Statsminister 14: Pehrsson- Bramstorp

Axel Pehrsson 1883-1954

Blir statsminister i juni 1936 och avgår i september efter 101 dagar vid makten. Ingår i koalitionsregering med socialdemokraterna i oktober och blir jordbruksminister.

Vår siste statsminister som var född på 1800-talet! Även om jag inte hade klart för mig hans betydelse för svensk politik, var han tillsammans med Per Albin Hansson den första inrikespolitiker som jag personligen minns omnämnas i de vuxnas samtal.
Två rediga skånska mannar:
HÄR KOMMER MANNA
Här kommer manna
skånska manna det ser ni väl
freda ´granna
å´riga min liv å´själ
.

Precis som Per-Albin kom Axel Pehrsson från ”de djupa leder”, men från myllan i stället för staden. Han blev faderlös vid tretton års ålder genom faderns självmord. Han var duktig i skolan, men fick inte studera vidare, eftersom modern behövde honom på gården, som han fick sköta från det han var 14 år. Hsn var stor och stark och smart – och kunde vid 25 års ålder flytta in med hustru i egen gård, Bramstorp på 32 hektar åker.
Axel tog genast itu med att rusta upp gården. Han hade förstått vad som krävdes för att överleva som lantbrukare. Precis som på barndomsgården handlade hans arbete om att jorden skulle ge mer avkastning. Det innebar förstås täckdikning och moderna maskiner. Dessutom gjorde han en stor satsning på djuravel. Han började med nötkreatur men gick sedermera över till grisar.
Hemma i kommunen blev han tidigt en respekterad man. Han fick många uppdrag. 1912 blev han ordförande i fattigvårdsstyrelsen: en viktig fråga för Axel och en fråga som verkligen engagerade honom. 
 Inom kommunen fick han sä småningom alla uppdrag av betydelse. De blev så många att man skämtade lite om honom: Han är allt utom barnmorska, sades det.
Hösten 1917 blev han riksdagsman och förblev sådan tills han en sommardag 1948 drabbades av stroke i talarstolen!
Ur  Kristianstadsbladet  2004:
Efter socialdemokraternas valseger hösten 1932 inledde han ett nära samarbete med statsminister Per Albin Hansson. Samarbetet resulterade kommande år i en krisuppgörelse mellan parterna i jordbruks- och arbetslöshetsfrågor. Kompromissen, som har gått till historien under namnet ”Kohandeln”, innebar rent konkret att Per Albin Hansson nu kunde fullborda sin reformpolitik i riksdagen med hjälp av bondeförbundet som gav röstövervikt.
Det var Axel Pehrsson i Bramstorp som var den starke mannen bakom överenskommelsen, han fick ta strid med bondeförbundets ledare den mer konservativa Olof Olsson i Kullenbergstorp. Året därpå (1934) utmanövrerade han den då 75-årige ”Kullenbergstorparen” och efterträdde honom som partiordförande.

Per Albin och Bramstorp kom väldigt bra överens – den senare valde t.o.m att skriva en bok om P-A betitlad Vännen, arbetskamraten och hedersmannen.
Till skillnad från P-A var Axel P-Bramstorp  100% REALpolitiker. Han ömmade för sina gelikar, fattigt folk på landsbygden,  och såg till att skaffa sig inflytande så att han kunde förbättra deras situation.

MEN
Det innebar också att bönderna kunde producera mera, vilket i sin tur innebar att vi under WW2, 
till skillnad under WW1, 
var självförsörjande.
När Per Albin dog  1946 minskade Bramstorps inflytande
MEN
Tillsammans hade de under mer än tio år manövrerat Sverige ur ekonomisk kris och lyckats hålla oss utanför världskriget med MAT på borden.

Nu när det krisar i Grekland och Italien är det intressant att läsa hur vi svenskar har  varit lyckligt lottade – hur våra politiker kunnat samarbeta över blockgränserna för nationens gemensamma bästa!

Vi får hoppas de tillträdande Monti och Papademos kan reda ut att…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.