Sommar-slut

Ömsom vin ömsom vatten….

Nuförtiden är Sommarpratarna som regel  inte ”mitt folk.

Det är en långa radda, tydligen känt ungt folk, som jag inte har hört talas om

OCH

som spelar en musik jag inte förstår…

÷

Jag råkade ju av en sinkadus glädjande nog lyssna på

Ahmad Khan Mahmoodzada   (Klicka för blogg) i början  av juli

MEN

 sedan har jag varit sparsmakad

Det har blivit :

Ingvar Carlsson

Magnus Uggla

Alexander Bard

Kerstin Ekman

Maher Zain

OCH

Avslutningsvis

KLAS ÖSTERGREN.

 Klas Östergren, född 20 februari 1955 i Stockholm, och bosatt i närheten av Kivik, är en svensk författare, manusförfattare och översättare. Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien på stol nr 11.

Jag har hela tiden uppfattat Klas Östergren som en av mig välkänd författare. Han debuterade ungefär samtidigt som Ulf Lundell – hörde till de moderna ”Stockholms”-författarna, och var gift med Pernilla då Wallgren, via Östergren till  nu =August 1982-89.

När jag nu tittar igenom hans bibliografi visar det sig att jag inte läst något av honom – har dock hans mest kända bok ”Gentlemen” på  ”ATT läsa”-hyllan….

I pressen har han ofta omnämnts på grund av sin flytt till Österlen i slutet av 80-talet…

OCH

 

Han var nästan lika BRA som Jonas!

Något som var påfallande var ”helheten”:

HUR

musikval och den muntliga framställningen utgjorde en filosofisk enhet!

80 års -minne

IDAG

är det 80 sedan Federico García Lorca

blev mördad av Francosidan i det Spanska inbördeskriget.

Lorca studerade juridik och litteratur i Madrid 1919–1928.

Han debuterade 1920 med dramat El maleficio de la mariposa (”Fjärilens förbannelse”). Lorca var en mångsidig och nydanande författare med ett tydligt, om ej direkt, politiskt engagemang.

Efter besök i Nord- och Sydamerika återvände Lorca till Spanien och drev från 1932 studentteatern ”La baracca”, med en klassisk repertoar. Lorcas egna pjäser, mest bemärkta torde tragedierna Bodas de sangre (”Blodsbröllop”) Yerma och La casa de Bernarda (”Bernardas hus”) vara, centrerades kring människornas eviga frågor om kärlek, liv och död, och han kom genom sitt författarskap – Lorca var också lyriker – att förena traditionsmedvetande med förnyelse. Som exempel på det senare kan nämnas den surrealistiskt färgade diktsviten Poeta en Nueva York liksom komedin

Lorca var under studenttiden vän med Salvador Dalí och Luis Buñuel.

Lorca kom från en intellektuell och liberal miljö, och var hängiven anhängare av den spanska republiken, etablerad efter monarkins fall 1931. På grund av detta kom han på kollisionskurs med högerkrafterna (liksom f.ö. katolska kyrkan) i det spanska samhället, vilka samtidigt avskydde hans radikalism i övrigt, och han sågs som rojo (”röd”). I augusti 1936, i början av det spanska inbördeskriget, mördades han av Francosidan.

 ÷

 Jag vill sova en stund,

en stund, en minut, ett sekel;

men alla ska veta att jag inte har dött,

att det finns ett stall av guld på mina läppar,

att jag är Västanvindens vän, att jag är mina tårars skugga

Tolv på det trettonde

”Under 80-talet gavs den första delen i Myrdals skönlitterära Barndom-svit ut på Norstedts. Böckerna var skrivna i den japanska jagromanens form och var en uppgörelse med den falska vuxenvärlden sedd med barnet Jan Myrdals ögon. Böckerna har hyllats av recensenterna och har alla förutsättningar att bli klassiska.”

÷

Jag läste med stor behållning hela sviten allteftersom den kom ut.

De flesta delarna har jag skickat vidare för läsning i släkten

MEN

Av just denna del har av någon anledning flera exemplar av pocketupplagan  ”hängt kvar”

VARFÖR

jag blir inspirerad att läsa om den.

Redan vid första genomläsningen förändrades hela min uppfattning av Jan Myrdal som person. Mina erfarenheter som barnpsykiater hjälper mig att förstå det psykologiska klimatet  i familjen och arten av ”personlighetsstörning” och dess följder hos både barn och föräldrar. Jag har ju också ”inspelade” minnen av Alvas röst som ”expert”, talandes i radio, som bekräftar resultatet!

÷

Vi möter en elva-tolvåring som lever förtjust i i New York, trivs med stad och skola.

SÅ PLÖTSLIGT 1940

beslutar föräldrarna att den politiska situationen i Skandinavien – särskilt ockupationen av Norge och Danmark- kräver, att de som offentliga socialdemokratiska personer är tvungna att resa hem till Sverige, de vill inte utmålas som ”svikare”.

VILKET

innebär att den glade amerikanen  måste överge sitt paradis

OCH

försmäkta i helvetet

= Stockholm.

där han ju nu snart 90-årig tydligen aldrig känt sig riktigt hemma…

” I Sverige har han inget godkänt skolbetyg efter fjärde klass i folkskola 1938 på grund av ordblindhet och uppstudsighet gentemot lärare….”

I Paris

var jag första gången 1955

skickade jag det här vykortet till min mormor

Fru Anna Öberg

Skogslund

Hå Hamneda

Suéde

med texten

Kära mormor!

Som synes på kortet är jag nu i Paris.Jag har bara varit här i 2 dagar så bara en del av stadens många sevärdheter är avverkade – Triumfbågen och Eiffeltornet har jag hunnit med och dessutom flanerat på gatorna och tittat på folklivet både på dagen och natten. När jag får mer att berätta kommer brev.

Gunilla

Här är foton vi tog

1955 fick man klättra upp i Notre Dame
Det gjorde jag varje gång till den här gargoylen jag var i Paris fram till 2002
var det plötsligt inte  tillåtet längre
DET VAR BÄTTRE FÖRR…

Fortsatt rens…

Vid mina fortsatte utrensningar ur skåp och lådor

har dessa drabbats.

1: Golf spelade jag 1962-78
Nu är golfbagarna utkastade men jag sparade fodralen till träklubborna
Även
alla gamla skridskor åkte ut

Här i Rydebäck på en märgelgrav på Rya Golfbana, troligen 1967
Det DDM som sitter längst till vänster i stickad mössa…

Närproducerat

På granntomten kan jag nu dagligen plocka björnbär

som jag syltar och fryser in

MEN

Björksoppen i min gräsmatta skördas för omedelbar konsumtion

INNAN

min nye trädgårdsdräng är där och klipper!

Han är inte den ende assistenten!

Det gäller att passa på mellan skurarna!