Kategoriarkiv: filosofi

Augustinus:4

Publicerat av
2

Efter två år i Rom blev Augustinus ”headhunted” till Milano!

”Det var en ödets ironi, att just den romerske stadsprefekten  Symmachos, hedendomens ivrigaste försvarare, därvid var den som, jämte Augustinus manikeiska vänner med vilka han ännu upprätthöll förbindelse, verksammast skulle bidra till denna förändring.

Från Milano ingick till den romerske prefekten en anmodan, att han skulle utse en lärare i vältalighet och låta honom på allmän bekostnad avresa dit. Efter påtryckningar från den manikeiska vänkretsen föll hans val på Augustinus. Denne avlade det föreskrivna provet och erhöll platsen.

 

Bland de impulser som Augustinus fick under sin tid som lärare i vältalighet i Milano är två de utan jämförelse viktigaste. Den ena var av rent personlig art – bekantskapen med den näst efter Augustinus märkligaste representanten för den kristna kyrkan under 300-talet, biskop Ambrosius. Den andra var av mera teoretisk art – studiet av nyplatonikernas skrifter.

Söker vi i några punkter sammanfatta vad mötet med Ambrosius betydde för Augustinus blir alltså de viktigaste följande:

1. Han lärde i honom känna en kristen personlighet, som han utan minsta förbehållande kunde se upp till. En man som stod på höjden a sin tids bildning, en fläckfri karaktär, en bjudande gestalt men på samma gång en god och mild människa, som i alla stycken levde som han lärde.

2. Ambrosius´ allegoriska bibeltolkning gav honom en ny syn på innebörden av vissa bibelord, som förut väckt anstöt hos honom och bidrog till en mera positiv inställning till bibeln och kyrkoläran.

3. Därmed skingrades också föreställningen att denna lära arbetade med ett antropomorfistiskt gudsbegrepp.

4. Den mera positiva hållningen till bibeln och de studier den ledde till förändrade också hans bild av Kristus som kom honom att för alltid ta avstånd från de manikeiska ”doketismen”

5. De impulser Augustinus fick genom Ambrosius bidrog att förändra hans uppfattning om auktoritetsproblemet. Han erkände nödvändigheten av en högsta auktoritet, och mycket syntes honom tala för att denna måste sökas i bibeln och i kyrkans lära. 

PLOTINUS

 2. Nyplatonismen

För andra gången blev en bok livsavgörande för Augustinus.

 — 

Den bok som mer än någon annan för honom skulle bli utgångspunkten för hans senare kristna filosofi, var skriven av en man som själv var motståndare till kristendomen. Det var Plotinus´ ”Enneader” eller ett urval av dem i latinsk översättning som – såsom det synes genom en tillfällighet – en dag i Milano föll i hans händer.    Det torde icke vara någon överdrift att påstå att denna bok blev hans livs största intellektuella upplevelse och att dess tankegångar (hur kritisk han än senare  på vissa punkter blev mot dem)  för all framtid satte sina prägel på hans tänkande. Det är främst genom Augustinus som nyplatonismen och bortom denna Platon kommit att utöva ett inflytande på västerlandets andliga liv, som svårligen kan överskattas.

 —

När Augustinus på nytt på allvar började fördjupa sig i de nytestamentliga skrifterna och jämförde dem med de nyplatonska filosoferna menade han sig finna både stora likheter och stora olikheter. Framför allt var det två tankar, som bildade en oöverstiglig gräns mellan Nya Testmentets och Platonikernas värld.

 – Men i nyplatonikernas skrifter fanns icke den  lära, som för A. blev den centrala i kristendomen, läran om Guds människoblivande, om mötet mellan tiden och evigheten i ett bestämt världshistoriskt ögonblick.

 – Den andra grundidén, som A. fann hos Paulus, men icke hos Plotinus, var idén om den gudomliga nåden.

Nu var det dags att bryta upp!

