Fortsatt inventering

Jag firade årets första cocktailparty

(se blogg igår)

bl.a. genom att servera tilltugget på min mammas finservis.

Den var en bröllopspresent 1930,

 flitigt använd under min uppväxts alla bjudningar.

och innehåller ett 60-tal delar

Guldkanten omöjliggör ju diskmaskins-användning

varför den fått stå  orörd i i skåpet i 40 år

Servisen heter Diana och är formgiven av

”Forseth var även verksam inom det konstindustriella området, och komponerade och dekorerade porslinsserviser för Lidköpings porslinsfabrik.”

Mest berömd är han för

Mälardrottningen i Stockholms stadshus!

som jag ju besökte 2013

se länk ovan.

Vårstädning

I det avslöjande vårljuset

tvingas jag gå in i alla skrymslen och röja upp i spindelväven…

Här gömmer sig gamla familjeklenoder som utgjort viktiga pieces de resistance i 1800-talshushållen:
Tv en smörkärna från den gamles farmors Munkforshem;
Th en näverkont som användes som ryggsäck vid förflyttning över fjället i Jokkmock där den gamles morfar var banvakt under tiden för första världskriget.
Mor Gunborg föddes 1912 i just Jokkmock!

Stadsbesök:1

 Jag hade några nödvändiga ärenden i Helsingborg.

Vyn som mötte mig  när jag klev av bussen

Vädret var fantastiskt

Jag uppsökte vår shoppinggata: Kullagatan

Uteserveringen på Fahlmans var fullsatt!

Följ den spännande fortsättningen!

Säsongsmässigt återfinnande

När vi under februarilovet var i Köpenhamn

 shoppade mina medarbetare en hel  del

Bl. a. gick de in i en butik som hette TIGER

OCH

gick där länge och väl och fingrade på diverse utbjudna varor.

(Det liknade min ungdoms EPA!)

Till slut började jag också fördriva tiden med detta

Det bar sig inte bättre än att jag införskaffade

 ett fodral till min Panasonic.

Någon gång fram i maj upptäckte jag att det förkommit.

Jag letade litet halvhjärtat efter det i juli efter sommarfesten,

 men nej… inget kamerafodral

igår – när jag vid sextiden skulle sitta ute och äta kvällsmat  –

tog jag på mig en litet höstligare jacka som skydd mot kvällskylan i den nedåtgående solen

OCH

där i fickan dök det upp!

Min första loppmarknad

 Under mitt ständiga sorterande av gamla bokhögar dök plötsligt den här boken upp

 Den kostade 50 öre

Tryckår 1934

Boken publicerades ffg 1933

På Bokbörsen betingar en likadan, visserligen ”i gott skick”:275 kr!

 

Tidens Förlag. 1934. 343 s. Häftad. 19,5x13cm. Gott skick. Gulnad/sobelyst på rygg. Lite slitage på rygg uppe och nere så bakre pärmblad samt främre släppt lite från rygg, annars okej. Begreppet ”Jantelag” myntas

Frånsett pärmen är mitt exemplar intakt

Det är intressant hur ett föremål kan vara så intensivt laddat med  tidshistoria

 Det var 1953. Jag var 17 år och gick sista terminen i gymnasiet, slutspurten inför studentexamen. Fram tills nu hade det ”stora livet”, den internationella politiken varit helt präglad av efterverkningarna av andra världskriget:  ”kalla kriget”,   Koreakriget ,you name it… Genom tilltagande möjligheter med rapportering via radio fanns det ju också ökade möjligheter att ta del av eländes, elände från alla hörn i världen.

 

Så inträffar,  natten mellan den 31 januari och 1 februari 1953

 vad som har kallats Stormfloden i Nordsjön


Stormfloden i Nordsjön 1953 orsakade den svåraste stormflodskatastrofen i Nordsjön under 1900-talet. Stormfloden inträffade natten mellan den 31 januari och 1 februari 1953 och drabbade stora delar av kusten i framförallt Nederländerna och Storbritannien och till viss del även i Belgien. Även Nordsjökusterna i Tyskland och Danmark berördes av ovädret.

I Holland brast fördämningarna och stora delar av landet stod under vatten.

SE video

ÄNTLIGEN!

Till skillnad från atombomber, grundandet av Öst-Tyskland, maktövertagande i Tjeckoslovakien fanns här en ”gripbar”katastrof utan politiska komplikationer.

Hela Sverige engagerades i den s.ka. Hollandshjälpen

(som blev upphovet till Radiohjälpen)

Troligtvis var det så att bl.a. alla Sveriges läroverk uppmanades att lokalt arrangera välgörenhetstillställningar enligt ovan för att insamla medel. Vår avgångsklass hade, enligt tradition, vid julavslutningen 1952  haft en mycket lyckad spexunderhållning för lärare och elever. Vi upprepade den nu för allmänheten. I en fullsatt aula väckte den stort bifall.Några veckor senare, en lördag, anordnades, för första gång, en ”loppmarknad” – eleverna hetsade föräldrarna att skänka föremål som såldes.

