I början av 1922 fick Howard Carter således besked att hans utgrävningar bara skulle finansieras ytterligare en säsong. Han hade indelat området i Konungarnas dal i kvadrater och slutligen avverkat alla utom en utan resultat. Den som återstod var egentligen vägen som gick igenom området.
OCH
plötsligt den 4 November…
efter att ha grävt resultatlöst i 6 år!
stötte man på en stentrappa som ledde ner i underjorden…
Han förseglade ingången, telegraferade Lord Carnavon
som i sällskap med sin dotter var på plats den 26 Nov.
Tillsammans lät de borra ett hål i stenplattan som spärrade ingången,
kikade in med ett stearinljus som ljuskälla.
When Carnarvon asked ”can you see anything?”,
Carter replied with the famous words: ”Yes, wonderful things.”
Fram hit hade vi förts från den ena dokumentära tablån till den andra.
Ovanstående bild är den första av rekonstruktionerna i naturlig storlek av vad man fann.
Det var trångt så vagnar och utrustningar av alla de slag låg isärtagna staplade på varandra. Man hade stora svårigheter att få ut alla grejorna, 3000 år gamla, utan att de förstördes.
Mumien låg inuti inte mindre än fyra gyllene fodral
I audiofonen kunde man lyssna på noggranna beskrivningar av 20 olika föremål.
I denna mindre kista befann sig Tutankhamuns balsamerade hjärta och övriga inälvor
vaktade av Anubis
Ja, efter några timmar blir man ju överstimulerad
SÅ
Vi lyckades slita oss från guldprakten och gick över till nästa punkt på programmet!
Följ den spännande fortsättningen!