Augustinus ville inte konvertera med buller och bång:

Vad han nu mest längtade efter var en tid av stillhet och självrannsakan, varunder han skulle förbereda sig för dopet.

 ÷

På CASSIACIACUM

Av en förmögen god vän blir Augustinus, hans familj, främst mor och son och åtskilliga vänner erbjudna att bo på ett närliggande gods , Cassiacum . I denna lantliga idyll tillbringar han, vad man kan förstå en lycklig tid under nattliga avslappade samtal om lifvet.

Sex månader varade idyllen på Cassiacum. Augustinus förberedde sig under tiden på dopet, som skulle ske vid påskhögtiden året 387.  

Augustinus:3

Publicerat av
1

Den helige Augustinus i studerkammaren

  Målning av Sandro Botticelli, 1490-1494.

finns nu i Ufficierna

Vi fortsätter att berätta om Augustinus uppväxt:

 2 Barndomshemmet. Augustinus´ moder.

”Den enskilda människa, som betytt mest för Augustinus, är icke någon skarpsinnig filosof, icke ens biskop Ambrosius i Milano med sin glödande vältalighet och sitt höga föredöme i kristen vandel, utan en enkel och olärd kvinna med sin med mycken vidskepelse blandade folkliga fromhet, sin fasta förtröstan som kom henne att hålla modet uppe där härdade män sviktade, sitt praktiska förstånd, som liksom hos sonen förenades med en svärmisk mystik. Själv säger han en gång att han har henne att tacka för allt.  Den sällsynta förening av ett skarpsinnigt förstånd, en praktisk duglighet och en världsfrånvänd mystik som gjorde sonen till vad han blev, synes ha kännetecknat även modern. ”

3. Barndomen och de tidiga ungdomsåren.

Augustinus sattes tidigt i skola. Han är på äldre dagar kritisk mot metoderna:

När Augustinus talar om det uppfostringsväsen, för vilket han själv var ett offer, växlar bitande satir med varm medkänsla med barnen.Vi skolbarn, säger han, saknade varken minne eller förstånd, men vi hade vår lust i att leka, och för detta straffades vi av dem som i grunden själva icke gjorde något annat.Ty de vuxnas lekar har man gett namnet livsuppgifter; barnens däremot, som för dem inte är mindre viktiga, bestraffas av de vuxna, och det finns ingen som hyser medlidande varken med de stora eller små barnen.

I Thagaste fanns ingen högre utbildning så han skickades till Madaura. Vid 16 hade han tillägnat sig allt han kunde lära där. Fadern hade emellertid inte pengar så han kunde fortsätta i Kartago. Detta hade till följd att han under ett års tid levde ”värstingliv” i Thagaste. Fadern lär ha varit stolt över sonens visade ”manloighet” men själv skäms han senare i livet över denna period.

Men efter ett år kom han till Kartago, imperiets andra stad med en million invånare.Han har självkritiskt skildrat sitt vilda hållningslösa liv, men…

Augustus har kort sagt även som student och senare som lärare i Kartago säkerligen betraktats som vad man brukar kalla ”en skötsam ung man”. Trots sitt splittrade liv skötte han studierna i juridik och vältalighet metodiskt, hade framgång och skördade beröm av professorerna. Själv säger han, att han snart blev ”en av de främsta i retorskolan, något som fägnade mitt högmod och kom kammen att svälla på mig”.

