Min sjungande make brukade i en avlägsen tid nynna på en schlager:
Its Istanbul, not Konstantinopel…
med slutklämmen
That´s the business of the Turks.

Det var mitt under kalla kriget, så Turkiet och MellanÖstern var inte i fokus på samma sätt som nu.

Så läste jag, ungefär samtidigt,
Thorwald Steens Konstantinopel (se blogg 30 augusti) och

Barbara Nadel
Belsassars dotter som jag recenserade så här:
En gammal man från de slitna judiska kvarteren mördas på ett ohyggligt sätt. Ett rasistiskt dåd? Inget visar sig dock vara som det ser ut. Detta är Barbara Nadels kritikerrosade debut och den första boken i Nadels »Istanbulserie«. Här introduceras den korta kedjerökande kommissarien Çetin Ikmen med sin höggravida fru Fatma, sina åtta barn och en far som kräver sitt handlag.

Mycket intressant skildring från det mångkulturella Istanbul!!
Jag tänker skicka efter fler i serien om Çetin Ikmens bravader när det blir dags för nästa inköp på Bokus. De senare är inte översatta tror jag – det får under alla omständigheter bli på engelska.

NU i höst har jag således läst nästa i Nadels serie, även den på svenska, som då heter
Kristallburen
originalets titel. A Chemical Prison

Denna gång finns en karta över Istanbul, genomgång av det turkiska alfabetet, ordförteckning, platsförteckning och namnöversättningar som gör läsningen än intressantare.
Motsättningar mellan olika folkgrupper och religioner, mellan sekulära i Ataturks efterföljd och dogmatiker illustreras i mordgåtan.

Diskussionen i pressen om Turkiets eventuella inträde i EU därtill har gjort mig genuint intresserad av Konstantinopels-Istanbuls historia och jag beslöt att ha detta som
läsprojekt under hösten.

Så, i min bågnande hylla för böcker ”som skall läsas när jag får tid” fanns
Umberto Ecos Baudolino med bakgrund i Konstantinopels förstörelse 12 april 1204 då, i stället för att erövra Jerusalem, det fjärde korståget intog Konstantinopel och skövlade staden.