De i generationerna efter oss ”förkrigsbarn” blir väldigt frustrerade av att vi antyder att något var bättre förr.
Hela den här elektroniska, digitala revolutionen har ju skapat fantastiska möjligheter.
Vi födda på 30-talet, uppvuxna under andra världskriget med dess begränsningar är ju de enda som har full tillgång till hur vardagslivet var för våra far- och morföräldrar med sådana nymodigheter som elektricitet, telefon och bil – och nu internet.

Samtidigt tvingades människor samman på gott och ont förr i världen. Tempot var inte så uppskruvat – utbudet inte så stort. I Helsingborg när jag var 12 år var det en stor upplevelse att på kvällen tillsammans med föräldrarna gå ner och se vem som kom med färjan!
En gång kom faktiskt Ingrid Bergman!

Sedan är det så mycket som de unga tar för givet, det är inte alltid det spektakulära som av oss äldre uppfattas som förbättringar.

Något som blivit mycket bättre är utbudet av frukt och grönsaker.
När jag 1953 kom till Italien för första gången frossade jag i färska persikor – hemma kunde man då bara köpa torkad frukt!

Så nu njuter jag i fulla drag när det är melonfestival hos den lokala handlaren!