4. I manikéernas krets

Under sina studier i Kartgo läste Augustinus vid nitton års ålder en bok av Cicero med titeln Hortensius. Den utövade ett avgörande inflytande på hela hans utveckling.Vissa forskare har rent av betecknat dess inflytande som den stor vändpunkten, mera betydelsefull än hans ”omvändelse”

—

I en av sina skrifter, Soliloquia (Samtal i ensamheten)  nedskriven på Cassicicum kort efter krisen, säger A. att boken ”upptände en sådan kärlek till filosofin hos mig att jag funderade på att helt ägna mig åt denna”

Han började läsa bibeln, men stöttes tillbaka, skolad retor som han var, av den dåliga stilen och :

Hur kunde väl ett filosofiskt Gudsbegrepp förenas med den naiva föreställningen om en Gud, som besökte Abraham i hans tält och befallde honom att offra sin ende son? En hämndlysten Gud som i vredesmod handlade på ett sätt som han sedan ”ångrade”? Vad hade alla dessa småaktiga och löjliga befallningar i Mose lag att skaffa med en filosofiskt renad etik?

I denna situation var det som Augustinus drogs in i manikeernas krets som han i nio år tillhörde.

5. Brytning med manikeerna. Rom och Milano. Tvivel och rådlöshet.

Medan Augustinus utövade sin verksamhet som lärare i vältalighet studerade han vid denna tid i Kartago även med iver filosofi, matematik och naturvetenskap. Icke utan stolthet berättar han att han utan svårighet förstod Aristoteles skrift ”Om kategorierna” som ansågs mycket svår och satte de lärdaste mäns skarpsinne på hårda prov. Studiet av matematik och naturvetenskap, särskilt astronomi, bidrog i hög grad att hos honom väcka tvivel på manekismens sanning.Denna nöjde sig inte blott med att vara en religion; den ville vara en världsförklaring och arbetade med en stor och fantastisk kosmologisk apparat, som anhängare tillhölls att acceptera på Manis auktoritet.

Han började ifrågasätta denna lära. Hans vänner hänvisade till den berömde biskopen Faustus. När denne kom till Kartago upptäckte A. snart att han var en bluff:

Men något som helst förtroende till Faustus´ förmåga att lösa problem, som icke gav Augustinus någon ro, kunde han icke fatta, sedan Faustus röjt sin okunnighet i sådana stycken, som visserligen icke hörde till de centrala i religionen men som dock av manikeerna tillmättes avgörande betydelse. Vad hjälpte väl här all vältalighet kvickhet och elegans? Det var inte någon uppvisning i sådana konster han begärt. Tvärtom hade han fått nog av sådant. Frödings bekanta ord, att ”strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor” återfinnes nästan ordagrant i Bekännelserna.

SÅ

Han avreste 383 till Rom.

Mamma Monnica försökte hindra honom

OCH

när hon inte lyckades – följde hon med!

Läs den spännande fortsättningen!

Ur Wikipeda:

Augustinus lärde framgångsrikt ut retorik i Kartago under åren 374-383 innan han lät sig övertalas att flytta till Rom för att, vad det verkar, få mer ambitiösa studenter. Efter två år i Rom vann han år 385 professorsstolen i retorik i Milano. Milano var vid tiden säte för det kejserliga hovet, vilket gjorde detta till en av dåtidens mest åtråvärda akademiska poster. Den unge Augustinus var en sökare, länge dragen mot manikeismen. Först var han djupt påverkad av Ciceros skrifter, vände sig sedan till manikeismen, och före sin omvändelse tvivlade han på möjligheten att få kunskap om Gud.

Romantikens blåa blomma

Publicerat av
Svara

Ich suche die blaue Blume,

Ich suche und finde sie nie,

Mir träumt, dass in der Blume

Mein gutes Glück mir blüh.

 

Ich wandre mit meiner Harfe

Durch Länder, Städt und Au’n,

Ob nirgends in der Runde

Die blaue Blume zu schaun

.

Ich wandre schon seit lange,

Hab lang gehofft, vertraut,

Doch ach, noch nirgends hab ich

Die blaue Blum geschaut.

Joseph von Eichendorff

(1818)

 ”Ich suche die blaue Blume, Ich suche und finde sie nie,”

Stackars Friedrich (Novalis) och Joseph!

Jag är fullkomligt omvärvd av dem!

