Idag är det årets första RIKTIGA vardag.
Efter julhelgens ostrukturerad nöjesläsning dags för struktur!
Vid midsommar konstaterade jag att jag läste fem böcker parallellt.
Av dessa har jag nu läst tre, nästan läst
och inte ens börjat på
The Second Djungle Book
Nästa uppdatering var den 31 augusti, då jag föresatt mig att fördjupa mig i The Templars.
Detta berodde ju på, som framgår av inlägget, att jag ville reda ut begreppen när det gällde Da Vincikodens innehåll.
Även om det inte var förutsett, har jag ett bra utgångsläge för att bedöma Arnfilmens kvalitet!
(Det kommer nog att dröja innan jag ser den… men den kommer väl på TV(?))
Jag har läst nästan hela The Templars. Som framgått av delrecensioner går den tillbaka ända till Abraham och Jerusalems Tempel.
En intressant spin-off-effekt av genomläsningen är att jag fått stor inblick i hur händelserna i Europa och Mindre Asien 1000-1400 AD inklusive Stora döden har relevans än i dag för Palestina/Israel – kristendom/islam – Irak/Bagdad/Iran/Afganistan/Al Qaida etc
Men nu to something completely different…
Eller egentligen inte:
Jag tänker ge mig i kast med
som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.
Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:
”Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? – det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.
I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om ”Är livet värt att leva?”, en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar ”fann mötet att livet inte är värt att leva”.
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan ” diskussionen får utgöra svar på frågan”
Så tankeväckande och märkligt.
På 20-talet uppe i Norrland så satt de fast i fattigdom och alkohol. De hade ingen ljus framtid, inget att hoppas på. De satt fast i sin sociala miljö.
Detta har jag undrat över: kan man i sitt armod och elände se skönheten i naturen. Kan man njuta av stunder i livet när man är utan hopp om en bättre framtid.
Människor är förståss olika i sina personligheter. Men det är ändå anmärkningsvärt, resultatet av omröstningen.
kan man i sitt armod och elände se skönheten i naturen.
Jovisst!
Bevis:Harry och Eyvind
Kan man njuta av stunder i livet när man är utan hopp om en bättre framtid.
Nej – men de utan hopp(=deprimerade) har ju ofta inte några särskilt dåliga omständigheter – de bara UPPLEVER dem så!
Kära Gunilla!
Nu kan jag inte låta bli att argumentera emot Dig!
Harry Martinsson var Buddist, åtminstone i sitt tankeliv (jag slog upp honom i din länk). Jag däremot tror på Gauskurvan.
Människor befinner sig , genom sin personlighet och sina begåvningar, på olika Gauskurvor. Det är medfödda förutsättningar. Inte så mycket att göra åt.
För dem som ligger på den bättre ändan av Gauskurvorna, för dem är livet öppet och bjuder på alla sina möjligheter. Det är Guds gåvor utan att de egentligen har förtjänat det. De har anledning att njuta av det dagen ger.
Men de allra flesta ligger i mitten eller på fel sida i kurvans yta och om man då dessutom är född i fattigdom och utan resurser i form av stöd och utbildning då är det mesta stängt.
Njuter man då av en vacker sommardag när man är hungrig och trött och vet att det är problem i hemmet? Alkohol och sjukdom. Gäller det att bara överleva? Eller kan man koppla av delar av verkligheten?
Kvinnor med sju barn uppe i den norrländska ödebygden på 1920-talet. Hade de ljusglimtar?
När det gick bra för något barn, när det fanns mat tillräckligt, ensamma stunder.
Är det nu väckelsen och Laestadius kommer in i bilden. Eller godtemplarlogen Skärgårdsblomman i Holmsund utanför Umeå.
Din kusin
Nu kan jag inte låta bli att argumentera emot Dig!
Jag tycker inte att du argumenterar MOT mig!
Jag tror också på Gausskurvan – själv är jag ju exempel på ett s.k. maskrosbarn som alltid har en tendens att gilla läget.
Jag svarade på din fråga:
kan man i sitt armod och elände se skönheten i naturen?
Harry dukade ju under för Jantelagen i det svenska kulturlivet med Olof Lagercrantz som primus motor – Eyvind klarade sig bättre han var mer intellektuell.
Men för att skriva så här MÅSTE man ju kunna se Skönheten i naturen – och även se nässlornas blommor!
I Ljusningen
I ljusningen en majnatt
hörde jag gök i skog.
Som alla skogars hjärta
den oavlåtligt slog
sin ters om sommartider
när natten sönderglider.
Då lyser vit en näckros
som ängel i sin vik
och trasten sitter högst i topp
och piper himmelrik.