Im wunderschönen Monat Mai

Textdichter:    Heinrich Heine (1797-1856)

Liedtext:    Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Knospen sprangen,
Da ist in meinem Herzen
Die Liebe aufgegangen.

Im wunderschönen Monat Mai,
Als alle Vögel sangen,
Da hab’ ich ihr gestanden
Mein Sehnen und Verlangen.

fick jag besök.

Även om syrenerna sjunger på sista versen kommer det ju ständigt nytt: Oxelfrossa,Rhododendronfestival
OCH
Gullrajn!

Ständigt denne Keats!

När jag kom hem på onsdagskvällen efter genomförd veteranorientering unnade jag mig en
Filmkväll framför TV:n.  Filmen  Bright star visade sig handla om John Keats.

 

När jag 1953 kom till Rom var ju besök vid Spanska trappan och Protestantiska kyrkogården anbefallet av Ellen Rydelius i hennes resehandbok Rom på 8 dagar! Just besöket på Protestantiska kyrkogården mindes jag som särskilt stämningsfullt varför vi på försenad bröllopsresa gjorde återbesök

Axel Munthe gjorde ju via sin  Boken om San Michele  Keats åter aktuell:

Sedan jag sist skrev Er har jag återvänt till det aktiva livet, jag har varit i Paris och hämtat mina saker och är nu installerad som doktor i Rom i samma våning som den där Keats och Severn bodde och stackars Keats dog. Jag behåller emellertid mitt lilla hus på Capri där jag ärnar tillbringa somrarna.

MEN
Det är först de senaste 20 åren som Romantikernas poesi trängt sig på oss/mig:

A thing of beauty is a joy for ever:
Its loveliness increases; it will never
Pass into nothingness; but still will keep
A bower quiet for us, and a sleep
Full of sweet dreams, and health, and quiet breathing.
—-

”Storbritanniens romantik hade en annan sida som var mer genuint målerisk. Den drömska naturmystiken kom till bildligt uttryck i John Robert Cozens, den sene Thomas Girtins, John Constables och William Turners väder- och ljusskildringar, och i lyriken av den så kallade sjöskolan: William Wordsworth och Samuel Coleridge. Känslosvärmeriet, sagomotivet och en religiös extas uttrycks senare under den viktorianska eran, av prerafaeliterna Edward Burne-Jones och Dante Gabriel Rossetti. Denna rena estetik, fri från politiska idéprogram, företräds i lyriken av både Shelley och John Keats.

Alla gamla sanningar är slut….

Jag fick som barn lära mig: 
Bokskogen slår ut den 5 maj och göken kommer den 6 maj…. 
Sedan flera år har jag inte hört någon gök
(och lika bra är det för på grund av ivrig vistelse på Kullaberg var det oftast södergök…)
Efter en tur och returresa till torpet  i går den 29 april kan jag konstatera att:
Bokskogen
upp till Ljungby
är FULLT utslagen! 
Första-majsångarna i Lund kommer inte heller  sakna någon utslagen Magnolia!

Rekognoscering

På grund av vårt hektiska vårprogram har vi insett nödvändigheten av att i god tid planera vår veteranorientering den 18 maj. Dagen var litet dyster – dock positivt  att det åtmintone var relativt vindstilla.

Kullabergs natur är alltid spännande
vare sig den går i brunt
ELLER
grönt
OCH
Vitsipporna står bara och väntar på litet solsken!

Das Lesen XV

Senast jag kostade på mig en överblick över mitt läsande var i december. Då började jag med En osalig ande och stadsministrarna och där tycks jag ha ”fastnat”….

MEN
ändå inte!
I små klunkar har jag insupit skönhet:

Jag hade ju för avsikt att ge mig i kast med den våren 2009. Jag blev ju snabbt varse att det är en bok man inte sträckläser, den är fylld med svindlande vackra bilder men intellektuellt krävande!


Umberto Eco går metodiskt fram, startar med ”Det estetiska idealet i antikens Grekland”. Han kommenterar bilderna sparsamt, hänvisar till långa citat från världslitteraturen som t.ex redan på de två första sidorna i första kapitlet:
 – Helenas oemotståndliga skönhet Homeros (700-600-talet f.Kr) Iliaden III 156-165
 – Konst och sanning  Platon  (400-300 f.Kr) Staten,X
 – Klassicism Johann Joachim Winckelmann Gedanken über die Nachahmung der Griechischen Werke in den Malerey und BildhauerKunst

 – Kalón är det som behagar Theognis (500-400-talet f-Kr) Elegier,I,17-18

 – Det sköna vi älska alltid Euripides  (400talet f.Kr) Backanterna 880-884
Eftersom jag då fortfarande strävade med Europas ungtid blev det kaka på kaka…
MEN
Så sakteliga, så sakteliga (man klarar inte många sidor per kväll) har jag nu avverkat 142/428 sid

Hemmavid

NU
är det härliga dagar med plusgrader och sol i Viken.
MEN
det blåser friska vindar.
För att njuta i vårsolen gäller det att längs Öresund gå i medvind. Så kom det sig att jag först gick ”inomskärs” inne i samhället och råkade komma förbi den här fastigheten i all sin gulhet!
Vi här i Norden får hålla till godo med det GULA…

Adonis

Så var det åter dags för Föreläsninsföreninga´:

Denna afton var det Gunvor Andersson som berättade om ”Syrien – landet som alla velat ha”. Reseledare var Bengt Wadensjö.
Hon berättade om de allra första kristna församlingarna och kyrkobyggena, Simon styliten mm.

Gunvor Andersson
MEN
Det som blev kvällens intressantaste information var anekdoten om Bengt W:s glädje över alla vackra vallmor som blommade. Gunvor, som varit biologilärare,  kunde upplysa honom om att de var anemoner – närmare bestämt den röda anemonen som minner om Adonis öde:

 Adonis was killed by a wild boar, said to have been sent variously:

– by Artemis, jealous of Adonis’ hunting skills;
– by Ares, who was jealous of Aphrodite’s love for Adonis;
– by Apollo, to punish Aphrodite for blinding his son, Erymanthus.

Adonis died in Aphrodite’s arms, who came to him when she heard his groans.  
When he died she sprinkled the blood with nectar, from which sprang the short-lived anemone, which takes its name from the wind which so easily makes its petals fall. And so it is the blood of Adonis that each spring turns to red the torrential river, the Adonis River (modern Nahr Ibrahim in Lebanon).

En som också inspirerats av denna gamla myt