Kategoriarkiv: Souvenir

I Argos spår

Publicerat av
Svara

 Jag läser och sprättar, sprättar och läser!

Göran Schildts bok om det Gyllene skinnet var ju vid återfinnandet ouppsprättad.Som väl är är det inte bara biblioteket som jag sparat utan även dess utensilier. Jag använder  nu en papperskniv som fanns i min fars affär. Den är av läder och har Slazengers logotype på handtaget. Den hade han fått i reklam av dess representant strax efter kriget och använde i sin affär.

 Inledningsvisfinns en karta över Daphnes väg och alla de vägar som Argo i olika versioner av myten sades ha tagit. De är ju präglade av att resan gjordes för tusentals år sedan, då man ju inte heller hade någon klar uppfattning om geografin….

 Resan företog Göran Schildt med Daphne 1963. Han försökte i görligaste mån besöka samma farvatten som Jason. Det var ju inte helt lätt:

– dels finns det många versioner vilken väg Argo tog 

– dels var ju Svarta havet genom ”järnridån” i stort sett ett sovjetiskt innanhav!

En sak alla skildringar om Gyllene skinnet är överens om är att utgångspunkten är Iolkos och att skinnet hämtades i Kolkis  

Att besöka Kolkis var ju uteslutet av politiska skäl.

 Utanför Bosporen skildes argonauternas och våra vägar.Enligt Apollonius, som vi följt i föregående kapitel, seglade de österut längs Mindre Asiens kust för att finna sitt Gyllene skinn vid Poti i nuvarande Georgien, medan vi seglade västerut längs den europeiska  kusten till Bulgarien. Sedan möttes vi igen i nordturkiska hamnar och på Donau , som jag i sinom tid skall berätta.

 Jag har nu läst halva boken. GS har valt att varva kapitlen, vartannat berättar om Argos färd med långa avsnitt av de ursprungliga texterna, huvudsakligen Apollonius´version, vartannat om GS upplevelser längs Bulgariens och Rumäniens kuster med en avstickar in i Donaudeltat.

 Läs den spännande fortsättningen!

Vår saga 10

Publicerat av
Svara

Efter mer än två veckor i Paris åkte hela familjen tåg till Tarbes  där den gamles föräldrar under Frankrikesejouren hade sin bopäl.

 Vi förlovade oss den 19 juni. därstädes.
 Tyvärr finns inga foton från detta evenemang…

 Den enda bild från Tarbes som jag kan hitta är en som morbror Gottfrid tog när han och den gamle firade jul därstädes december 1954. Här sitter han i vad som troligen är stadens centrum tillsammans med mor, syster Karin och bror Björn. När han i januari återkom till mig i Lund medförde han en julgåva som jag fortfarande har stor glädje av, nämligen en sjal från Bagnères de Bigorre!

Pietetsfullt skrudade jag mig i sjalen
(som ju egentligen var en flossad yllesjal med fel färg)
nästa gång vi var på bal i full gala!
De få dagar vi var i Tarbes hann vi besöka Lourdes och Pau:
Karl den XIV:s födelsestad.
INNAN
Det var dags för det verkligt stora semesteräventyret!
FÖLJ
den spännande
FORTSÄTTNINEN!

USA-souvenir

Publicerat av
Svara

Jag upplever nu verkliga ”mellandagar”. Både almanackan och väderleken gör att det blivit en paus för externa aktiviteter. Jag varvar läsning och TV-tittning med städning och inventariegenomgång.

Den lilla julservetten fann jag i en ficka i en kostym som den gamle knappast använt under de senaste ”femtan” åren.
I december 1987 var vi för första och enda gången i USA. Vi passade på att hälsa på äldste sonen som färdigställde sin doktorsavhandling tillsammans med en amerikan, och därför bodde ett halvår i New Jersey. När vi ändå kostat på oss resan  tog vi tillfället i akt att besöka Stig Hagström med familj i Palo Alto dit vi anlände 16 december. Det var ju full fart på alla julpartyn bland Stanforduniversitetets  personal och vi fick hänga med.
Bl.a. kom vi till ett glöggparty hos en läkarfamilj där hustrun var svenska och hade fyllt huset – tip top modernt med jakuzzi etc – med TOMTAR.
Vid hemkomsten upptäckte vi att den gamle hade stoppat en utdelad servett, se ovan, i fickan som sedan fått vistas på denna sida Atlanten….

 Här en bild från vår bilfärd söderut mot Carmel. 
Både byxorna och pullovern hänger kvar i garderoben…
När jag nu tänker tillbaka minns jag, att det väldiga illuminerandet med elektriska, ofta kolorerade ljusslingor,  som nu blivit vanligt här hemma, redan då var fullt utvecklat i Amerikat!

