Verner von Heidenstams Övralid ingick i årets program
DODR har haft sitt årliga möte.
I länken ovan utlovade jag en upplysande redogörelse för innehållet i detta begrepp vecka 22.
Sedan har företeelsen lyst med sin frånvaro på denna blogg.
Dock uppgav jag ej vilket år detta skulle ske.
Men nu kan det ju vara dags…..
Verners gravplats ligger svindlande vackert vid Vätterns nordöstra strand mitt emot hans barndoms paradis Olshammar.
Vid banketten senare på kvällen gled denna dikt av H. upp i huvudet:
Vi människor
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.
Här är det ingen som är ensam och kall!
Du måste berätta vad DODR står för.
Det intressanta är att när Per och jag kom med i detta illustra sällskap hade de glömt bort vad det betyder!
Det är något med den dolda reserven
Det började för 15 år sedan när några lumparkompisar sprang på varandra i Stockholm. De beslöt att träffas. Redan nästa år fann de på att det vore trevligt att ha sina kvinnor med.
De har nu träffats på det här sättet i 14 år – leden glesnar…
Vi blev uppbjudna för 7 år sedan – Per fullföljde ju aldrig reservofficersutbildningen.
Om Du visste hur många flygplan jag har sett de här åren.
De första åren inlede man alltid på en flygflottilj – men nu finns det knappt några kvar!
Det kommer mera.