År 2000 satsades det på en vegetarisk mattidning Gott & Grönt.
Jag var prenumerant från början. Satsningen höll bara några år, men jag har fortfarande stor glädje av det tjugotal nummer som gavs ut.
Nu i januari 2009, då vi ju inte vill köpa exotiska grönsaker från andra sidan jordklotet, hittar jag där fiffiga variationer på våra inhemska rotfrukter:
Man kan ju hoppa över nyklippt färsk koriander några veckor till. Smörgåskrassen frodas redan i köksfönstret!
Det faktum att min mor Eva fyllde år på Menlösa barns dag har för alltid präglat mitt julfirande på mer än ett sätt.
Se blogg 20061228:
Denna födelsedag var inte helt utan problem: – för henne själv :I något skede av livet tyckte hon att 3 dagar inte skulle göra henne ett år äldre och uppgav sig vara född 1907.Det innebar att hon av vissa barndomsväninnor blev uppvaktad på sin 51 årsdag i tron att hon fyllde 50!
– för min syster och mig i samband med julfirandet. Det var ju 40-tal och krig och ransonering. Hon
befarade att det skulle komma gratulanter som hon var tvungen att traktera, varför hon knappast nändes bjuda på skinka och Ris à la Malta och liknande förrän födelsdagen passerat!
(Ris var ju kolonialvara och strängt ransonerat!)
Jag blev tidigt arrangör för släktens julfirande i samband med att mamma blev änka 1960. Mina erfarenheter från ”sparandet” av skinkan etc kombinerat med hushållets behov av att äta magert inspirerade till att jag alltsedan 1962 på jul-eller annandagen serverat en kalkon, i år således för fyrtiosjunde gången.
På den tiden fanns inga minikalkoner. Det var överhuvudtaget få producenter av kalkonstekar i Sverige. Vi bodde i Borås. De räddande änglarna blev syster och svåger bosatta i Åhus som via en kalkonfarm i Yngsjö kunde förse mig med en kalkon. Den skickades plockad via fraktgods på järnväg! Det var rediga doningar – det tredje året var den på 8 kg och jag genomled ett ögonblick av fasa när det visade sig att det var med nöd och näppe den fick plats i ugnen.
Receptet har varit detsamma – ett som Pernilla Tunberger publicerade i Dagens Nyheter just 1962 och som jag hållit fast vid till trots mot alla sentida”trender”:
Stekt kalkon ad modum Pernilla Tunberger.
Först göres fyllningen:
1 hg magert sidfläsk, 1 skiva mager skinka (ta av julskinkan!), 1 morot, drygt lika mycket rotselleri och 2 medelstora lökar hackas och fräses i smör tillsammans med 1 hg köttfärs i en stekpanna i 10-15 minuter. Mot slutet tillsättes 12-15 st hackade råa champinjoner (eller motsvarande mängd annan svamp).
1/4 söndersmulat lagerblad, 1-2 msk finhackad persilja, 2 hela kryddnejlikor, helt litet timjan, 3-4 krossade vitpepparkorn tillsättes. 1 1/2 dl inkråm av vitt bröd får ligga i motsvarande mängd mjölk och tillsättes slutligen när fyllningen kallnat.
(Jag brukar tillreda den dagen innan i lugn och ro, ibland tom någon vecka före, men förvarar den då i frysen)
Fyll blandningen i den väl rengjorda, med salt in- och utvändigt ingnidna kalkonen
(en nymodighet jag anammat är att gnida insidan av kalkonen, före ifyllande, med citron)
Sedan sys kalkonen ihop, halskinnet fästes, lår och vingar knytes väl fast intill kroppen. Kalkonen penslas noggrant med en blandning smält smör och soja. Lägges på galler i en braspanna.
Stekes vid 160 °, ingen buljong eller ösning. Första timmen rygsidan upp, vändes sedan.
Sista 15 minuterna med ugnsluckan på glänt för knaprigt skinn.
Beräknad stektid vid 160 °:
Vikt Tid
2-3,5 kg 2-3 tim
3,5-5 kg 3-4 tim
5 – 7 kg 4-5 tim
Enligt min erfarenhet gäller den lägre tiden.
Obs: Om kalkonen är djupfryst måste den tinas HELT före tillredningen så att inte det inre är rått!
En dryg halvtimme före beräknad färdighetstid stickes djupt i bröstköttet med en sticka. Om köttsaften som kommer ut är klar är kalkonen färdig.
Jag brukar dessutom kolla att det går lätt att luxera lårleden.
Serveras med kokt potatis, sin fyllning, gelé, rönnbärssylt, brysselkål, haricot verts ev en grönsallad.
Igår förberedde vi Lucia-firandet genom att baka Lussebullar.
Det blev tjusiga färgskiftningar när vi lade i saffranet.
Det är ganska roligt att göra olika sorters kusar.
Vid solnedgången 15.34 tog vi oss en promenad ner till havet.