Än är det litet tidigt

MEN

 Jag kunde inte låta bli att skaffa några till inför påsken…

Augustinus – den första moderna människan:1

Publicerat av
Svara

Mitt ”nattygsbord” är ju en fylld Billy.

Där står sedan åtskilliga år böcker som jag skall läsa snarast!

Sedan håller jag ju på ”lediga stunder” att sortera morbror Rulles bibliotek.

I början på mars dök där  Alf Ahlbergs Augustinusbiografi upp.

Jag bläddrade litet och blev fascinerad av hur lättläst den var, trots det djupa innehållet.

Augustinus bekännelser står sedan snart 10 år  och väntar..

NU

beslöt jag att STARTA med Alf Ahlgrens.

Förordet är på 2 1/2 sida. Redan där visar AA vilken fantastisk stilist han är. I några få satser sammanfattar han VARFÖR  och HUR Augustinus är en så viktig person:

”Augustinus namn torde hos flertalet frammana bilden av en gammal dammig ”kyrkofader” som på sin höjd kan intressera en teolog, men saknar all aktualitet för en vanlig nutidsmänniska.* Mycket få är väl de, som anar vad han betytt, icke blott för kristendomens och den kristna kyrkans utformning utan för hela vår västerländska kulturs uppkomst och prägel.—”

 *Nutid =1952. Då fanns ju fortfarande ämnet kristendom på alla stadier. I gymnasiet lästes även kyrkohistoria, närmare 100% var konfirmerade…

—

Augustinus´ till eftervärlden bevarade litterära verk är redan till omfånget gigantiskt. Icke utan skäl skrev Isidoras av Sevilla över de hyllor, som rymde hans samlade verk i ett spanskt bibliotek, ett epigram som börjar så här:

Mentitur qui te totum legisse fatetur:

Aut quis cunca tua lector habere potest?

Den far med osanning, som påstår sig ha läst dig i sin helhet;

÷

Denna bok, som jag ju läste ut på två veckor, har  ALLT, liksom Moby Dick, som Hans Larsson förordar 

”Du frågar vad du bör läsa.

Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.

Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…

Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, 

som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.

Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för.

 Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.

 Men jag säger dig ett allvarsord: 

Allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”

 ur Wikipeda:

Aurelius Augustinus (Augustinus av Hippo), född 13 november 354 i Tagaste i Numidien (nuvarande Souk Ahras i Algeriet), död 28 augusti 430 i Hippo Regius (nuvarande Annaba i Algeriet), var biskop i Hippo Regius och filosof, teolog, retoriker och kyrkofader 

 —–

Först var han djupt påverkad av Ciceros skrifter, vände sig sedan till manikeismen, och före sin omvändelse tvivlade han på möjligheten att få kunskap om Gud. Under påverkan av nyplatonismen och sin kristna mor Monica påbörjade Augustinus studier under biskopen Ambrosius. Augustinus genomgick en omvändelse och döptes av samme Ambrosius år 387

Följ den spännande fortsättningen!

Das Lesen XXXI

Publicerat av
Svara

Det har ju gått riktigt bra med läsandet i vår – jag är ifas= so far 10 böcker

SAMTIDIGT

håller jag ju på med att försöka sortera bokbeståndet

Utöver alla högar, lådor och tidigare insorterade böcker

HAR JAG JU

 AKUTHYLLAN

Där står böcker sedan flera år som jag ska läsa ”snarast”

Där står t.ex sedan åtskilliga år Augustinus bekännelser

Bland mitt nya sorterande finner jag så Alf Ahlbergs:

AUGUSTINUS den första moderna människan

ETT lämpligt projekt.

