Kategoriarkiv: filosofi

Hälsning från Pär Lagerkvist

Publicerat av
Svara

Påverkad av läsningen av  Stolpe nappar jag åt mig en sparad, oläst, SvD – understreckare från 2007. Det är Knut Ahnlund (1923-2012) som recencerat en utgivning av diverse brev från och till Pär Lagerkvist.

MEN

Det som gör att jag bloggar om den är KA:s suck inledningsvis

 som knyter an till SS:s synpunkter i boken om Olof Lagercrantz

”Under den kompakta bullermatta som dagens trender lagt över vår tillvaro hörs då och då signaler från ett landskap som för inte så lång tid sedan var fyllt av klara röster. Jag tänker på de riken av ord och tankar som för varje år blir alltmer okända för unga som växer in till vuxenhet och delade erfarenheter. Och på de mänskor som byggde dessa riken. Snart finns de bara som aktörer i en underjordisk motståndsrörelse, bortsmusslad i demokratins namn, hemlös i en navelbeskådande kultur fixerad kring sig själv och sitt eget nu, och försjunken i dyrkan av sina fetischer: mat, vin, kroppskult, kläder, ålder, sexvarianter, bantning och avgudade kändisar.


 Från denna försvunna värld kommer en hälsning från Pär Lagerkvist, en samling brev från och till honom. Den får mig att läsa hans verk på nytt. Några böcker av ­honom saknar jag. Jag prövar i den lokala bokaffären. Man har där ingenting av honom. Inte heller i den Akademibokhandeln lite längre bort. På ett tredje ställe känner man inte hans namn. Men där finns en mataffär där kvällspressens två drakar står skyltvakter som inkastare. Instinktivt oroad av skrämseln från stora rubriker går jag närmare löpsedlarna. Den ena av dem lovar att det går att få större bröst på en kvart, utan operation, den andra förkunnar att Skrällsonja fått en nervkollaps. Jag handlar och i betalkön hör jag att folk diskuterar frågan om detta sammanbrott. Somliga håller på att det verkligen ägt rum, andra menar att det varit fingerat eller obefintligt. Intresset är livligt.—-”

 

”Den får mig att läsa hans verk på nytt”

Jag har skrivit en del om hans poesi

MEN

inte läst någon av hans prosaböcker de senaste

60 åren! 

Så

Liksom Ahnlund inspekterar jag hyllorna

OCH

 HITTAR EN

men en baddare

  från 1950

Han fick inte Nobelpriset förrän 1951 

Nu har jag en bok till att lägga i läsa snart högarna…

Stolpe in

Publicerat av
3

Jag utlovade ju efter recensionen av första delen av Stolpes memoarer

EN SPÄNNANDE FORTSÄTTNING

Stolpe skriver så ledigt och lätt, även om svåra ämnen, att jag

på kvällen när jag satte in ovanstående i hyllan

Av bara farten läste

 Det är bara 110 sidor med ganska stor stil

OCH

 det är en fröjd att läsa.

Jag har till skillnad från Idyll och Orosmoln läst den förut, när den kom ut 1980, och fick i memoarboken ju mycket information om hur SS.s egen uppfattning formades när det gällde de aktuella kulturpersonligheterna som behandlas:

Som framgår av baksidestexten lyckas SS skjuta OL totalt i sank

 UTAN

 att var oförskämd.

Mycket av det han anför för att styrka sina påståenden består i CITAT

dvs det är OL själv som skriver oförskämdheterna mot nationalklenoderna.

Bara ett exempel från sidan 68 som handlar om Hjalmar Gullberg:

” Det gyllene legendljus som Gullberg lägger tjocka lager av på  sin lyriska tavla”, säger han,”kommer från en stjärna som längesedan slocknat”

Ja, för honom (dvs OL) har den verkligen slocknat.

Exemplet visar vilka väldiga områden av europeisk ande-och kulturliv

 denne kritiker själv avskurit sig från.

Varför har han gjort det?