Så här i november presenterar jag ett recept så långt från julmat man kan komma. Det är en gammal favorit hämtad från ovanstående kokbok – utgiven på svenska 1978.
Melanzane alla parmigiana
Först kokes en god tomatsås:
2 msk olja
1 stor vitlöksklyfta delad i två halvor
1 burk skalade tomater (400g)
1 msk tomatpuré
2 tsk socker
salt
Värm oljan och vitlöken i en kastrull på svag värme i 5 minuter tills oljan fått riktig smak. Tag bort vitlöken. Tillsätt tomaterna med sin saft, tomatpurén och sockret, salta och peppra efter egen smak. Låt koka upp, lägg på lock och sjud mycket sakta i åtminstone 40 minuter, gärna längre.
Därtill tages:
1kg (skalade) auberginer
salt
mjöl att pudra över med
5-8 msk olivolja
175 g Mozzarella
50 g nyriven Parmesanost
Skär auberginerna på längden i 5 mm:s skivor. Lägg dem i ett durkslag med rikligt med salt mellan varje lager, täck över och låt stå och droppa i 1 timme (medan tomatsåsen puttrar…).
Pressa skivorna torra mellan hushållspapper och pudra lätt över dem med mjöl.
Värm ca 3 msk olja i en stor stekpanna och och fräs aubergineskivorna tills de blir lätt brynta på båda sidor. Låt dem rinna av på hushållspapper.
Skär Mozzarellan i tunna skivor. Olja en ugnssäker form som rymmer ca 1,75 l. Täck formens botten med tomatsås, varva sedan aubergineskivor, tomatsås, hälften av mozzarellan och hälften av parmesanosten. Upprepas en gång, således parmesanost överst.
Sätt in formen i mitten av ugnen 200° i 25-30 minuter tills pajen blivit bubblande het och gyllenbrun.
Väl bekomme!Som kanske redan rapporterats på denna blogg hade min moder inte tålamod att upplära mig i den ädla kokkonsten. Mina insatser inskränkte sig till att skala potatis och springa och handla 2 l mjölk.
MEN
När vi blev med lägenhet 1957 – där det ju faktiskt fanns en sådan lyx som en elspis! – blev jag inspirerad att börja laga mat.
Men var hitta recepten?
Någon enstaka vecka kostade jag på mig att köpa Vecko-Journalen. Där hittade jag detta recept som jag således nu lagat av och till i 51 år!
Jag saxar ur min receptskatt:
Det fanns inte så mycket recept när jag växte upp – det som lagades var gamla familjerecept. Mamma Eva gjorde Skånsk äpplekaka med ströbröd, äpplemos och vaniljsås.
Jag har numera hennes recept men har aldrig lagat efter det.
Sedan kom Bonniers kokbok som Elsa fick av Rulle.
Där fanns äpplepaj på gammalt sätt och det lärde jag mig att laga. Det blev gott och vackert men tog väldig tid och det blev mycket disk. När jag började laga mat i större skala var ledmotivet att det skulle gå fort och lätt och bli mycket och gott. Den allra första receptet tog jag ur Veckojournalen 1957:.
4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 dl socker
125 g smör
1ägg
hackas till en grynig massa.Hälften bredes ut på en plåt på bakplåtspapper.
8 stora rårivna äpplen blandade med litet socker lägges över.
Sist strös resten av degen på.
Kakan gräddas i 225 ° i 20-25 min.
Den kan glaseras med florsocker eller aprikospuré.
Aprikospuré har jag aldrig använt, men inför dagens publicering försökte jag med litet florsocker – men det är överkurs.
Serveras nygräddad till kaffe eller té, eller med vispgrädde som dessert.
Försvinnande god…
Den väldiga uppsjö av kokböcker, mattidningar och internetsajter som nu översköljer oss fanns ju inte under 70-talet.
Så sakteliga introducerades böcker om modern mtlagning under 80-talet.
Denna bok, utgiven 1982 på SvD:s förlag, har jag haft mycket glädje av.
Vid tiden för bokens tillkomst var EN matskribent i SvD men har sedan i många år skrivit för Sydsvenskan
Eja Nilsson är journalist och sedan många år Sydsvenska Dagbladets matskribent. Hon är bosatt i Köpenhamn och har skrivit ett flertal böcker, både på svenska och på danska, bland annat Invandrad mat. Hon är också en gärna anlitad föreläsare om framför allt matkulturer och mathistoria, ämnen som ständigt tycks fascinera.
Hon inleder boken med:
”Livet består av många dagar – och ännu flera måltider”,
säger ett ryskt ordspråk som jag har som ledstjärna i köket.
Just samling kring MÅLTIDEN som Eja Nilsson inspireras av har gjort att jag hittat många favoriter här t.ex:
Lammfrikassé med avgolemono
ca 3/4 kg lamm med ben t.ex. bringa eller bog
1/2 dl olja
vatten
ca 2 tsk salt
1/2 tsk grovmalen svartpeppar
ca 8 potatisar
1 pkt bladspenat
1 liten knippa dill
1-2 huvuden isbergssallad
till redning
1 citron
2 ägg
Skär köttet i lagom munsbitar.Värm oljan i en gryta och bryn köttet runtom. Häll på rikligt med vatten, smaksätt med salt och peppar och låt grytan koka upp och sjuda under lock 50-60 minuter.
