Åter i Hyllinge

The same procedure…  dvs

VECKA ÅTTA I HYLLINGE

2015

Igår

I min sedvanlige chaufförs bortovaro fick jag åka med ”Johanssons”

”Terrängen” är ju måttligt  inspirerande…

MERA

kulturhistoriskt spännande

med  bl.a. spår efter den gamla kolbrytningen.

÷

”Stenkol finns på några få platser i Sverige. Flötserna ligger på ett djup av 30–110 m och är i allmänhet tunna (30–60 cm).[2] Mest känt är kolet i nordvästra Skåne kring Höganäs. Denna kolkropp sträcker sig från Höganäs i norr och till Ekeby och Simmelsberga i söder. Stenkol har brutits i nordvästra Skåne från 1700-talet och fram till mitten av 1950-talet. Orter där stenkolsbrytning skett är bland annat Bjuv, Gunnarstorp, Nyvång, Höganäs, Ekeby, Billesholm, Hyllinge och Simmelsberga. ”

Det bästa med Hyllinge är trivsamheten under eftersitsen 

 i den lovtomma skolan ...

4 svar på ”Åter i Hyllinge

  1. Ingen vildmark, precis, men det är alltid skönt att komma ut. Här har vi fortfarande ett litet snötäcke kvar som gör att det är ganska halt i skogen, särskilt uppe på hällarna.

  2. Jag minns att under mina aktiva år så vid den här tiden på året hade man inte så höga krav på terrängen. Bara det inte var för mycket snö så sprang man i vilken skog som helst.

    Intressant med kolet. Olle träffade ju en gång en man som jobbat i ett par av gruvorna. Nyvång var tydligen värst ur arbetsmiljösynpunkt.

    • Under ”kriget” (=WW2), med importstopp etc, levde ju kolbrytningen upp i en sista dödsryckning… När jag på 40-talet åkte tåg till Hå, Hamneda åkte man förbi, och stannade vid ”varje mjölkabor” = Bjuv, Påarp,Mörarp Åstorp etc. I varje ort fanns det en slagghög 30-40 m hög
      I Nyvång fanns Sveriges genom tiderna största stenkolsgruva. Gruvan, som hette schakt Carl Cervin (namnet efter bankiren Carl Cervin Stockholm), drevs mellan 1911 och 1966. Gruvan hade ett djup på 100 meter och här, i det som benämndes Nyvångsfältet, låg kolflötserna, som var två, så nära varandra att de gick att bryta samtidigt. Gruvan var under de första årtiondena, leverantör av kol till ett koleldat kraftverk, som låg intill gruvan. Under andra världskriget 1939-1945 levererades det kol till bland annat SJ. Denna kol kom till att användas för drift av nämnda bolags ånglok. Slagghögen efter denna gruva, som numera är trädbevuxen, finns ännu kvar och syns vida omkring. Slagghögen är i dag klassad som kulturminnesmärke.

  3. Pingback: Säsongdebut | Vikeningarna funderar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.