Vårvinterresa 6: Scenförändring!

Efter mina äventyr i det inre av Södermanland bar det i väg till

HUVUDSTADEN

Det var kallt men soligt längs Norr Mälarstrand

MÅLET

för mig och kära svärdottern Ingrid var

STADSHUSET

Vi hade spanat in en guidad tour kl 12.00

Jag är ju föga bevandrad i Stockholm

MEN

upptäcker att jag är väldigt kulturkompetent

när det gäller Östbergs Stadshus.

Under andra världskrigets påtvingade ”himma-”bundenhet underhöll mig min fader om Ragnar Östbergs skapelse. Jag erfar nu att Stadshuset invigdes 1923, till åminnelse av Gustav Vasas intåg 1523; då var ju min far 24 år gammal, just hemkommen från sin tjänstgöring i Berlin och där han  på Unter den Linden också fått sin introduktion till die Kunst (inte bara skrivdito.) Krematoriet i Hälsingborg kom till 1929.

 Rådssalens takstol

Vi var många grupper som blev kringvisade

Stadshuset är  i hög grad en byggnad ”i tiden”:

 I B hallensom redan min fader upplyste mig om varför den inte var blå – var det redan förberett för Handelshögsskolans promovering

De långhåriga Merovingerna

Den förhatliga väderleken har det goda med sig att det blir en del läst.I samband med resan till Mälardalen fann jag att en länge uppskjuten omläsning av Frans G:s essäbok De långhåriga Merovingerna passade bra.

Jag hade ju på 50-talet – i Lund och innan föräldraskap stal all fritid – en period då jag slukade det mesta av Frans G som kom i min väg.

SEDAN

1981ärvde jag ju morbror Rulles bibliotek där i stort sett hela  författarskapet är representerat, och essäböckerna har stått i aktuellt-hyllan och väntat i mer än trettio år…, satts på akutlistan 2010

NU

är denna emellertid omläst!

OCH

Det har varit en LYCKA

MEN

En ansträngande sådan.

Frans G:s språk – som verkar vara inspirerat av såväl Homeros ,  isländska sagor som kanslistil – tar ju en stund att vänja sig vid. Efter ett tag har man emellertid saktat ner läshastigheten och  kan i fulla drag NJUTA.

Jag brukar ju ofta citera mindre partier för att åskådligöra författarens stil

MEN

när det gäller Frans G känner jag mig frestad att citera det mesta, vilket resulterat i att jag avstått helt

*

Sedan är det ju även, som märks i innehållsförteckningen ovan,

OMFATTNINGEN

av hans beläsenhet, hans förmåga till överblick och jämförelser mellan sekler.

Tagen och läsen

Väderleksrapport

Det började ju bra…

MEN

 Synen som mötte morgonen efter återkomsten…

Sedan har det ju varit mest elände inte bara i Mälardalen , utan även här i Nordväst-Skåne.

Nattemperaturen har större delen av  februari och hittills i mars varit rejält under noll.

Inte kommer det att släppa i första taget – SMHI lovar fortsatt nattfrost 10 dagar framåt.

 Nu har det dessutom börjat blåsa rejält, det varnas för snöstorm tisdag-onsdag ….

DOCK

 Låtom oss glädjas åt naturens skönhet

OCH

Fotograferat i Viken 17/3

finna tröst i att det snart är vårdagjämning!

Vårvinterresa 5: Ännu mera FLEN

Redan i Hälleforsnäs hade vi av expediten på LAGER 157 fått tips om Café Olrog. 

Detta visade sig dock vara en nitlott.

(De tog inte ens kort….)

När jag försökte utnyttja deras ”damrum” visade det sig att de inte hade denna service,

utan jag hänvisades till en betaltoalett i en anslutande korridor

OCH DÅ

trillade poletten ner:

Vi befann oss i kommunhuset – där också biblioteket var inrymt

(”cafeet” var säkert ett  tidigare personalutrymme)

BÖCKER

tycks vara det enda man förstår sig på i FLEN

De bränner inte UPP gamla böcker som i Backe

Jag ville förbarma mig:

Bland cirka hundra tog jag den bok som såg mest spännande ut

Vid hemkomsten googlade jag på denne för mig  okände författare.

Det visade sig att David Storey 1976 fått Bookerpriset för just denna roman!

Vad synd att den inte är på engelska, hann jag tänka innan jag ffg slog upp boken

OCH

Den ÄR på engelska 

Där har den stått i 37 år på Flens bibliotek och väntat på mig!

