Torsdagen den 27/2 var det åter  konsert med Helsingborgssymfonikerna

Vi har ju blivit bortskämda med Per Nyréns presentationer av programmet:

Han väljer ut ett verk som han analyserar och illustrerar med uppspelning av avsnitt ur, denna gång Peter Tjakovskijs sjätte och sista symfoni ”Pathétique” i h-moll. Hans genomgångar gör ju lyssnandet så mycket rikare. Det blev särskilt påtagligt i detta för mig egentligen ”välkända” verk.

Jag hade ju under min uppväxt, genom mammas och faster Stinas abonnemang på konserthuset, ibland fått rycka in och så kommit i kontakt med klassisk musik – så icke den gamle. 

MEN

Han hade ju en naturlig musikalitet, och allteftersom var det han som blev drivande när det gällde vår ”hemma”-musik –arena – köpte skivspelare, förstärkare, högtalare och skivor. Hans favoritkompositör blev just Tjajkovskij – främst femman – med med åren kanske överflyglat av den sista ”sexan”.

Det är åtskilliga gånger vi satt på eftermiddagarna och lyssnade – på slutet i en återgivning av Londons Philharmoniker från 1977 med Mstislaw Rostropowitsch som dirigent.

Jag har alltid njutit av den ödesmättade musiken, fascinerats av sammanträffandet att Tjakovskij dog sex dagar efter premiären efter att ha druckit kolerainfekterat Neva-vatten…

MEN

Tack vare Per Nyréns ingående professionella analys av verket

 blev lyssnandet denna gång ytterligare fördjupat!

Dessförinnan

hade vi fått lyssna till Paganinis första Violinkonsert med den

35-årige violinisten Kristóf Baráti

”Kristóf Baráti ( is a Hungarian violinist, and is 

widely regarded as one of the most talented violinists to emerge in recent years.”

Det är en NÅD att vi i vårt lilla hörn av världen  får lyssna till så högklassigt musicerande!