Nu när jag är ensam kvar blir det för mycket med två fastigheter. Det är dags att ta farväl till vårt släkttorp. Desto kärare är alla foton som förevigat alla lyckliga stunder där.
den gamle menade att han dött redan på 80-talet om vi inte haft denna oas att dra oss tillbaka på när vi i 50-60-årsåldern var som mest i selen!Under fyrtiotalet tillbringade jag och min syster Mona större delen av våra somrar där. Det har varit en bra livserfarenhet att lära sig leva utan elektricitet och rinnande vatten….

Jag gissar att bilden ovan är från 1947. Jag är ju storasyster och till vänster på bilden. Vi deltog glatt i höskörden. På granngården hade husbonden dött, så den sköttes av de tre sönerna 20, 16 och 10 år gamla. Ett år minns jag att en släkting kom över från USA för att hjälpa dem. Då var det exotiskt att jag kunde prata litet engelska….