Jag har börjat på Alf Ahlbergs  genomgång:

(Den är utgiven 1952 så AA:S uppfattning om ”flertalet” gäller ju förmodligen inte längre)

Förord

Augustinus namn torde hos flertalet frammana bilden av en gammal dammig ”kyrkofader”, som på sin höjd kan intressera en teolog men saknar all aktualitet för en vanlig nutidsmänniska. Mycket få är väl de, som anar vad han betytt, icke blott för kristendomens och den kristna kyrkans utformning utan för hela vår västerländska kulturs uppkomst och prägel, Därmed har han för oss ett intresse, som sträcker sig långt utöver de teologiska stridsfrågornas eller den kyrkohistoriska forskningens trånga gränser. Ingen som hyser något intresse för vår västerländska kulturs framtid kan undgå att fängslas av den tid, vari den först skapades. och i denna skapelse spelar Augustinus en central roll.

Följ den spännande fortsättningen!

Den ensamme vandrarens drömmerier

Publicerat av
2

Denna 146- sidiga bok fick jag mig tillsänd på posten av DDM!

Den anlände i mitten av oktober 2014.

 Jean Jacques ROUSSEAU

1712-1778

har jag haft ett diffust och mest negativt begrepp om.

Det jag uppfattat om Emile och andra av hans skrifter  har,

särskilt sedan jag ”för en femtan år sedan” besökte  Annecy , där han ju har ett minnesmärke som Turistrådet gör stor affär av, samtidigt som det i folkdjupet fortfarande finns en djup misstro

mot hans handlande som make och far…

Madame de Warens (31 March 1699 – 29 July 1762[, 

was the benefactress and mistress of Jean-Jacques Rousseau.

Fountain and bust of Jean-Jacques Rousseau located at the place

 of his first date with Madame de Warens, Annecy, Haute-Savoie, France

 ”Without doubt, she was a very controversial woman, leading a liberal life for a woman of her time. She annulled her marriage to M. de Warens in 1726 after failing in a clothing business that she was putting together. Rousseau met her on Palm Sunday 1728, forever changing both their lives. It was said that she was a spy and a converter for Savoy, then part of the Kingdom of Sardinia. She gave Rousseau the education he lacked and fulfilled his hungry spirit and his need for love. Rousseau never forgot her after she openly initiated him in the matters of love and ”intimacy.” 

SÅ

Eftersom jag inte är van vid att det högtidligt, utan tidigare kontakt, skickas böcker via post

och med bakgrund av ovanstående började jag prompt att läsa…

Det är den tråkigaste bok jag faktiskt tvingat mig att läsa ut!

Även om det tog fyra månader!

 Det är ett referat från tio promenader:

Den första inleds:

”Så är jag då ensam i världen;jag har varken broder släkting, vän eller sällskap, ingen annan än mig själv. Den mest sällskaplige, den mest kärleksrike bland människor  har blivit av dem utstött genom en enhällig dom. De ha i sitt utstuderade hat sökt finna det lidande som skulle kunna vara grymmast för mitt känsliga hjärta och de ha med våld slitit alla band som förenade mig med dem.Jag skulle ha älskat människorna trots dem själva. De ha endast genom att upphöra att vara människor kunnat undgå min tillgivenhet. De är således främlingar, okända, med ett ord ingenting för mig, eftersom de så velat. Men jag, lösryckt från dem och från allt, vad är jag då själv? Se där vad som återstår för mig att undersöka. Olyckligtvis måste denna undersökning föregås av en blick på mitt eget läge; det är en tanke som jag med nödvändighet måste fullfölja för att komma från dem till mig.”

 

Ofta inleds en promenad med en intressant iakttagelse:

Tredje promenaden:

 ”Jag gammal blir men slutar ej att lära”. Solon upprepade ofta denna vers på sin ålderdom. I en bemärkelse skulle jag kunna säga detsamma även på min; men det är mycket bedrövligt vetande som tjugo års erfarenhet låtit mig förvärva – okunnigheten är vida att föredraga—”

Fjärde promenaden

I det lilla antal böcker som jag ännu någon gång läser år Plutharchos den som fängslar mig mest och som jag har mest nytta av. 