Arvegods

Publicerat av
2

Enligt HIP inköper jag numera inga julklappar utan ser mig om i högarna  med ärvda grejor. För barnbarnsflickorna letar jag bland ”diverse nipper” som en bouppteckningsman uttryckte sig. Själv hade jag en del verkligt värdefulla smycken – men de blev omhändertagna av en tjuv i slutet av 70-talet i samband med ett inbrott. Efter det har mostrarna ju gått bort och guldskatten har i någon mån fyllts på.

På bilden min mamma Eva *06, väninnan Cais och moster Elsa *1905;
I moster Elsas kvarlåtenskap fanns denna medaljong. Jag minns som barn att den innehöll en hårlock från hennes man, morbror Rulle, som hans mamma tagit när han var späd.
Efter hennes död 1981 har den legat oöppnad i mitt smyckeskrin.
Häromdagen öppnade jag den
Et voilà
De fem år hon hann vara änka förvarade hon i den bilder av sina kära döda!:
Mamma Anna, syster Eva och sin käre Rulle!

Medicinhistoria

Publicerat av
Svara
Jag fortsätter mina inventeringar bland gamla grejor:

 Vad månde den här stämpeln vara?
Det var en retorisk fråga, jag vet mycket väl vad det är:
 Det är min stämpel som jag fått av WHO som legitimerad vaccinatör mot smittkoppor!
 Utdrag ur Minnesskrift vid Föreningen Mjölkdroppens 100-årsjubileum 2004.

I dessa dagar då det på nytt utbrutit mässlingssmitta i Europa på grund av dåligt skötta vaccinationsprogram minns jag forna dagar då vi på BVC fullgjorde den 1917 utfärdade lagen om obligatorisk ”…smittkoppsympning senast under det kalenderår då barnet fyller 6 år. Meddelande om utförd ympning skulle tillsändas pastorsämbetet som antecknade i församlingsboken om fullgjord ympningsplikt. Barn som inte var smittkoppsympade fick inte börja skolan. Endast hälsoskäl kunde befria.”

OCH 
”1980 förklarade världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor 
efter ettdrygt 10-årigt utrotningsprojekt” 
 SÅ
Nu har jag ingen mer användning för min stämpel…
Alla jublade, 
men detta var ju bara början – 
WHO började se sig om efter nästa projekt.
MEN
Det dröjde bara ett år så började man i New York undra över….
Aids beskrevs först i slutet av 1970-talet av franska läkare som märkte hur homosexuella män i orimligt hög grad drabbades av ovanliga sjukdomar. Åren 1983–1984 identifierades viruset som sprider smittan. Det upptäcktes i det närmaste samtidigt av två forskargrupper (Luc Montagnier i Frankrike och Robert Gallo i USA) och kallades LAV (lymphadenopathy-associated virus) respektive HTLV-III (human T-lymphotropic virus type III), innan man enades om termen HIV (human immunodeficiency virus).
…och på den vägen är det:

”Man kan inte två gånger kliva ner i samma flod”

Åter till vardagen

Publicerat av
2
Efter att i en månad ha förberett och genomfört Sommarfesten kan jag i lugn och ro börja fundera på Vadan och Varthän ?
OCH
VARIFRÅN ?

Jag börjar med att redigera mina bilder ”De senaste 12 månaderna”
OCH
Vad hittar vi väl där?
JO

För ett år sedan hade jag stopp i avloppet
Det hade jag glömt!

OCH

tog itu med att sortera den gamles kvarlåtenskap

De här  av honom älskade skorna åkte i soptunnan för andra och sista gången
De köptes någon gång på 60-talet. Jag hade redan på 80-talet – till hans förtrytelse –  sorterat ut dem en första gång men de ”räddades” för fortsatt tjänstgöring. 

 Dessa  kvarvarande Bally, inköpta troligen redan på 80-talet kom knappast till användning…

Sorgligt nog är det ingen bland barn eller barnbarn som har så stora fötter…

Mitt första cluster

Publicerat av
4
Dagen idag – den 9 mars – avslutar mitt första cluster. 

DOCK

Koppen illustrerar  att det  är mycket som inte är som förut
 1. Jag tål inte kaffe…

2. Vi är inte längre två som firar denna dag

 MEN
 Jag är priviligierad som kan blicka tillbaka på så många underbara minnen!:
Här dansar vi runt på vår 25-te bröllopsdag. 
Orkidén fick vi på vår 50de bröllopsdag som vi hann fira 2007!

Födelsedagsbarn 4:2011

Publicerat av
2

Eftersom detta är den 6te upplagan av Födelsedagsbarn 4, gör jag först en koll på vad som tidigare förtalts.

DÅ
visar det sig 
– att den första versionen är den bästa introduktionen till dagens tillbakablick:

Februarivädret är gynnsamt för djupdykning bland bråten på vinden
DÄR
dessa gamla souvenirer påträffas.

