Nu sitter jag flämtande i värmen och lyckas bara slöläsa ”från högarna”:
Jag har läst u t ”D.H.Lawrence:,” och har ” Abelard och Heloise” i vänten”,
som blir årets 17de bok.
I mina sena tonår läste jag ”Lady Chatterley´s lover”
Häromåret , när de på mitt lokala bibliotek ville rensa ut, ställde de fram böcker som skulle kastas, där det var fritt fram att i stället ta hem någon, valde jag:
”In the face of formidable initial disadvantages and lifelong delicacy, poverty that lasted for three quarters of his life and hostility that survives his death, he did nothing that he did not really want to do, and all that he most wanted to do he did. He went all over the world, he owned a ranch, he lived in the most beautiful corners of Europe, and met whom he wanted to meet and told them that they were wrong and he was right. He painted and made things, and sang, and rode. He wrote something like three dozen books, of which even the worst page dances with life that could be mistaken for no other man’s, while the best are admitted, even by those who hate him, to be unsurpassed.
Without vices, with most human virtues, the husband of one wife, scrupulously honest, this estimable citizen yet managed to keep free from the shackles of civilization and the cant of literary cliques. He would have laughed lightly and cursed venomously in passing at the solemn owls—each one secretly chained by the leg—who now conduct his inquest. To do his work and lead his life in spite of them took some doing, but he did it, and long after they are forgotten, sensitive and innocent people—if any are left—will turn Lawrence’s pages and will know from them what sort of a rare man Lawrence was.”
att det blev! 7 av klanen hade infunnit sig ”in the flesh”
Jag (= 85 åringen) blev presentad
med BLOMMOR och BÖCKER
Man har inte roligare än man gör sig!
Jag tackar alla gratulanter för en trevlig födelsedag!
NU
Huset behöver fortfarande städas…
Jag har ju numera hjälp med detta
Gilgamesheposet tillkom i Mesopotamien någon gång under perioden 1600-1000 f.Kr. och författaren tros vara Sin-leqi-unninnis. Det skrevs ursprungligen på sumeriska (skrivkonsten uppfanns i Mesopotamien under första delen av 3000-talet f Kr ), men fick större spridning i den akkadiska versionen som nådde utanför den mesopotamiska regionen och översattes till ytterligare språk. I likhet med Iliaden och Odysséen traderades (= berättades muntligt” ) det under lång tid och det var först efter cirka 1 000 år som den skrevs ner med kilskrift.
Den översvämning som omnämns i den elfte lertavlan känns igen i den Första Moseboken i Bibeln, Popol Vuh och även i Platons beskrivning av Atlantis. De äldsta referenserna till den stora översvämningen härstammar från omkring 1900 f.Kr., se Atrahasiseposet.
Utnapishtim berättar i Gilgamesheposet för Gilgamesh om översvämningen. Bibelns syndaflod tros ha tagit sitt tema från Gilgamesheposet, och det har använts som bevis i antagandet att Bibeln bygger på muntliga berättelser.
Gilgamesh var troligen en verklig person som levde för cirka 4700 år sedan. Eposet är baserad på denna person, fast i högre grad på legenden än den verkliga personen, vilket är typiskt för berättelser som skildrar forntida hjältar.
Huvudpersonen är Gilgamesh, ättling av Uruk (en forntida stad i Sumer). Det berättas om Gilgamesh och Enkidu, och hur de bland annat tar sig genom Cederskogen och dödar himmelstjuren. Vidare om hur Gilgamesh passerar dödens hav och anländer till Utnapishtim dit han kommit för att bli odödlig. Det är också en berättelse om hur Gilgamesh uppnår visdom och hur hans syn på livet skiftar, vilket sker i sista delarna efter att följeslagaren Enkidu dör – delarna är i själva verket kilskriftstavlor, tolv inalles utgör det som idag går under namnet Gilgamesheposet.