Den envisa vårkylan har inte krävt/möjliggjort insatser i trädgården-
DÄREMOT
avslöjar ju kvällssolen bokhögarnas dammiga oreda!
Klicka två ggr för förstoring!
Min käre morbror Rulle fick som bokhandelsmedhjälpare
varje år en julklapp av diverse förlag.
Vi börjar med PINDAROS (500 f Kr) :
Endagsvarelser!
Vad är vårt vara?
En skuggas dröm är människan.
Men faller en stråle av gudasänd glans på vår väg,
då vandra vi i förklarat ljus
och ljuvt blir livet.
översättning Emil Zilliacus
Undrar om inte det är förlagsreklam för en tjockare samling. Pindaros-dikten är ju underbar!
Nu kommer jag inte ihåg vilka Linnér-böcker du har läst, men han har ju skrivit om Pindaros:
Sture Linnér: Den gyllene lyran – Archilochos, Sapfo, Pindaros, Norstedts 1989
Hittat på Internet:
ἐπάμεροι· τί δέ τις τί δ᾿ οὔ τις; σκιᾶς ὄναρ | ἄνθρωπος. ἀλλ᾿ ὅταν αἴγλα διόσδοτος ἔλθῃ, | λαμπρὸν φέγγος ἔπεστιν ἀνδρῶν καὶ μείλιχος αἰών
Creatures of a day. What is a someone, what is a no one? Man is the dream of a shade. But when the radiance [aiglē] given by Zeus comes, there is at hand the shining light of men, and the life-force [aiōn] gives sweet pleasure.
Pindar Pythian 8.95-97
Here is what I have already written elsewhere about this passage: {110|111}
I interpret skias onar ‘dream of a shade’ as a recapitulation of the earlier words of the dead Amphiaraus about his living son. In Homeric usage the word skia can designate a dead person. I suggest that the shade of the dead person is literally dreaming – that is, realizing through its dreams – the living person. In other words, the occasion of victory in a mortal’s day-to-day lifetime is that singular moment when the dark insubstantiality of an ancestor’s shade is translated, through its dreams, into the shining life-force of the victor in full possession of victory, radiant with the brightness of Zeus. It is as if we the living were the realization of the dreams dreamt by our dead ancestors. [35]
@DDM:
Om du klickar på länken PINDAROS
http://vikeningarna.se/2008/06/pindaros/
får du se vilken bok jag läste – den fick jag av dig och Lotten men läste först ”en femtan år” senare…
Bättre sent än aldrig!
Det kommer mera ur buketten så småningom…
Du har ju träffat Johannes Edfelt – han bodde i Ramlösa de sista åren!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Edfelt
Tack för Pindaros! En stockholmskollega till mig har skrivit om Pindaros-översättningen, bland annat här: http://venanzio.wordpress.com/2011/10/10/nyoversattning-av-pindaros/. I sitt allra senaste inlägg skriver han om den rykande färska översättningen av Sapfo och Alkaios, här: http://venanzio.wordpress.com/2013/03/22/ett-tips-infor-pasken-sapfo-och-alkaios-i-oversattning/