Så har jag då läst den tredje och sista av Stieg Larssons Millenium-serie:

Luftslottet som sprängdes
Nordstedts 2007
703 sidor -en veritabel tegelsten.

Liksom de två tidigare delarna lyfter man med möda och viss tveksamhet denna klots, men den rappa flämtande prosan får en snabbt att ryckas med av det pulserande tempot och spänningen, och jag läser med glödande kinder.

Om Istanbul av Pamuk tog 8 månader är denna utläst på åtta dagar.
Man inser att vissa sammanträffanden och prestationer är alltför fantastiska för att möta verkligheten, men de framställs ändå på ett sådant sätt att man accepterar möjligheten av det beskrivna händelseförloppet.

En läsupplevelse som i ungdomens da´r: De tre musketörerna eller Greven av Montechristo!
Men se´n
The rest is silence…

Se även Män som hatar kvinnor (blogg 11/8-06)
Recensionen av Flickan som lekte med elden
har aldrig införts i bloggen men lydde sålunda:
Flickan som lekte med elden
Stieg Larsson
Det är också in LÅÅNg historia: 632 sidor.
Jag tvekade först, men den är väldigt spännande och lättläst!

Handlingen verkar till förstone minst sagt “skruvad”.
Ja, naturligtvis är den osannolik – men ändå inte…
Trafficking korruption – maktmissbruk är ju realiteter.
Lisbeth Salander s personlighet KAN ju finnas hos en EXTREM variant av Aspbergers syndrom, med samtidig maximal intelligens – fotografiskt minne, reaktionssnabbhet (Mozart har bevisligen existerat …)

Sedan finns det ju inga människor som har sådan MAXIMAL TUR i alla lägen…
Genom att skapa denna udda romanperson får dock SL möjlighet att berätta om ohederlighet och oegentlighet inom näringsliv,polis och rättsväsende.
SAMTIDIGT får läsaren uppleva lyckan att – som i de gamla INDIANfilmerna en gång – uppleva glädjen: ‘Kavalleriet kommer!