Författararkiv: gunilla

Min väg till Berlin

Publicerat av
2

Ännu en bok ur min morbror Rulles bibliotek  utgiven 1960Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm 18 december 1913 i Lübeck, Schleswig-Holstein, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn), Landkreis Neuwied, Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands utrikesminister 1966-1969 och Västtysklands förbundskansler1969–1974.

Brandt växte upp i arbetarrörelsen i Lübeck och levde i exil undan nazistregimen innan han återkom till Tyskland och inledde en politisk karriär i SPD. Han blev känd som Berlins regerande borgmästare under en period av spänningar under Kalla kriget. 1969 valdes han till förbundskansler varpå han initierade den nya tyska Östpolitiken för vilken han fick Nobels fredspris 1971. Brandt var Tysklands första socialdemokratiska förbundskansler, han avgick 1974

Brandt  skriver denna bok i jagform. Han inleder med en skildring av sin triumfatoriska infart i New York längs Broadway :

Långsamt for min bil längs Broadway mitt på dagen den 10 februari 1959.Jag stod i den öppna bilen utan att märka kylan och regnet. Färg och form blandades och mina ögon fästes vid vissa färgklickar: flaggorna på gatmaster och lyktstolpar – stjärnbanerets blått, vitt, rött, Västtysklands svart, rött, guld, Berlins rött, vitt. Mängdens bifall var som havets bränning. Spridda rop hördes genom bruset: Hej, Willy…Lycka till Willy!                                —                                                                                                                                         Detta var mitt tredje besök i Amerika.

År 1954 var jag där för första gången – som riksdagsman – och upplevde hela vidden och de väldiga möjligheterna hos denna kontinent, en gäst som vid sitt studium av landet och allt vad det har att erbjuda knappast förmådde smälta de med sådan generositet uppdukade håvorna .                                                                                                            —–                                                                                                                                      ”Jag kom nu som särskild budbärare, av omständigheterna tvingad att framträda för Berlins och frihetens sak på Washingtons världsbehärskande scen.

I lika hög grad som Karl XIV  JohN skulle WB kunna utbrista:

Ingen har fyllt en bana, liknande min

Das Lesen XLVI

Publicerat av
3

Jag har sedan årsskiftet inte läst UT en enda bok

Detta innebär INTE att jag inte LÄST -jullättjan har frestat mig att börja på FEM(5) skilda böcker, varav jag nu lyckats avsluta en, nämligen:
Det var den sista av de fem

OCH

Att den blev den första som jag fullföljde beror helt på att den är så väldigt BRA!

Den börjar litet försiktigt med PROLOGUE: JULY 1956. Darlington Hall. Huvudpersonen, berättaren, är en Butler vid ett gammalt aristokratiskt  herresäte, som dock köpts av en rik amerikan, Mr Farraday,  som behållit den gamla personalen – verkar vilja behålla den gamla atmofären utan att ”göra sin bit”. Boken inleds:

It seems increasingly likely that I really will undertake the expedition that has  been preoccupying my imagination now for some days. An expedition, I should say, which I will undertake alone, in the comfort of Mr Farraday’s Ford; an expedition which, as I foresee it, will take me through much of the finest  for  as much as five or six days. The idea of such a journey came about, I should point out, from a most kind suggestion put to me by Mr Farrady himself one afternoon almost  a fortnight ago, when I had been dusting th portraits in the library. In fact, as I recall , I was up on a step-ladder dusting the portrait of Vicount Wetherby when my employer had entered carrying a few volumes with  he presumably wished  to return to the shelves. On seeing my person, he took the opportunity to inform me that he had  just that moment finalized plans to return to the United States for a period of five weeks between August and September. Having made this announcement, my employer put his volumes down on a table, seated himself on the chaise-longue, and stretched out his legs. It was then, gazing up at me, he said.

’You realize Stevens, I don´t expect you to be locked up her in this house all the time I´m away. Why don´t you take the car and drive off somewhere for a few days? You look like you could make a good use of a break’

Detta står på sidan 3. Sedan kommer 112 sidor som handlar om hur ”Stevens” går och tänker på sitt liv som butler, vad som kännetecknar en BRA butler, huruvida han själv möter upp till kraven,  och sin relation till en tidigare kvinnlig anställd ’Miss Kenton’,

På dessa 109 sidor får man indirekt berättat Englands sociopolitiska historia 1920-1945… Darlington House  var en medelpunkt med besök av både ex. Ribbentrop och Churchill…

För Stevens cirkulerar intresset huvudsakligen kring Miss Kenton, som för 10-15 år sedan avslutade sin anställning för att gifta sig.

De avslutande 119-258 sidorna handlar om hur Stevens tar bilen, tydligen en fin gammal veteranbil, och åker till Cornwall och  återknyter kontakten med miss Kenton, nu mrs Benn.

Boken kommer att platsa bland de hundra

Jag har  skyndat mig att köpa ytterligare en bok av Ishiguro

Födelsedagsbarn 3

Publicerat av
2

…. fyller 18 för tredje gången!

Hon är ju numera vad den gamle kallade ”Pensionerad som förälder”

2009

SÅ

det blir mer tid över till att sköta korrespondensen

OCH

läsa böcker!(?)

Jag håller just på att avsluta denna :

-VISST är han värd sitt NOBELPRIS!-

Den skickas efter färdigläsning upp till Eskilstuna som födelsedagspresent!