Morsdagspresent

Till Mors dag begåvades jag med nedanstående bok:
SOM

Jag nu med intresse och nöje läser.

Det är en essä från 1947 som presenterar

Herman Melville – sedd genom Amerika, Shakespeare, Moses, Kristus och Noa

Har kommit till sid 40/95

Det är angenämt att sitta läsande i skuggan i  rosors doft och njuta i sommaren!

Ljuset vi inte ser

är nu utläst

600 sidor New York Times:” Skrämmande vacker”

Det är en bok som följer en grupp människor under  andra världskriget, dels i Bretagnes Saint-Malo, framför allt en blind flicka Marie -Laure, dels  ett med henne jämnårigt tyskt överbegåvat , autisktiskt barnhemsbarn Werner Pfennig. Han hittar en söndrig radioapparat som han sätter samman till funktionsduglighet, och kan så få kontakt via kortvåg. Han har haft en ursprungligen fransktalande barnsköterska på barnhemmet och förstår därför även franska.

Första kapitlet ”Noll” är angivet tilll att skildra 7 augusti 1944, ”ETT” 1934. Näst sista, Kap 11, skildrar händelser 1945. Det berättas ”bara” personliga upplevelser av kriget ,framför allt  ur Marie Laures och Werners perpektiv. De olika episoderna berättas huller om buller utan kronologi…

Och det blev, för att citera The Guardian:

MAGNIFICENT

Junimys

Nu är det ”mittimellanväder”

dvs :

Allt är möjligt – inget nödvändigt

Jag sitter i trädgården och läser,

medan jag knaprar på en nybakad kaka med banan

                      Man har inte roligare än man gör sig                            (Uttalande ärvt från min fader)

Hos Fotografen

Här är jag , troligen 11/2 år, med vår barnflicka Kally.

Hon tycks ha gått till Polyfoto och fotograferat oss som en julklapp till

”Herr och fru Huldt”  1936.

Ylva är sommarbarn så hon får vänta tills hon är nästan 2 med att julfotografera sig!