Pudelns kärna:1

Jag rapporterade glatt den 2dre juni hur lättläst denna bok var.

OCH

Det är den

MEN

Jag har ju varit fullt upptagen med studentfirande,  samt städning och och trädgårdsarbete inför

SOMMARFESTEN

På kvällen har jag varit för trött för läsande

det har bara blivit Jonas Kaufmann för hela slanten…

Dock kan jag nu rapportera att den är utläst.

De har varit ett nöje att läsa, men jag märker nu när jag skall recensera , att trots att den känts lättläst, innehållet, dvs Goethes liv och verk, fordrar stor koncentration.

Jag får stödja mig på författarens indelning:

Inledning ss 13-15

1. Frankfurt och Leipzig 1749-1775 ss 17-108

2. Weimar och Rom 1776-1790  ss 109-190

3. Weimar und Böhmen  1791-1823 ss 191-268

4. Fruenplan och Dornburg  1824 -1832 ss 269 – 305

   Johann Wolfgang Goethe

1749 – 1832

Boken är skriven av Synnöve Clason , professor emerita i tyska vid Stockholms universitet.

Jag satte igång och läsa och fann ju  berättelserna om barndomen i Frankfurt am Main och studieåren i Leipzig (Kap 1), konkreta och lättlästa. När jag nu, efter avslutad läsning skall rekapitulera, finner jag att SC lyckats smyga in insikter, inte bara om  hela Goethes avsevärda litterära oevre, utan även filosofi, politik, sociologi, kemi, fysik, botanik… Det som inte finns i texten kan man hämta i ett 20 sidor långt bihang med kronologi, verksförteckning mm 

I am still confused but…

ELLER

i detta sammanhang:

Ich bin immer noch, aber auf einem höheren Niveau, verwirrt 

När jag nu går tillbaka till den korta inledningen finns ju förhoppningen  om detta redan där:

SC inleder:

Johann Wolfgang Goethe är samtida med den tyska upplysningen. Under 1700-talets andra hälft avlöste utvecklingsoptimism och framtidstro de barocka tankestrukturerna. Synen på makten, människan och hennes möjligheter förändrades.

Men det mentala uppbrottet från rummets århundrade, till tidens, dynamikens och relativitetens, gick inte smärtfritt. Att falla ur Guds hand – eller djävulens – vad innebar det?   

För att komma till Pudelns kärna får vi ta ett kapitel i sänder!

Den lille Wolfgang är första barnet. När jag nu tittar tillbaka på skildringen av hans barndom, upptäcker jag att en stor del handlar om Frankfurt:

”Frankfurt har vid 1700-tlets mitt 36 000 invånare och är därmed en stor stad. Det är en liten republik med stränga hierarkier, skråplikt och föreskrifter för varje stånd beträffande kläder och annat

I tyskromerska rikets historia är Frankfurt am Main förknippat med kejsarval och kröningsceremonier.”

 Goethes föräldrar tillhör den högsta delen av borgerskapet, hans morfar Johann Wolfgang Textor var borgmästare.

”Goethes föräldrar tycks ha varit varandras totala motsatser. I minnesanteckningen erkänner diktaren att han ärvt faderns docerande sätt men tröstar sig med att moderns fantasi och improvisationsförmåga räddat honom från att bli tråkig.”

Den överlägsna intelligensen är ett Textorarv. Goethes mor Catharina Elisabeth kommer ur en ansedd juristsläkt. namnet Textor var en latinisering av Weber. Farfadern hade varit professor och rektor för universitetet i Heidelberg men familjen måste lämna staden när den erövrades av fransmännen 1693.

Morföräldrarna var viktiga positiva personer i den unge Wolfgangs liv. Goethes romanserie om Wilhelm Meister i fem böcker (1777 – 1829)  antas vara en förtäckt självbiografi – i den första delen: Wilhelm Meisters Theatrale Sendung  berättas om att WM hos sin mormor hittar en dockteater som han sedan intensivt leker med och skriver skådespel för. (Jfr Ingmar Bergman!)

Jordbävningen i Lissabon den 1 november 1755 som skakar den civiliserade världen, gör ett stort intryck på sexåringen.

1759 ockuperar fransmännen Frank furt.:

De kämpar på Österrikes sida i kriget och kommer för att skydda staden mot preussarna och deras allierade.  

Nu lär Wolfgang känna den riktiga teaterns värld . En fransk trupp slår sig ner i staden och pojken får ett passepartoutkort av sin morfar som innebär att han kan gå på teatern varje kväll och sätta sig vilken plats han vill. Som elvaåring bekantar sig Goethe således med Racine och Molière

På sin trettonårsdag överräcker Wolfgang till fadern  sitt första häfte med egna dikter.