Därom ger hans författarskap klart besked: därför att amoralism är oförenlig med varje form av andligt liv. Det är av samma skäl som hans Dantebok ger en helt snedvriden bild av kristenhetens störste diktare. Allt hos honom som är kristet underkänns.

 OCH

det är glimrande ROLIGT

man kluckar av förtjusning.

PS Långt innan denna bok kom ut,  nämligen 1969 sa´vi upp vår mångåriga  prenumeration på DN

Det var framför allt tjejmaffians härjningar och , som vi tyckte oss ana, Jolos misstrivsel som föranledde detta.

Sedan dröjde det till Gustaf von Platen blev chefredaktör 1974 för Svenskan  som vi valde att åter ha en rikstidningsprenumeration DS

Krönika i sten

Publicerat av
2

Jag dignar under mitt läsande…

Moby Dick och En bok om Balkan är krävande.

VISSERLIGEN

  är ju den EGENTLIGA läsnjutningen

 att så kunna försvinna in i andra världar

 för att förstå sitt universum!

MEN

Jag behöver ju litet inemellan.

Under mitt städande i hyllorna hittar jag så den här – den har nog den gamle köpt på en rea någon gång för en spottstyver… En bok för alla  startade 1976 och denna var en bland de allra första, – jag har inte läst den tidigare

MEN

Nu kan det ju passa bra tillsammans med En bok om Balkan och när DDM är i Belgrad!

På baksidespärmen står:

”Ismail Kadaré (född 1936) räknas till Albaniens främsta författare. I Krönika i sten går han tillbaka till sin egen hemstad och sina upplevelser som liten pojke under andra världskriget. Det är en fin roman som i dämpad lyrisk ton ger oss ett levande stycke ur Albaniens långa och växlingsrika historia.”
 ”1939 ockuperades Albanien av italienska fascistiska trupper. Kriget varade i fyra år och slutade med nederlag för angriparna. Det är detta krig som skildras i Krönika i sten genom en liten pojkes ögon. —

— Barndomsskildringen från bergstaden (Girokastër) i södra Albanien är en medryckande väv av krigsscener, släktband och, inte minst krönikörens iakttagelser i form av korta rapsodiska anteckningar.—” 

En fantastisk läsupplevelese! På drygt 200 lättlästa sidor lyckas Kadaré beskriva livet i Girokastër  1939-1944 genom en 3-8-årings ögon och uppfattning. Scener från det växlande krigandet, med ockupering av i omgångar italienare och greker, slutligen tyskar och emellanåt  nattliga attacker från engelskt bombflyg,  blandas fascinerande med vardagslivet i den ålderdomliga staden.

Boken kommer att skickas på remiss till

familjens litteraturälskare!

Om handens kreativitet

Publicerat av
Svara

Här hälsar ordförande Stig Ewaldsson välkommen till vårens näst sista föreläsning…

 …betitlad ”Om handens kreativitet”

Kulturhistorisk resa i jakten på handens betydelse för människans utveckling.

av

Handkirurg, tillika konstnär Göran Lundborg

Han tog oss med på en spännande   resa

340-400 miljoner år tillbaka i tiden

MEN

slutade med en hällristning från Bohuslän:

Levande möte 3

Publicerat av
1

Notis i HD:

På söndag kväll gästas Vikens kyrka av förre ärkebiskopen KG Hammar. Han kommer att samtala med författaren Kerstin Norborg under rubriken ”Där orden tar slut”.

Trots den kalla pinande blåsten var kyrkan så gott som fullsatt.

Detta var det tredje och sista mötet i säsongens serie.

I         13 oktober 2013  Tro och Vetenskap

II   1 december 2013  Musik skeendets konst

 KG Hammar och Kerstin Norborg berättade först hur de,

 efter publiceringen av Kerstin Norborgs bok I min faders hus,

blivit samtalspartners kring ”Vadan och Varhän”,

Vad menas med begreppet GUD?

