Jag är ju hopplöst efter…
I somras var det à la mode mellan bloggare att man skulle skriva om de böcker som varit de största läsupplevelserna (l.u.).
Jag som pensionär har hela tiden dåligt samvete för att jag inte hinner med att läsa…
med kvalitet i.e.
Jag startade emellertid på en lista – inte de 10 utan de 100 bästa/största l.u.
– när man läst i över 60 år är det svårt att välja –
i synnerhet som det är svårt att jämföra det som gjorde intryck när man var 15, och läste som mest! och nu, vid 70 +.
Men – i gipspaket – får jag ju litet tid över och har börjat fila på listan.
Den blir ju väldigt banal – mest gamla kända märken och från 1800 talet.
Ungdomligt foto av Alfred Nobel
För att nischa mig litet har jag zoomat in Nobelpristagare:
Av de 103 som hittills fått Nobelpriset har jag läst böcker av 36, varav 18 platsar på 100-listan: (de 10 som satt de djupaste spåren i min själ med kursiv stil)
Rudyard Kipling
Selma Lagerlöf
Knut Hamsum
Sigrid Undset
Thomas Mann
Pär Lagerkvist
Winston Churchill
Ernest Hemingway
Albert Camus
Boris Pasternak
Eyvind Johnson
Harry Martinson
Saul Bellow
Isaac Bashevis Singer
Elias Canetti
William Golding
J.M. Coetzee
Orhan Pamuk
Jag tar dem i tur och ordning, således förste man ut:Rudyard Kipling
Läs den spännande fortsättningen…
View of Rudyard Lake
Spännande! Nu ser jag förstås fram emot ditt resonemang kring Camus, eftersom jag inte kan med karln. 🙂
Det kommer ju att dröja – det tar tid innan jag kommer till honom.
Jag kan ju föregripa litet:
Han fick ju Nobelpriset 1957 – då var jag 22 år. Då hade ju det moderna mediala Sverige så smått börjat vakna efter kriget.
I varje fall blev själva Nobelfesten en formidabel succé, Stockholms studenter hyllade hon entusiastiskt, bar honom i gullstol – allt skildrat i tidningen SE – 1956 hade ju Algerietkriget börjat – de Gaulle kom till makten 1958 för detsamma, men först 1962 var kriget slut och då var ju Camus redan död.
Under denna tid (-57–64)var jag fullt upptagen med att studera och föda barn. Jag blev leg läk 1962 och började arbeta på barnkliniken och KK i Borås.
Där födde jag i februari 1964 ”den djefla mannen”.En av mina kollegor som besökte mig på BB hade väldigt roligt åt att på den nyförlöstas nattygsbord låg Albert Camus´ PESTEN!
Det var första gången jag hade tid ”to catch up on my reading”.
Jag minns att jag började läsa pliktskyldigast – men att den faktiskt VAR BRA!
Den djefla mannen fick ju insupa högklassisk litteratur med modersmjölken – och det har ju tydligen satt sina spår….
Mina kollegor kom för att titta på
Jag saknar Heinrich Böll på listan!
Någon bok av John Steinbeck måste ha slunkit ned … eller? Och hur är det med Faulkner och Hesse? Czeslaw Milosz *vet* jag att vi har läst.
olle:
Uppgiften som jag uppfattade den:
”Av de 103 som hittills fått Nobelpriset har jag läst böcker av 36, varav 18 platsar på 100-listan: (de 10 som satt de djupaste spåren i min själ med kursiv stil)”
”I somras var det à la mode mellan bloggare att man skulle skriva om DE BÖCKER SOM VARIT DE STÖRSTA LÄSUPPLEVELSERNA (l.u.).
Jag som pensionär har hela tiden dåligt samvete för att jag inte hinner med att läsa…”
med kvalitet i.e
1. Jag har läst STEINBECK, han är bland de 36. den gamle tyckte han var glimrande – jag gillade inte Riddarna kring Dannys bord – jag tyckte bara det var en massa drönande alkoholister.
Förmodligen är det av samma skäl som jag inte kan uppskatta Helan och Halvan:En stor karl som slår en liten – tycker jag inte är roligt…
2. Faulkner började jag på – hade inte tålamod, fel tid i livet !Jag skulle nog uppskatta honom NU.
3.Hesse, och framför allt BÖLL, som fick Nobelpriset 1972, har jag VELAT läsa, men tiden från 1970-1980 hade vi ju fullt sjå att få livspusslet att gå ihop, skönlitteratur blev det bara inte tid till – jag kunde bara satsa på EN bok av kvalitet per semester.
Det jag är mest stolt över är att jag lyckades komma igenom Bergtagen av Thomas Mann.
4. Czeslaw Milosz har jag bara ”kursivläst” – enstaka dikter har etsat sig fast – men här gäller det ”de största läsupplevelserna” – och när man tänker tillbaka 60 år så minns jag BÄTTRE när jag läste Greven av Monte Christo än Milosz…
Pingback: Das Lesen XLVI | Vikeningarna funderar