Skala och halvera potatisen. Lägg ner den i grytan när ca 20 minuter återstår av koktiden.
Lägg i spenaten, skuren i bitar, och låt den hackade dillen att koka med de sista 10-15 minuterna.
När grytan är nästan färdig läggs den strimlade isbergssalladen i och får sjuda med under lock 5 minuter.
Skilj vitor och gulor. Pressa ur citronsaften. Vispa ihop citronaft och gulor och vispa äggvitorna atill styvt skum. Vänd ihop äggulor och vitor med försiktig hand.
Rör ned ägg-och citronskummet (=avgolemono) i grytan strax innan den ska serveras och bjud gott bröd till
Jag köpte för några år sedan denna servett på rea. Jag har alltid trott att det är tecknet för TE.
Nu när jag (nästan) har läst Tecknens rike tog jag mig före att försöka fastställa detta.
MEN
Ordet te förekommer ej i Cecilia Lindqvists bok!
Däremot finns ovanstående tecken som beskrivs så här:
I två tusen år har det sagts att tecknet kraft visar en överarm – en urgammal symbol för styrka – men den förklaringen är nu ifrågasatt.Många nyfunna tecken och inte minst arkeologiska fynd och etnologiska insikter tyder snarare på att tecknet återger ett jordbruksredskap. Bland minoritetsfolk som zhuang, tong, yao, luoba och andra som lever i sydvästra Kina har man fram till våra dagar använt primitiva odlingsmetoder som svedjebruk och ålderdomliga redskap som fotplogar, som försvann från landets centrala delar för mycket länge sedan.
Jag söker vidare efter tecknet för te:
Nu blir jag nyfiken:
Vad är arhotic?
Som framgår av länken har det med uttalet av bokstaven R att göra.
The rhotic consonant is dropped or vocalized under similar conditions in other Germanic languages, notably German, Danish and some dialects of southern Sweden.
Man lär så länge man lever….
(Servetten kan således användas om man gör teet extra starkt!?)
Uppdatering 13.34:
English Breakfastteet hade tagit slut, varför jag vid påyllnad passade på att rumstera om bland teburkarna:
…och vad hittar jag väl där?
= Säsong för Gemütliches Beisammensein!
I lördags var vi inbjudna till våra kära grannar på supé.
Måltiden, som hade en jämtländsk touche, avslutades med älglort.
Det var mycket roande.
Det blev inte tråkigare se´n
150 g smör
2 1/3 dl socker
1 1/2 tsk vaniljsocker
4 1/2 msk kakao
3 dl vetemjöl
Gör så här: Rör fettet i strösockret mjukt. Blanda i det övriga. Forma degen till kulor som läggs på smord plåt. Gräddas mitt i ugnen i 2 timmar, 50-75 grader. Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar i ugnen ca 12 timmar.
Så var det dags igen att förse den gamle med kanelbullar.
Medan jag stod där och kavlade
”en platta 35×40 cm”
dök det upp ett minne från mina allra första bakdagar.
Det måste ha varit 1964 för jag mindes att det var i Borås. Jag var barnledig på grund av den djefla mannen. Den sekunda kavel jag som student införskaffat från EPA behövde bytas ut.
Vi var jämfört med studietiden burgna eftersom husfadern hade fast arbete och vi kunde därför satsa på rediga grejor.
Jag uppsökte stadens bästa husgerådsaffär.
Jag efterlyste med emfas en likadan kavel som fanns i föräldrahemmet:
en med handtag i båda sidor.
En sådan fanns ej till försäljning.
MEN
Som väl var kunde expediten uppbåda två samtidiga kunder, professionella bagare ,som lyckades övertyga mig om att en riktig kavel kavlas utan handtag – i nödfall kan en längre pinne införas i den centrala kanalen….
Här står jag nu och kavlar med min utomordentliga kavel som är lika gammal som den djefla mannen!
44 år sedan
Några blåbär har vi inte sett till, och björnbären är ej mogna än,
men Rosa rugosa växer det ju ymnigt ikring oss, varför jag passar på att sylta in några burkar.
1 l nypon
2 dl vatten
1/2 dl ättiksprit (12%)
3 dl strösocker
2 bitar kanelstång (3-4 cm)
5-6 hela nejlikor
Gör så här:
1. Ta bort skaft och blomfästen från nyponen. Dela dem och kärna ur med en liten sked. Skölj väl.
2. Koka upp vatten, ättiksprit, socker, kanel och nejlikor.
3. Lägg i nyponen och låt dem småkoka under lock ca 30 min.
4. Häll upp i rengjorda, varma glasburkar.