Strax vi startat på gårdagens motionsrunda stötte vi på denne man. Han stod och intensivstuderade snittytan hos en halvfälld björk.
Det visade sig att han, som uppenbarligen jobbade på parkförvaltningen, med en defekt* motorsåg – de övriga var upptagna – hade fällt en björk. Han funderade nu på hur han skulle gå vidare utan fara för sig och allmänheten.
* den gamle , som ju är motorsågsfreak, deltog intresserat i analysen av motorsågars, särskilt deras kedjors egenheter.
Efter bara 5 min framfart på slingan blev vi tilltalade av en man ledandes en cykel. Han framkastade skämtsamt en fråga om vi förberedde oss för Vasaloppet.
Eftersom den gamle ju faktiskt – även om det är mer än 20 år sedan, ÅKT Vasaloppet fick han sig en skildring av dess vedermödor.
Själv visade han sig vara cykelentusiast. Han cyklar dagligen långa rundor på ibland 5-6 mil.
Men inte på några nya vidunder. Om mountainbikes tycker han inte.
Han berättade livfullt om sin hobby att renovera gamla uttjänta cyklar, har en välutrustad verkstad för detta ändamål. Vi beklagade att vi låtit mormor Annas cykel från 30-talet åka på tippen….
Den underbara konsten att stanna till och språka en stund lärde jag mig verkligen som barn. Särskilt intressanta samtal för jag med taxichaufförer.