Brodsky formulerade ju Språket är GUD

KG Hammar uttrycker det mera så att Gud är en personlig upplevelse av andlighet

 som ej går att definiera – snarare förstörs av det – därav titeln ”Där orden tar slut”

Jag kom att tänka på Fermis uttalande:

We are still confused, but on a higher level

Se även Siwert Öholms blogg

Förundran

Publicerat av
Svara

I morse vaknade jag som vanligt vid att klockradion spelade upp programmet

Det var

Patricia Tudor Sandahl som talade om

 FÖRUNDRAN

”Förundran är förvåning som ger upphov till tankfullhet”

På mindre än fem minuter  lyckades PTS förmedla flera för mig nya insikter om konsten att leva:

EX

WHO:s Åtta grundstenar för existentiell hälsa där ju FÖRUNDRAN ingår.

 

1. ANDLIG KONTAKT: kontakt med något större som hjälper en att uppleva trygghet och tillförsikt.

2. MENING OCH SYFTE MED LIVET: att det finns ett speciellt syfte med att just jag lever.

3. UPPLEVELSE AV FÖRUNDRAN ÖVER TILLVARON: att man kan känna inspiration och tacksamhet inför sin omgivning, till exempel naturen, konst och musik.

4. HELHET: att tankar, känslor, handlingar, kropp, psyke och det andliga är en enhet.

5. ANDLIG STYRKA: att hitta sätt att komma igenom det som är svårt och känna glädje i livet.

6. HARMONI OCH INRE FRID: att vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn.

7. HOPPFULLHET OCH OPTIMISM: att ha en framtidstro även när livet är svårt.

8. EN PERSONLIG TRO (behöver ej vara av religiös art) som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet.

 – Hänvisa till Robert Frosts definition av POESI

Citera Michael Leunig:

Gud, ge oss regn när vi förväntar oss sol,

ge oss musik när vi förväntar oss problem,

ge oss tårar när vi förväntar oss frukost,

ge os en herrelös hund när vi förväntar oss gratulationer,

Gud lek med oss

vänd oss åt sidan och opp och ned!

OCH

 Albert Einstein:

Man kan leva sitt liv på två olika sätt:

Som om Allting är ett mirakel

OCH

Som om Ingenting är ett mirakel.

Att just dessa ”Tankar för dagen” gick rakt in i mitt hjärta,

menar jag beror på att jag sedan tidig barndom

 och fortfarande vid snart åttio års ålder

har haft – och lyckats behålla – en spontan förmåga att gripas av

FÖRUNDRAN!

1939

Publicerat av
1

Jag har börjat vårstädningen!

I de drivor med böcker att läsa och

 gamla SvD  med olösta korsord och olästa understreckare

som belamrar mitt sovrum

dyker så den här boken upp.

Den har jag blivit tilldelad av den vittre djefla mannen.

OCH

Nu när jag just avverkat JOLOS 1931-1940

blir jag intresserad att ta del av hur

NEDRÄKNINGEN TILL ANDRA VÄRLDSKRIGET

beskrivs 60 år efter det hände och 35 år efter JOLOS skildring.

 Richard Overy, född den 23 december 1947, är en brittisk historiker 

som publicerat en lång rad böcker om Andra Världskriget och det Tredje Riket.

De här böckerna är verkligen varandras motsats.

Där Jolo  ser helheter och sammanhang borrar sig RO ner i fakta, detaljer och personkemi.

MEN

De kommer till samma resultat!  

Overys bok  utgörs av 184 sidor text. Av dessa är 26 sidor noter, 8 sidor litteraturhänvisningar och 9 korta biografier över de 10 ”aktörerna” i bokstavsordning:

Jósef Beck     polsk utrikesminister

Georges Bonnet     fransk utrikesminister

Neville Chamberlain     brittisk premiärminister

Edouard Daladier      fransk premiärminister’

Edward Halifax     brittisk utrikesminister

Adolf Hitler     tysk diktator 

Vjatjeslav Molotov     Sovjetunionens utrikesminister

Benito Mussolini     Italiens diktator

Joachim von Ribbentrop     tysk utrikesminister

Josef Stalin     generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti

Brödtexten är på 122ss och spänner över tiden mars  till 5te september 1939, varav 92 sidor handlar, timme för timme om händelserna de två sista veckorna 24 augusti – -3 september.
All information som man , efter 70 år, har tillgång till  från deltagarnas redovisning i ex. dagböcker och memoarer, och som RO uppenbart har läst och hänvisar till i not-och litteraturförteckningen, redovisas. I ett avslutande kapitel Varför krig? diskuteras sakligt om detta kunde ha undvikits. 

