Augustinus:5

” I sitt beslut att bli munk stärktes han ytterligare av en ung landsman vid namn Euodius, som förut varit kejserlig ämbetsman men övergått till kristendomen och lämnat sin tjänst. Han befann sig i Milano, när Augustinus där förberedde sig för dopet, slöt sig till honom och gjorde tillsammans med honom upp planen att återvända till Afrika för att där grunda ett kloster.”

Nu fanns det inte längre något som kvarhöll Augustinus i Milano. I sällskap med Euodius färdades han nu med sin mor, sin son, sin bror och sina båda kusiner söderut för att i Roms Ostia söka en lägenhet för överfarten till Afrika.

Detta skedde 387 som var en orolig tid för det romerska imperiet:

Ur Wikipeda:

In 387 Maximus managed to force emperor Valentinian II out of Milan, after which he fled to Theodosius I. Theodosius I and Valentinian II then invaded from the east, and campaigned against Magnus Maximus in July–August 388, their troops being led by Richomeres and other generals. Maximus was defeated in the Battle of the Save, and retreated to Aquileia. Meanwhile the Franks under Marcomer had taken the opportunity to invade northern Gaul, at the same time further weakening Maximus’ position.

Flykten undan Maximus´ friskaror över Apenninerna var påfrestande för mamma Monnica – hon får en febersjukdom och dör efter någon vecka i Ostia.

När Augustinus – troligen i augusti eller september 388 – återsåg Afrikas kuster, hade han varit borta från hemlandet i fem år. De var de mest avgörande i hans liv. Ynglingen som rest i förhoppning om att i imperiets medelpunkt kunna skapa sig en framtid, som motsvarade hans lysande begåvning, återkom utan tanke på annat än att få fly undan denna världen för att tillsammans med en liten krets likasinnade få leva helt för andra. Han hade i Afrika ett blygsamt fädernearv. Detta ämnade han nu avyttra och i enlighet med Kristi ord till den rike ynglingen skänka allt till de fattiga utom en liten jordegendom utanför fädernestaden Thagaste, där han med sina vänner ville grunda ett kloster. Världslivet hade intet att bjuda den som var helt genomglödgad av Guds kärlek.

2 svar på ”Augustinus:5

  1. Man undrar vilken munkorden det handlar om, för alla de man känner till (Benediktiner, Fransiskaner, Dominikaner, Cisternienser) grundades väl långt senare?

  2. Stimmt!
    Dvs klosterväsendet var ännu inte uppfunnet. Augustinus var själv en av grundarna…
    Det fanns i Rom så kallade cenobiter…
    ”— Det blev dessa cenobiters liv, som Augustinus tog till förebild för det klosterväsen han själv skulle grundlägga i Afrika och som han där förde även som biskop.”
    Han ”tvingades ” av församlingen, mot sin vilja, att bli biskop vilket han åtog sig pliktskyldigast.
    Mer om dettai i avsnitt IV: Biskopen i Hippo Regius

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.