde ej förmås att ändra läge.
Nu har han ersatts av en digital plebej – som envisas med att visa 4 kg MER än sin föregångare….
Det var bättre förr!
Vilken snygg bäddningsbild! Du ser ju ut som ett skiljetecken!
Dessutom är sängen som bäddas identisk med den jag hade som tonåring. Jag och den syster jag delade rum med fick likadana och även filten ser tämligen lik ut. Våra filtar gick i grönt och gulbrunaktigt. Sängarna hamnade sedan på landet och där kommin man och jag tt ha dem i övertjugo år. En av dessa sänger har vår nittiofemåriga moder som sin säng numera. Kanske är resårbotten utbytt, men jag vet inte.
Hållbara sängar i alla fall.
Kanske var Stathmos Rolls Roycen bland vågar, men även Lindells vågar (som tillverkades i min hemstad) gick inte av för hackor!
Ett samband mellan dem upprättades tydligen på sextiotalet: »1966 Lindells Vågfabrik AB överläts och bytte namn till Stathmos Lindell AB i Jönköping.«
Och så hittade jag en mycket liten men dock läsbar litterär anlnytning till Lindells vågfabrik.
Intressant med Oswald. Min anknytning till Jönköping: Vi bodde där 8 månader 1962 – jag födde barn nummer 2 därstädes den 7 mars.
Kommer i bloggen vad det lider!
Den var som ett husdjur, den vågen. Lite av en personlighet.