Jämfört med Jolos  kategoriska uppfattning att det ytterst gällde det demokratiska västerländska samhällets överlevnad känns detta resonemang futtigt…

MEN

Plötsligt kommer den allra sista meningen:

Alla vackra ord om heder till trots handlade kriget 1939 i verkligheten

inte om att rädda Polen från en grym ockupation 

utan om att rädda Storbritannien och Frankrike

 från farorna i en sönderfallande värld.

Blanche och Marie

Publicerat av
2

 Så har jag läst ännu en underbar bok  av PO Enquist.

Jag är helt enig med

DÄRTILL:

Jag läste ju Axel Munthes  ”Boken om San Michele” redan 1953, då jag ju även på min  första italienska resa besökte detsamma. AM  berättar i boken hur han under sin praktiktid i Paris besöker La Salpêtrière, och Charcots föreläsningar. Han uttrycker sig kritiskt till vad han får uppleva.

Se även

På hösten 1953  startade jag mina medicinska studier och blev medveten om vilken insats Charcot och hans lärjungar (ex  Sigmund F. som han kallas i PO:s bok!) gjorde för neurologin – även om just CH:s och Blanche´s paradnummer HYSTERIN var ett misstag – vilket Charcot själv mot slutet kom på.

Blanche  Wittman, kvinnan på bilden ovan, medvetslös i Babinskys armar, är bokens Blanche. Hon blir sedermera via La Salpêtrières röntgenavdelning assistent till Marie Curie, bokens Marie.

Trots att boken berör ett ”svårt” ämne är den väldigt lättläst,

jag susade förbi de 256 sidorna på tre kvällar.

PO har gjort det IGEN (2004), och IGEN…(2008)

Med föga vishet…

Publicerat av
Svara

Med föga vishet styres världens öden 

ELLER

för att vara exakt:

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?

(på 1600-talet var ju latin  det diplomstiska språket) 

vilket lär vara vad Axel tröstade sin son Johan med

 när han 1644 skulle resa till Osnabrück och delta i fredsförhandlingarna efter trettioåriga kriget

 Axel Oxenstierna

1583-1654

När jag skulle gå och lägga mig tisdagen 26 november dök denna sentens upp:

FÖRST

var jag på Vikens föreläsningsförening och åhörde

Jan Lundvik. F.d. ambassadör, Budapest

redogöra för

 ”Tankar om fallet Wallenberg” 

Han hade bl.a. en kopia på ett av de få papper som ryssarna lyckats presentera som bevis på Raoul Wallenbergs öde i Sovjet, en arresteringsorder daterad 17/1-45.

Granskningen han deltog i 2006 visar att det, särskilt i inledningsskedet 1945-47

 gjordes allvarliga misstag från den svenska sidan

***

Vid hemkomsten tog jag, tillsammans med en stor del av svenska folket!(?),

del av diskussionen i TV med och om Tomas Quick (Sture Bergwall)

Ja, vad säger man?

Publicerat av
2

Så här i november , efter 9-11 med deras erinran om Kristallnatten, Murens fall och Armistice och när rapporterna om  tyfonen Haiyans,  med efterföljande tsunami, härjningar på Filippinerna  (ännu en SYNDAFLOD?)  börjar nå  ut i etern,

 tränger sig existentiella tankar på:

När jag växte upp under kriget (=andra världskriget 1939-45), 

fostrades vi till att dyrka de eviga värdena och lärde oss citera Rydberg och Tegnér t.ex:

Det eviga.

(Esaias Tegner 1810)

Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,

Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever.

Bland bilor och svärd

Lugn står hon med strålande pannan.

Hon leder igenom den nattliga värld

Och pekar alltjämt till en annan.

