Istanbul 3:Arkeologiska museet

Dag två var det litet bättre väder – regnet hade upphört. Vi gav oss ivrigt iväg på dagens upptäcktsfärder, startandes med Arkeologiska museet.

 Den pampiga huvudbyggnaden uppfördes 1881-91  för att rymma den turkiske arkeologen Osman Hamdi Beys fynd  under sina utgrävningar. I en av de första hallarna finner vi Alexandersarkofagen som fanns på bild i min gamla Historiebok för Realskolan!

 Det visades också hur sarkofagen, när den var ny, var målad i bjärta färger

På andra våningen  fanns fynd från Hattusa:

Tyska arkeologer inledde utgrävningar av platsen 1906, vilka fortsatte fram till första världskrigets utbrott. De mest betydelsefulla fynden från Hattusa var de stora arkiven om totalt 30 000 lertavlor. Fynden innebar att det hettitiska språket upptäcktes, vilket hade stor betydelse för forskningen om indoeuropeiska språk. De hettitiska texterna gav även rik information om hettiternas kultur, litteratur och religion, samt hela Främre Orientens historia. Fynd från Hattusa förvaras numera på de arkeologiska museerna i Ankara och Istanbul. Utgrävningar pågår fortfarande på platsen.
Hattusa är en av de nio platser i Turkiet som UNESCO förklarat världsarv.

Se även

Även om det var fascinerande att läsa de handflatestora kilskriftsbreven om vardagstrivia oss hettiter emellan var den största upplevelsen mötet med världens första fredsfördrag:

den djefla mannen har författat en artikel om Slaget vid Kadesh, som jag korrekturläst, varför jag var väl förtrogen med tillkomsten.

Det är svårt att avgöra vem som vann slaget, rent teoretiskt så stod egyptierna längst på fältet medan hettiterna flydde, dock så hade egyptierna lidit katastrofala förluster och kunde inte utnyttja ”segern” som dock i propagandan hemma i Egypten, i fresker visas det hur de modiga och välorganiserade egyptierna driver de förskräckta och dåligt disciplinerade hettiterna på flykten. Riktigt så gick det inte till, och Ramses fick ge upp kriget efter sin pyrrhusseger. Först 1283 f.Kr.  kunde   Ramses skriva under ett fredsavtal med den nye hettitiske kungen Hattusili III.
Historiker idag anser de hettitiska angivelserna som mer tillförlitliga, då de förvisso glänser över alla döda egyptier och även påstår att de vann slaget, men de erkänner att de retirerade och uppgifterna nedvärderar inte Ramses på samma sätt.
En kopia av fredsfördraget, ett av de första internationella fredsavtalen, hänger i förstorad version på FN:s högkvarter.
MEN 
Här hänger originalet! 

 *

I Çinili paviljongen, byggd 1473 av Mehmed II som ett nöjeslott, finns exempel på den osmanska kakelkonsten, t.ex denna Mihrab från Karaman:

 

Mihrab, arabiska ألمحراب, (fördjupning i mur) är en nisch i varje moské som visar böneriktningen (qibla). Bönen utförs alltid i riktning mot Kaba som ligger i Mekka

… och mycket mycket mer  (T.ex fynd från utgrävningen av alla de nio  lagren i Troja!) 
MEN 
Nu var vi trötta  och hungriga och hade bara hunnit med halva dagsprogrammet, varför vi pausade för lunch
Läs den spännande fortsättningen!

Istanbul:2 Topkapi

Vi hade i god tid införskaffat oss en guidebok. Där fanns listat tio- i topp sevärdheterna.
Sex av dem var på gångavstånd från vårt hotell.
Första dagen, som var en riktigt regnig och för årstiden kylig dag, ägnade vi åt sultanernas palats: Topkapi

 Ja, enligt den bok som familjens fotograf medförde: James Goodwin, ”Horisontens härskare”. Det osmanska rikets historia, är det inget palats i egentlig mening utan ett ”förstenat läger”:

”Mehmet (II) återställde inte ruinerna efter Konstantins storståtliga palats.
Strax efter det att det gamla platset i Konstantinopel hade fullbordats 1458 uppförde Mehmet ett nytt, Topkapi, på den höjd där stadens akropolis hade legat.