1765-68  studerar G., enligt sin faders vilja juridik i Leipzig. Han trivdes inte i staden eller med studierna. Hade han själv fått välja hade det blivit Göttingen och klassiska språk. Det blir bara värre – och slutligen blir han akut sjuk och måste åka hem

Han kom hem, säger han själv ”som en skeppsbruten”. Familjen är skakad, så han ser ut. Själv har han inte tittat sig i spegeln på månader ”dessutom vänjer man sig”

 Hela 1769 är han sjuk och konvalescent i Frankfurt. Pappan är besviken att han ej slutfört sina studier, men Goeteh vägrar återvända till Leipzig. 1770 styr han istället  kosan till Strassburg, där han känner sig betydligt mer hemma, avslutar sina juridikstudier med en doktorsexamen 6 augusti 1771.

 Det var emellertid inte det viktigaste som hände i Strassburg, utan:

Men mest tyr sig Goethe till Johann Gottfried Herder, en fascinerande och obekväm person som vänder upp och ner på det mesta tjugoettåringen trott på. Mötet med honom den 7 oktober 1770 blir ”den mest betydelsefulla händelse, som skulle få de viktigaste följder för mig” heter det med dubbla superlativer i Dikt och sanning.

När G. kvitterat ut sin doktorsexamen åker han hem till Frankfurt och öppnar advokatbyrå. På grund av familjeförmögenheten behöver han egentligen inte försörja sig – sysslar hellre, tillsammans med bl.a.  Herder , med tidningsskriverier. De upptäcker tillsammans Shakespeare:

Det är den övermänskliga kraften och realismen hos Shakespeare som tar andan ur Goethe

Fadern ser till att han blir antagen vid Wetzlars Rikskammarrätt.  Han skriver in sig  men det finns inga dokument som bekräftar att han vistats där. 

UTAN

Dagarna tillbringar Goethe mest i en ung kvinnas sällskap. Hon är förlovad med en annan, vilket underlättar umgänget för båda 

Lotte och hennes familj, det medeltida huset, hela denna lantliga värld gör Goethe glad, men också avundsjuk. Kestner , fästmannen är en tråkmåns, inte värdig Lotte, denna oförfalskade pärla. Det är bara Goethe. Förstår hon inte det? Goethe tränger sig på och har definitivt inte tyglarna i sin hand. Han engagerar sig för mycket, spänningar uppstår, harmonin störs och snart är grälen där. Goethe bryter upp från Wetzlar utan att säga adjö.

Två år senare utkommer brevromanen 

som bygger på denna upplevelse samt några andra skeenden och dokument. 

Berättelsen om  självmördaren Werther blir en sensation

och en tysk och internationell framgång utan motstycke.

Följ den spännande fortsättningen!

4 svar på ”Pudelns kärna:1

  1. 1, Jag har inte tänkt på att passepartout egentligen betyder en ”passerkort för allt”. Undrar hur det blev den där pappramen man man har på tavlor.

    2. Typiskt att geniet Goethe så snabbt känner igen ett annat geni: Shakespeare. Intressant att hans största vurm när han var ung var drama. Han är väl inte särskilt känd som dramatiker?

    3. Ack vad många svårflörtade kvinnor som givit upphov till stora konstverk. Förutom Lotte som gav upphov till Werther tänker jag på Alma Mahler vars snedsprång fick Gustav M. att skriva sin största symfoni.

  2. 1. Jag förstår inte din reflexion om passepartout i detta sammanhang?
    2. Jag skall ju rekapitulera ytterligare 3 avsnitt. Han var inget vidare som dramatiker
    MEN hade en stor förmåga att igenkänna genial originalitet på tvärs med ”tidsandan”
    ex: Väst-östlig divan, diktsamling av den tyske poeten Goethe som myntade begreppet världslitteratur. Diktsamlingen uppstod i den sista stora inspirationsvåg som slog över Goethe, och det var Persiens poeter, i synnerhet Hafez, och en sen kärlekshistoria som fick den att svalla. De flesta av det begynnande 1800-talets tyskar hade obetydliga kunskaper om Persiens värld, dess historia och diktning. Goethe lade därför ner en hel del arbete på en utförlig förklarande text, som kom att tryckas tillsammans med dikterna i den första upplagan av boken 1819. Det är en bok där författaren från väst möter dikten från öst på ett sätt som gör att ett okänt tredje uppstår. Önskan om att skriva en världens litteratur har givit resultatet världslitteratur.

  3. Beträffande passepartout, citat ur texten: ”Nu lär Wolfgang känna den riktiga teaterns värld . En fransk trupp slår sig ner i staden och pojken får ett _passepartoutkort_ av sin morfar som innebär att han kan gå på teatern varje kväll och sätta sig vilken plats han vill. Som elvaåring bekantar sig Goethe således med Racine och Molière”

    Jag hade inte tidigare sett denna användning av passepartout, bara för papp-ramar runt tavlor och Phileas Foggs betjänt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.