Det sanna är evigt: 

Kring himmel och jord

Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: 

 Ej rotas där ut

Från jorden dess trampade lilja.

Erövrar det onda all världen till slut,

Så kan du det rätta dock vilja.

Förföljs det utom dig med list och våld,

Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,

Tar mandom, lik Gud, och blir handling.

Det rätta får armar, det sanna får röst,

Och folken stå upp till förvandling.

De offer du bragte, de faror du lopp,

De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,

Som färgade bågen i skyar.

Det sköna, du bildar, är mera än stoft,

Och åldern dess anlet förnyar.

Det sköna är evigt:

Med fiken håg

Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,

Och bilda det sköna med glädje!

De tre dö ej ut bland människors ätt,

Och till dem från tiden vi vädje.

Vad tiden dig gav må du ge igen,

Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Sedan kom ju 68-rörelsen och värdehihilismen….. pust

och

postmodernismen …     pust

och

Poststrukturalism:     pust

(från Wikipeda):

En grupp teoribildningar med rötter i den strukturalistiska traditionen, starkt förknippad med franska språkvetare omkring 1960-talet och de närmaste årtionenda.

De tidigaste poststrukturalisterna var Michel Foucault, Jacques Lacan, Claude Lévi-Strauss, Roland Barthes. Jacques Derrida räknas ibland till poststrukturalisterna men ibland kallas han dekonstruktionalist. Senare språkvetare och filosofer har tagit vissa postrukturalistiska drag, som till exempel Julia Kristeva, Jean-François Lyotard, och Jean Baudrillard.

Poststrukturalismen uppstod delvis som en kritik av strukturalismen men på strukturalistiska grunder. Vad som tas avstånd från i strukturalismen är tron på en mening i strukturen; den absoluta sanningen förkastas som en konstruktion baserad på en metafysisk absolut närvaro och absolut frånvaro.

Poststrukturalismen är radikalt antireduktionistisk. Den ser sökandet efter en yttersta princip eller beståndsdel som den metafysiska paradoxen. Det är icke-ursprunget som är det ursprungliga kan man tillspetsat uttrycka det. En närvaro är alltid märkt av en frånvaro, på så vis är en absolut närvaro omöjlig, och att reducera världen till en funktion av en grundläggande princip omöjlig.

Karakteristiskt för den poststrukturalistiska metoden är dekonstruktion såsom den beskrevs av Derrida. I texter söks efter sprickor, motsättningar mellan vad som sägs och hur det sägs och falska binariteter (dikotomier). Alla poststrukuralister förespråkade dock inte denna metod, utan den kan snarast ses som en tillämpning och vidareutveckling av de ståndpunkter och slutsatser som de mer teoretiskt inriktade föregångarna stod för.

Förhållandet mellan poststrukturalism och postmodernism är oklart. Kritiker till dessa brukar klumpa ihop dem, medan förespråkarna gör vissa distinktioner. Postmodernism har hävdats vara en tillämpning av poststrukturalismen. Postmodernism brukar också användas i vidare bemärkelse som namn på en epok (den post-moderna).

Bla,Bla,Bla…


Inte konstigt att världen numera ser ut som den gör….

 
 Men gudskelov är jag så gammal att jag inte gick på det!

Det är som Voltaire sa´:


 Si Dieu n’existait pas, il faudrait l’inventer

eller Schiller:

Es reden und träumen die Menschen viel
von besseren künftigen Tagen,
nach einem glücklichen, goldnen Ziel
sieht man sie rennen und jagen;
die Welt wird alt und wird wieder jung,
doch der Mensch hofft immer Verbesserung

Apropos tsunami:

Första gången vi svenskar uppmärksammade detta meteorologiska fenomen var vi just i färd med att gotta oss i familjens sköte

OCH

Det gjorde vi igår också.

 Det var bara det att vi åt gås i stället för kalkon.

Bilddokument har ännu ej influtit från husfotografen… 

När jag efter väl förrättat värv vaknade på måndagen

hade vi ett helt ”bendårande” novemberväder:

Det är ju annat än på Filippinerna…

Det är bara att njuta!