—På akropolis i Konstantinopel hade man utsikt över två vatten, Bosporen och Gyllene hornet. Mehmet lät utjämna kullen och förse den med trappor innan han började bygga där. Han tog råd av såväl persiska furstar som italienska arkitekter. 1500-tals historikern Mustafa Ali skriver att ”sultanen, som sätter hela världen i rörelse, måste tvunget bygga sitt palats på en yta så stor som en öken, så att han kan skryta och briljera.  Topkapi-palatset liknar nu för tiden ett förstenat läger efter någon besegrad armé.

Det är luftigt, elegant, beklätt med iznikkakel och fyllt med dyrbara föremål.
Det var långa köer framför varje monter med gamla dräkter,andra textilier, smycken, vapen och möbler.

Det var särskild avgift för att besöka Skattkamrarna och Haremet.

Ett exempel är Topkapidolken som tillverkades som gåva till Shahen av Persien,
MEN
 när gåvodelegationen hade nått Bagdad erfor de att shahen hade dödats i strid, varför de återvände hem till Istanbul med dolken.
Här är Validesultanens, dvs sultanens moder, som var högst i rang i haremet, sällskapsrum.
Efter att turkarna förlorat sjöslaget vid Lepanto 1571 ” inleddes det så kallade Kvinnosultanatet, då Selims mor och Nur Banu, hans främsta hustru (första kadın) de facto tog makten och utövade den i egna syften. Korruption och intriger blev ett naturligt tillstånd…

 *

Klockan hade hunnit bli 16.30 när vi kände oss tillräckligt informerade och mogna för en vilostund inför kvällens utforskande av det turkiska köket!

I sista minuten 2

Allra sista dagen var det dags för 7 Värmlänningar på Krapperups konsthall
Det var riktigt trevligt – det var många verk som jag gärna skulle ha haft på väggarna hemma.

Som .ex
Kenneth Börjessons,
ssk den vänstra, men den kostade 17 000…
Ännu dyrare var Lennart Gybrants tjusiga triptyk.
Endast de som var beredda att köpa ALLA 3 för 75 000 göre sig besvär.
Det börjar tydligen bli modernt med gult och orange…
av Kjell Sundberg.
Även den gamle hade, som värmlänning gillat den här utställningen, liksom.

Piero della Francesca

I torsdagskväll såg jag på Kunskapskanalen ett program ” Ett mästerverk berättar” om Piero della Francescas målning Uppståndelsen i stadshuset i hans födelsestad Sansepolcro.

Det var helt hänförande!
Programmet fanns på SVTplay fram till och med 4/9…

Piero della Francesca (1420 – 1492) var en av ungrenässansens främsta. Hans målning ”Uppståndelsen” är allmänt känd som en av de viktigaste med religiöst motiv. Denna målning lär ha räddat staden Sansepolcro där den hängde under andra världskriget, då de allierade drog sig för att förstöra den.

Ja, så står det i programinformationen
MEN
Det är ingen målning som kan ”hänga” utan en fresk

Sansepolcro escaped artillery fire during World War 2 because Antony Clarke, the British captain charged with the task, had read the essay by Aldous Huxley which described The Resurrection asthe greatest painting in the world”.

Läs mera om Piero della Francesca här
och här!

Evigt spörsmål

I avvaktan på svaret kan man alltid få tips av Goethe:

”Man soll alle Tage wenigstens ein kleines Lied hören, ein gutes Gedicht lesen, ein treffliches Gemälde sehen und, wenn es möglich zu machen wäre, einige vernünftige Worte sprechen.”
Johann Wolfgang von Goethe

Denna tavla av Jan Vermeer van Delft kan man beskåda på National Gallery i London

I vår moderna tid kan man ju tillägga ”ein treffliches Blogg lesen…)

Modeparad

För många av de yngre deltagarna var lördagskvällens galamiddag på Haga första besöket i den ”stora världen”. Här avslutas reportageserien med en modekavalkad:

Denna outfit får mig att tänka på Balenciaga
medan yngre systern går i en något stramare stil…
Årets bomullsvita passade ju vädret perfekt!
medan Ellen valde litet mera retro…

Nu laddar vi om för nästa evenmang – som dock är mera badortspräglat och därför kräver en annan klädstil:

Se Födelsedagsbarnen 15 och 16 !