Klicka på bilderna för förstoring!
Äntligen verkar våren vara här. Veteranerna har vågat sig ut i ”naturen” efter att ha övervintrat i Pålsjö skog.
Totte Nordh ordnade senaste jämna onsdagen poängorientering på Kullaberg:
Poängen fördelade sig så här:
Dvs Per, som tog minimiantalet 6 kontroller, hade 38 poäng. Hade han tagit 2:an också, och VALT den (på bekostnad av 1:an) hade han fått 48 poäng och vunnit!
Den blyga tog 2an, valde den och kom två på 43 – max hade Gudrun Olofsson med 44!
Summary: Telling about our last orienteeringrunning – without snow!
For pictures see 29th of March.(with snow!)
Jag fattar inte. Hur räknas poängen?
Klicka på den grå texten, som då förstoras och blir läsbar:
Man får högst räkna poäng för 6 kontroller.Man får inte räkna poäng för en kontroll man INTE stämplat vid.
Vi springer ju olika långt.
I vanliga fall är det tre olika alternativ: Långa banan, korta banan och promenad utan kontrolltagning.
Nu kunde man själv välja hur många och vilka kontroller man tog.
ÄVEN de, en del ”yngre” 66-åringar o likn. som tar alla kontrollerna, var tvungna att VÄLJA vilka 6 de skulle få poäng för.
Mitt resonemang går ut på att även om man gjorde en minimal fysisk insats det var möjligt att ”segra.”
”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är ändå vägen som är mödan värd”:
Nu ska jag ut i trädgården – underbart väder.
Mina Chionodoxa prunkar – får mig att tänka på Ditt nom de guerre – kommer i morgondagens blogg!
Men är olika kontroller värda olika många poäng då? Varför? För att vissa är svårare att hitta? Spelar tiden in också?
Jag är som sagt lite sugen på orientering, men jag kan ju inte springa…
Du ska inte fördjupa Dig i denna udda variant – det är som bingolotto!Det är banläggaren som slumpmässigt sätter poängen, används för att skapa litet omväxling när man är hänisad till att springa i välkänd terräng.
Den NORMALA varianten är att man måste ta kontrollerna i RÄTT ordning – 1an först osv. Den med den KORTASTE tiden är segrare.
Det ska HELST vara OKÄND terräng.
Springa kunde inte heller jag, när jag började vid 43 års ålder – På engelska kallar de orienteering ”cunning running” – med smarthet kan man komma långt!
”Tankens skärpa under kroppslig möda.”
Jag har alltid gillat problemlösning typ julgransplundring. Sedan har man hjälp av allmän naturkännedom, kan se skillnad på växtlighet etc – ju svårare terräng – desto mindre betyder löpstyrkan.
Sedan blir man ju så småningom konditionstränad.
Gå in på http://www.orientering.se så kan Du hitta en lämpligt belägen klubb!
Se även i morgon min biografi över Åke och Gulli Åkesson – orienterare är inga dumhuvuden!