”Jag har försökt förklara varför jag lämnade Stockholm, fast besluten att aldrig återvända – ett beslut som förvånade alla mina vänner men som jag aldrig ångrat.”

  Memoarer 2 heter  STORMENS ÅR; 

Han står på barrikaden: ex på kapitelrubriker:

 Del 1

 – Striden mot diktens frihet

 – Vad syftade Hitler till?

 – Möte med unga nazistdiktarer

 – Eyvind Johnson och nazismen

 – Utkastad ur Tyskland 

 Del 2 handlar om ett besök i USA  sommaren 1939 som representant för den svenska Oxfordgruppen på PEN-klubbens världskongress. Han lyckas få personliga möten med såväl Thomas som Klaus  Mann och president Roosevelt!

Han avslutar del 2:

Åren 1936-39 hade varit dramatiska. Hela min situation hade förändrats. Jag hade förlorat min tidigare rätt hyggliga litterära ställning, mina kollegor grinade hånfullt åt den tarvliga väckelserörelse jag hamnat i, min ekonomi försämrades, jag kände hur den gamla lusten att dikta började avta.

Det plågade mig inte. Jag accepterade att bli utslagen. Jag fick aldrig ett litterärt pris eller något förlagsstöd. Jag var hänvisad till min skrivmaskin och mina vita pappersark. Blev det inte dikt fick det bli journalistik. Med  vilken rätt skulle jag kunna ställa krav på livet?

 Någonting höll på att ske inom mig – och jag var fast besluten att hålla ut.

 Ändå skulle det dröja ända till 1947, innan något avgörande hände. Och dessförinnan- under krigsåren och åren närmast efter kriget – vilka skrällar, vilka överfall., vilken virvlande ström av oförutsedda och i regel skrämmande uppleverlser!

Tala om cliffhanger!