Nu har vi litet ”sommar” med varma stilla dagar.
Jag blandar hyllesaft med isbitar i min medfarna plastbringare.
Den var en inflyttningspresent från våra Rydebäcksgrannar när vi för 46 år sedan
övergav dem för huset i Viken…
Då var det nytt och chic med plast istället för glas!
(Om den varit av glas hade den inte ”levt” idag…)
Jag håller ju sedan ett tiotal år på med garderobsrensning
Det är ju bara det…
Jag har svårt att skiljas från vissa plagg
SOM
dessa löparbyxor
Made in Öst-Tyskland…
VILKA
under ”en femtan år” fick tjänstgöra i ur och skur.
Födelsedagen firades på kvällen med supé på Bryggan
Det var en festlig och närande avslutning på 82-årsdagen!
1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi,
skriven av Ann Terry White
som blivit en bra grund för mig när det gäller att utforska 1900-talets arkeologi.
Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.
Det var för mig fascinerande läsning.
Som jag minns det började den med utgrävningen av Tutanchamons grav, fortsatte med Evans utgrävningar på Kreta och fynden efter Mayafolket i Yucatan. Sedan dess har jag varhelst det dykt upp intresserat läst om nya upptäcker.
Som denna understreckare från SvD 6/9 2016:
”Skriftspråket linear B påträffades på lertavlor som hittades i samband med
utgrävningar av Knossos på Kreta 1900″
från
sängen
Trots åtta år har gått är han fortfarande
HÄR!
Här är jag , troligen 11/2 år, med vår barnflicka Kally.
Hon tycks ha gått till Polyfoto och fotograferat oss som en julklapp till
”Herr och fru Huldt” 1936.
Ylva är sommarbarn så hon får vänta tills hon är nästan 2 med att julfotografera sig!
Idag, den 6 juni, har vi två Gustav att fira:
2 ”Våran” Gustav”!
Alla vi andra svenskar får ju hänga med på ett hörn!
Den här boken har jag fått överta från yngste sonen.
”För mig som var med” är det en helt underbar rekapitulalation
”Förtjusande” skulle moster Ebba ha sagt!
Jag minns mitt 40-tal är en svensk TV-serie från 1989 av Berndt Egerbladh. Serien sändes första gången 1989, och repriserades 1991 och 2013. Serien är en uppföljare till Jag minns mitt 50-tal från 1988 och följdes 1993 av Jag minns mitt 60-tal.
Berndt Egerbladh berättar med hjälp av filmklipp, husbandet Staffan Broms and his Four-ties och gästartister om 1940-talet. Varje avsnitt vigs åt ett år under årtiondet. Främst avhandlas musik och underhållning men även bland annat en del politik, sport och mode. Ett urval av de händelser, företeelser och kända personer som tas upp är mordet på Folke Bernadotte, Nils Poppes framgångar med Soldat Bom, crazyhumorns genombrott, Karl Gerhards gisslande av den tidens kändisar samt nöjeslivet på danspalatset Nalen.
Det är inte bara musiken utan även politiken som avhandlas:
Urvalet och presentationen har högsta klass.
De är för mig ”som var med” synnerligen intressant
MEN
Jag förmodar att 60-talare har minst lika stort utbyte!
Under mina år som överläkare och ansvarig för såväl barn-som skolhälsovårdens organisation i Nordvästra Skånes sjukvårdsdistrikt var jag tvungen att bevista diverse sammanträden bland politiker och tjänstemän. Jag fann snart att det var viktigt – för att som kvinna få gehör – att ”klä upp” mig.
Margaret Thatcher var min modell
1995 slutade jag att komplettera min ”Offentliga” garderob –
Nu
går jag mest i ”den gamles” efterlämnade
fritidsgarderob
hette Pers morfar.
(Här sitter han i sin trädgård Degerfors till vänster närmast kameran,
i mitten sitter jag och maken Per, troligen 1957)
Han var född i Göteborg och var, när jag första gången träffade honom 1956, nästan 90 år.
Jag minns tydligt att han dog 1962 – vi fick dödsbudet just som jag i februari hade anlänt, höggravid tillsammans med första barnet Karl 1 1/2årig , till Jönköping.
Under de 6 år som jag hade förmånen att träffa honom tog jag del av hans ivriga berättande om sina erfarenheter som en av de första banvakterna längs Norra Stambanan. Aspiranterna på anställningarna var tydligen inte uppdelade. De fick stå i mörklagda godsfinkor på det första tåget som gick sträckan efter rallarna. De stod på spisar. Tåget stannade vid varje banvaktsstuga, av släpptes för varje stopp en banvaktsaspirant + en spis. Banvaktsstugorna, som skulle utrustas med spisen, var inte färdigbyggda.
Morfar Johan hade förmånen att stå så han kunde kika ut genom en ventil. han såg en stor sjö skymta i fjärran. När det då blev tid för stopp, ropade han högt, här kliver jag av!
(Han berättade att han kalkylerade med att det måste finnas bofast folk kring sjön!)
OCH
Däri hade han rätt. Vid sjön, som heter Holmträsk, fanns en skogsbonde som hette Holmström och som hade en trevlig dotter som så småningom blev Pers mormor
Mormor Karolina hade dött i bröstcancer innan jag introducerades i familjen