Vårvinterresa 4: Violen från Flen

ELLER

På spaning efter den tid som flytt 

På grund av att jag missade åk 4 i folkskolan är jag inte så särskilt bevandrad i Sveriges geografi.För mig har hittills SÖDERMANLAND varit förknippat med två saker: Södermanlands regementes marsch, som ofta spelades på grammofontimmen, och Violen ifrån FLEN.

 Min unga chaufför visar sig visserligen vara väl bevandrad i Hjalmar Gullberg – men har aldrig hört talas om Ulf Peder Olrog – långt mindre hört visan om Violen ifrån Flen. Den finns inte heller inspelad på Youtube -jag hittar bara en snutt med Jeja Sundström.

Nutidens unga kan inte föreställa sig hur populära UPO:s visor var under 40-och 50-talet!

När vi fick skjuta besöket på Gripsholms slott till sommaren

var det ett besök i FLEN det  som lockade mig mest!

Det står en vacker flicka
i en bokhandel i Flen
och drömmer ibland böcker så
allen.
Där finns till salu smått och gott,
mest papper och kuvert,
men ändå annonserar man så här:

Köp en Hjalmar Gullberg
eller Vilhelm Moberg
men köp den av violen ifrån Flen.
All bildning och kultur
verkligt rara djur
får ni av violen från Flen.
Äventyr och sagor
finns uti vårt lager
där sånggudinnan går på lätta ben.
Prosa och lyrik
kanske romantik
får ni av violen från Flen.

När ortens unga glopar
går på jakt så verkar de
municipalsamhälls-jeunesse-dorée.
Och frågar de violen
om hon vill gå med dem ut,
så rodnar hon och svarar så till slut:

Allt kan ni begära
av det litterära
ja, allting på parnassens fenomen
men praktisk romantik eller erotik
finns ej hos violen från Flen.
Tag istället för er
av små bokprimörer
tag småvarmt från den Bonnierska buffén.
Bildning och kultur
verkligt rara djur,
får ni av violen från Flen.

Till min stora glädje FiNNS det fortfarande en bokhandel i FLEN

Det var bokrea

Innehavaren var son till Violens arbetsgivare!

De saluför fortfarande

smått och gott, mest papper och kuvert,

Jag inhandlade David Grossmans  På flykt från ett sorgebud (69:- på rean),

chauffören  valde Karin Boyes Samlade dikter.

FÖLJ den spännande fortsättningen!

Vårvinterresa 3: Flen

 Vi körde vidare till FLEN. Det första vi mötte var 70-talsbetong.

MEN

På avstånd skymtade ursprunget till att FLEN

övertog rollen som främsta tätord från Hälleforsnäs

NÄMLIGEN

JÄRNVÄGS-stationen

Ur Wikipeda:

Flen är en viktig järnvägsknut där Västra stambanan korsar TGOJ-banan. Staden har vuxit fram kring Flens 1862 öppnade järnvägsstation, som fått sitt namn från kyrkbyn och socknen. Namnet Flen innehåller ett till dialektordet flen ”bar, naken” bildat substantiv med betydelsen ”kal berghäll, kalt berg” eller dylikt. Flens by ligger på en höjd, där berggrunden går i dagen. 1901 blev Flen municipalsamhälle, och ombildades 1949 till Flens stad, varvid municipalsamhället upplöstes.

 Väl inne på stationen

 fann vi i cafeterian bilder från förr

Det äldsta stationshuset byggdes 1861.

Det senaste, är från 1893

 Det var inte mycket i inredningen som påminde om att huset är

120 år gammalt…
DET var inte heller för detta vi var angelägna om att besöka FLEN!

Följ den spännande fortsättningen!


Vårvinterresa:1

Jag har varit på en sex dagar lång visit i Mälardalen. Trots det bistra vädret, med ned till 20 minusgrader på nätterna, har den bjudit på intensiva upplevelser.

Jag har material för nästan 14 dagars bloggande!

Först Eskilstuna, där jag blev mött av DDM i hög hatt.*

Oskar, 15,5, var den perfekte gentlemannen och pysslade om sin åldriga farmor

OCH

hennes bagage

Snösituationen i trädgården hade inte förändrats nämnvärt sedan i december.

 Moa, 13, var cool som vanligt!

* Den höga hatten var ett igenkänningsföremål för ett bud som tågledes 

skulle överlämna en på främmande ort kvarlämnad plånbok…