Nu får du börja förbereda dig för H50-karriären!

Med tillönskan om ännu många lyckliga stunder i skogen.

Axel Munthe 5: Åter i selen

Publicerat av
3

Efter ett års exil på Capri finner AM för gott att återuppta sin yrkesverksamhet som praktiserande läkare, denna gång, efter moget övervägande, i Rom.
För honom gällde ju bara 0 eller 100%!
Så han sätter igång att etablera sig på stor fot, klär upp sig, skaffar visitkort och droska och hyr bostad och mottagningslokaler.

 Det rosa huset till höger är  Piazza di Spagna 26, på Keats tid ett pensionat.
Sedan 1909 museum

Munthe skriver den 3 januari 1890 till en engelsk vän:

Sedan jag sist skrev Er har jag återvänt till det aktiva livet, jag har varit i Paris och hämtat mina saker och är nu installerad som doktor i Rom i samma våning som den där Keats och Severn bodde och stackars Keats dog. Jag behåller emellertid mitt lilla hus på Capri där jag ärnar tillbringa somrarna.

Första säsongen har AM otur: Han drabbas själv av influensa med åtföljande blodstörtning så han kan inte arbeta så mycket. Men det tar sig. Via  Lord Dufferin, som ju är engelsk ambassadör blir han introducerad i societeten i Rom, bl.a. presenterad för det italienska kungaparet och får så småningom  fler och fler patienter.

 Munthe blev ju som societetsläkare i Rom en celebritet.

När han i mitten av maj 1891 åker till Capri för rekreation bor kronprinsessan Victoria av Sverige och Norge redan där, på hemväg från Egypten. Hon är angelägen att få kontakt med Munthe och han bjuds på ”frukost” (troligen = lunch) den 17 maj. Kronprinsessan har egen läkare, dr Vincent Lundberg, med på sin resa, men är ändå angelägen att  få konsultera Munthe  (troligen inspirerad av prins Eugen).

I början av juni reser Axel till London för att köpa kläder och linne (som han anser vara uselt i Rom), men också för att behandla en patient en mr Watkins. Denne har lockat med en månads seglats med sin båt. De seglar längs Englands västkust upp mot Skottland, beser Loch Lomond och Isle of Skye gästar Lord Mc Donald och Macleod of Macleod.

Som avskedsgåva får AM:

En stor och oväntad lycka har händt mig, jag har ehållit en present, en liten cutter rymlig nog att bo uti – det är min värd och patient som gett mig den. Sedan 10 år har jag önskat mig en dylik på Capri.

Min ställning är god konstaterar Axel i ett brev julen 1892.
MEN
Nu inträffar något som ställer Axels tillvaro på ända.:

Det svenska hovet gör en hänvändelse till Sveriges ambassadör i Rom Carl Bildt:

…hafva tankarna riktats mot Doktor Munthe och får jag på nådig befallning bedja herr Envoyén godhetsfullt säga, huruvida Doktor Munthe kan anses lämplig att anställa som läkare hos H.K.H. och härvid icke allenast fästa afseende vid hans egenskaper såsom läkare utan äfven såsom enskild person och sällskpsmänniska. 

H.K.H = Kronprinsessan Victoria som förbereder en tremånaders vistelse i Italien våren 1893.

 Carl Bildt svarar:
Doktor Munthe är både gentleman och verldsman och jag har all anledning tro att H.K.H. Kronprinsessan kommer att blifva mycket belåten med honom. Han anses vara en mycket skicklig läkare och har af alla utländska läkare i Rom utan fråga den bästa klientelen. För Hennes Kungl. Höghet kan det möjligen vara av intresse att han är en god fotograf och duktig ”yachtman”.

Läs den spännande fortsättningen

Bijouterier

Publicerat av
Svara
Födelsedagarna duggar tätt. Som ett led i min HIP-strategi köper jag inte nytt, utan sorterar fram presenter ur gömmorna. Mycket av det som var hopplöst ”ute” på 70-talet blir ju plötsligt modernt.
Sedan gäller det ju att hitta sådant som går i stil med mottagaren – det som passar den ene kan ju bli helt fel hos en annan…
Här är en ensemble i bärnsten som jag själv haft stor glödje av som ”lagom elegant” på -90-talet och dess dova färgskalor.
Armbandet är ett arv från moster Ebba. I hennes kvarlåtenskap fanns mycket bärnsten. Hon hade struma och enligt folktron var bärnsten bra för det!
”Plinius berättar år 79 efter Kristus att kvinnorna i norra Italien bar bärnstenspärlor mot struma…”
 Halsbandet köpte jag i Warszava 1991.
Här står jag på det återuppbyggda torget i Gamla st´an.
Zbigniew Schmidtchen, som var med som ciceron, till höger.
Han tipsade om att 1991 var bl.a. bärnsten prisvärt i Warszava.