OCH

Det var där som jag fann och inköpte boken för 50 öre.

Jag hade aldrig hört talas om Aksel Sandemose

MEN

Minns hur överraskad jag var över att den var så BRA! 

Nu ska jag ta och läsa om den…

Arvegods

Ett utrymme vi valt att kalla Verksta´n var den gamles revir. När hans far Kalle och morbror Gottfrid dog på sjuttiotalet, strax efter vi flyttade in i vårt stora hus, anlände transporter med verktyg som de haft användning för som banvakt respektive stålverksarbetare…

Den gamle vårdade dem ömt.

Det är nu min uppgift att , tillsammans med verktygsförrådet på torpet!, sortera bevara detta kulturminne.

Vi börjar med sågen!





Den verkar inte särskilt använd. Någon gång hade faktiskt den gamle den framme och spelade på den! När det gällde att SÅGA togs det fram andra grejor…

I år sedan

Denna bild är tagen för precis ett år sedan.

Den är ett resultat av min genomgång av gamla lådor inför 40-årsfirandet. Just den här innehöll baddräkter jag sparat för att ha i reserv om eventuella gäster ”glömt” ta med egen. Dessa badplagg är 40 år gamla – den bruna till vänster var min mors – och hon dog 1974!

 Det har ju inte varit något  vidare badväder, vare sig resten av sommaren 2011 – eller hittills 2012.

(Det var sommarsolståndet igår)

MEN

Nu  randas 41-årsfest så kanske…

Golfkarriär

Son och svärdotter berättar om sin återerhållna handicap!
Vilket får mig att erinra mig min egen

Golfkarriär!:

Om denna har jag berättet i inlägget
SAVOIR VIVRE
som dock tycks ha förlorat alla sina bilder!(?)

Vi tar det igen:
1/2-31/8 1962 bodde vi i Jönköping.

den gamle och jag hade i december 1961 klarat av den sista tentan i medicine licenciat examen och tilldelades i januari av Kungliga Medicinalstyrelsen våra legitimationer att utöva läkekonsten.
den gamle hade skyndat sig att skaffa arbete, vilket blev just på öronkliniken i Jönköping. Väl där skaffade han även lägenhet och den 1 februari kom resten av familjen, dvs jag och då endalammet Karl 19 månader via sovvagntransport (!) till Vätternmetropolen.
Son nummer två såg dagens ljus 7/3.
den gamle arbetade dygnet runt så vi fick roa oss på egen hand. Det goda med att de endast var tre läkare som dygnet runt skulle sköta otorhinopharyngologin i hela Jönköpings län var, att han tjänade gott om pengar = vi hade råd med att anställa en utexaminerad barnsköterska som husmors assistent.
Jag bestämde , i den professionella paus som uppstod, och efter att på bokrea införskaffat ovanstående bok, att vi skulle börja spela golf.
Trogen min vana startade jag på Kapitel 1:
What can your best golf be? av Tommy Armour.
Han hävdar där att ”the mental approach” är väl så viktig som den rent fysiska kompetensen.

”It is not solely the capacity to make great shots that makes champions, but the essential quality of making very few bad shots”

Huvudreglerna är två:
1. Play the shot you´ve got the greatest chance of playing well.
2. Play the shot that makes the next shot easy.
När jag, 3 månader efter införskaffandet av denna bok, tog min första golflektion och sedermera avancerade ut på banan,hade jag stor glädje av dessa regler.
MEN
jag hann inte många rundor förrän jag blev uppsugen av sjukvården – det var knappt att man lät en svensk legitimerad läkare få amma färdigt sin telning…
MEN
så kom ju nummer tre 12 februari 1964.
Nu var jag åter fri att mellan amningarna gå en 8-9 hål på Borås förträffliga 18-hålsbana!
OCH
25/10 1964 kunde jag, efter avslutad amning, äntligen delta i  en TÄVLING.
Den hette Ljusglimten och var en 18 håls slagtävling.
Vi var en av de sista fyrbollarna. Detvar en låghandicappare, två medel och så jag med 36. De övriga tre, herrar, var tillkämpat artiga mot den orutinerade damen,
även om hon redan efter första par-5 hålet hade avverkat 11 slag!
DÄRFÖR
blev min scoreförare överraskad när han efter 18 hål upptäckte att jag efter hand spelat allt bättre, gått långt under min handicapp
OCH
VANN hela tävlingen
PRISET
i äkta silver
Vederbörligen graverad.