MEN

Sedan följer bara ett tradigt ältande om hur förfördelad han blivit över att oförtjänt att blivit kritiserad . 

 FÖRST

Femte promenaden lyckas han hålla sig till det angivna ämnet och berätta något angenämt.

” Bland alla de platser jag bott (och jag har bott på förtjusande ställen) har ingen gjort mig så verkligt lycklig och hos mig efterlämnat ett så kärt minne som ön St, Pierre i Biennesjön.”

Ältandet, som han inte kan hålla sig ifrån!, utmynnar ffg i att notera något positivt: Naturen är en källa till glädje. 

UNDER

Sjunde promenaden, då han inledningsvis ger uttryck för ångest och  ledsamhet upptäcker han glädjen i att IAKTTA:

”—Jag fick smak för denna vederkvickelse för ögonen som i olyckan lugnar, roar, förströr sinnet och gör ett avbrott i bekymren. Föremålens natur bidrager mycket till denna avledning och gör den mera förförisk. Ljuvliga dofter, livliga färger. de elegantaste former tycks tävla om rätten att dra till sig vår uppmärksamhet.—”

 8,9,och10de promenaden är korta, tydligen ej avslutade av Rousseau själv

Eighth and Ninth Walks were completed, but not revised by Rousseau,  the Tenth Walk was incomplete at Rousseau’s death.

Ur Wikipeda:

”—Rousseau’s novel Emile, or On Education is a treatise on the education of the whole person for citizenship. His sentimental novel Julie, or the New Heloise was of importance to the development of pre-romanticism and romanticism in fiction. Rousseau’s autobiographical writings — his Confessions, which initiated the modern autobiography, and his Reveries of a Solitary Walker — exemplified the late 18th-century movement known as the Age of Sensibility, and featured an increased focus on subjectivity and introspection that later characterized modern writing. His Discourse on Inequality and The Social Contract are cornerstones in modern political and social thought.—”

I en bok som jag sparat från min morbror Rulles bibliotek har jag i vinter funnit detta tidningsurklipp:

Det bör ju ha varit 1962 –

Tidningen, med tanke på papperskvaliten Veckojournalen!

I am still confused

BUT

on a higher level!

Stockholmslördag 2

Publicerat av
3

The same procedure as every year:

Dvs

Traditionen, i pappa Calles efterföljd, bjuder  ju att  vi går på museum.

Vid mina efterforskningar på internet hade jag funnit att vår samvaro sammanföll med

 det kinesiska nyåret

varför det blev lägligt att genomföra det länge uppskjutna besöket på

Det var bara en liten promenad från Grand Hõtel,

vi kunde faktiskt se byggnaden från Verandan!

Vi oroade oss mycket eftersom, när vi upptäckte detta, vi såg en låååång kö utanför

MEN

Det visade sig vara 13.30 med programpunkten

”Utomhusshow med draken, lejonet, kinesiska dräkter, dans och fyrverkerier”

Vi spred oss i salongerna

Johan och jag besåg avdelningarna

KINA före KINA

och

MITTENS RIKE

  Vi samlades efter väl förrättat värv i cafeterian för litet te.

Det var ont om plats, här satt de många barnfamiljerna och pustade ut

När de började gå hem kom vi i samspråk med paret till vänster, en svensk man och hans kinesiska hustru som talade utmärkt svenska.

Hon läste och skrev  de kinesiska tecknen.

Här har jag skrivit vad de,  längst ner på programlappen betyder:

1: önska 2:stor 3: hem 2+3= allihopa =

= GOTT NYTT ÅR

÷

Vi går ju in i GETENS år

Jag berättade att jag informerat mig om att jag är född i Grisens år

därför ritade hon tecknet för GRIS, som karakteriseras av:

Positiva egenskaper :Moraliska, discplinerade, intelligenta och osjälviska
Negativa egenskaper  : Lättstött, långsinta och temperamentsfulla

Som vanligt instämmer jag tillfullo i de positiva!

MEN

Jag är ju varken långsint eller lättstött…

Stockholmsresa 1

Publicerat av
2

Jag har varit en tur till Mälardalen.

Yngste sonen kom på att min ankomstdag innebar möjlighet att följa med honom

 till

Svenska akademin

och höra

 Horace Engdahl tala över ”Fragment”

 Han inledde med att ”beklaga sig” över att vi var så många anmälda

att vi måste hålla till i Börssalen.

Inte mig emot

Det är ju här Svenska akademin har sina sammanträden!

Så här många var vi inte – bilden är ifrån ett tillkännagivande av Nobelpriset i litteratur

SKÄLET:

Hans ämne ”Fragment”  ansåg han lämpa sig bättre för en intimare atmosfär,

men det gick bra ändå tyckte jag…

 

Genren grundades tydligen av den hittills för mig okände

Nicolas Chamfort

Horace har tydligen sysslat mycket med Fragment

och benämnes i en vänbok, som publicerades när han avgick som ständig sekreterare,

Fragmentmannen!

Födelsedagsbarn 10 eller Den vita valen

Publicerat av
Svara

Dagens födelsedagsbarn och jag har idag en 20-årig relation!

Det slumpade sig så att när hon föddes på Lunds lasarett, de hade infört nya rutiner, så att vi farföräldrar, som var barnvakter för storebror ERIK under förlossningen,  kunde gå till  BB och hälsa på den lilla nyfödda redan dag1!

Föga anade jag då vilka soulmates vi skulle bli!

Vändpunkten skedde i FLEN

Närmare bestämt i en bokhandel i FLEN

Inledningsvis var det ju mest gamla farmor som påtvingade IDA västerländsk kanon

På min födelsedag i juli var det min tur att få en bok

Ida hade kollat in att jag faktiskt aldrig läst denna bok. Redan under realskolan talade lärarna om den. Informationen jag fick var att det handlade om fångst av en vit val av en enbent sjökapten AHAB.* Det verkade inte särskilt inspirerande – när den blev vald till årtusendets bok i USA vid millenieskiftet blev jag väldigt konfunderad. Jag hade förstått att översatta versioner som under min ungdomstid cirkulerade  var tillrättalagda…

NU

när jag hade  fått ett oavkortat exemplar på engelska skulle jag äntligen kunna bilda mig en uppfattning  Jag startade läsningen,  rapporterade 16 augusti:
 Jag grep mig verket an, fast besluten att avverka minst 50 sidor per dag…

MEN

Snubblade redan i portgången:

Den är  en stilistisk utmaning, skriven på ett gammaldags bibelspråk,

detaljrik och omständlig med rikliga citat från de gamla grekerna och Shakespeare… : en bok att TUGGA!

Fascinerande

bara man hittat rytmen: högst 10 sidor åt gången.

Redan den 21 augusti har jag så hunnit till sidan 120/536 tillämpande:

Med en lästeknik som gällde det Gamla Testamentet blir det plötsligt väldigt nöjsamt.

ÄNTLIGEN

 efter NIO månader är den sista sidan läst

Jag har rapporterat om läsäventyret 9 ggr

VILKET

 kan följas i en KATEGORI

 Moby Dick

* Det förväntade innehållet,  Ahabs jakt på den vita valen Moby Dick, utspelar sig sidorna 509-536. De första 508 sidorna behandlar människan och havet ur alla vinklar och aspekter, fysiskt, mytiskt psykiskt, you name it! 

Jag famlar på nätet för att hitta någon bra sammanfattning:

It was only in the early 1900s that Moby-Dick gained attention and acclaim. The novel is not only a great American classic, but is also heralded as one of greatest novels in the English language

I agree!

De nio .måndernas läsning har varit väl använd tid

TACK IDA 

och

Har den äran på 20-årsdagen!